Tunnelbaneetikett
Stockholms tunnelbanesystem börjar nu fyllas på av människor som uppenbarligen är obekanta med stadens oskrivna regler. Eftersom jag gillar turism, men avskyr bristande respekt för sociala koder, kommer här några små tips till er som besöker vår vackra huvudstad: 1. Man kan inte dra rabattkuponger/förköpshäften genom automatspärrarna och förvänta sig att de ska öppna sig. I dessa funkar bara kort med magnetremsa. Läs mer om betalningssystem på SL:s sajt. 2. Ta reda på var du ska innan du kommer fram till spärrvakten. Spärrvakter förväntas visserligen kunna leverera tips om trevliga utflyktsmål i Stockholm och hur du lättast tar dig dit med tunnelbana eller andra kollektiva färdmedel, men långvarigt konverserande uppskattas inte av de köande bakom dig. 3. I rulltrapporna går man på vänster sida. Helst i rask takt. Till höger kan man stå – men hellre gå, om än i lite lugnare tempo än i högerfilen. Observera att denna regel även gäller horisontella rullband. 4. När rulltrappan/rullbandet nått ända upp (eller ned) så fortsätt gå i samma färdriktning. Är du osäker på var du ska så väj omedelbart åt sidan och låt människor bakom dig passera. Stanna inte och se dig villrådigt omkring. Observera att denna regel även gäller avstigning ur hissar och tunnelbanor. 5. Det heter "tunnelbana". Bara lantisar säger "t-bana". Försök inte heller med antika slanguttryck som "tricken". Vi lever inte i en 50-talsfilm. 6. Respektera dina medtrafikanters personliga sfärer. I klartext: stå inte alltför nära. Visst, det kan vara svårt i rusningstid i en överfull tunnelbanevagn, men försök alltid att åtminstone undvika kroppskontakt. I synnerhet om du bär shorts och linne (vilket jag för övrigt inte alls rekommenderar på någon annan plats än på stranden). 7. På tunnelbanan är det bra att hålla en låg, avslappnad profil. Dina medtrafikanter är inte potentiella nya vänner och tunnelbaneresor är inte rätt plats att försöka göra nya bekantskaper. Däremot är det förstås helt okej att fråga om vägen. Räkna dock inte med att stockholmare förstår vad du menar om du frågar om spår- eller linjenummer. 8. På tunnelbanekartorna är de olika linjerna markerade i blått, grönt och rött. Detta har numera ingen direkt korrelation till färgen på själva tunnelbanevagnarna. Du behöver alltså inte sitta och vänta på en röd vagn för att vara säker på att tåget mot Ropsten verkligen tar dig till Ropsten. 9. Sitt på en plats i tunnelbanan. Din väska behöver ingen egen sittplats. Och om du väljer att stå i stället för att sitta, ta av dig ryggsäcken. Okej, ganska många stockholmare följer inte den här regeln – men jag lovar att vi uppskattar dig mer om du gör det. 10. Låt avstigande gå av tunnelbanan innan du försöker kliva på. Se även kommentaren till regel 9. Låt dig gärna också inspireras av dessa praktiska tips om tunnelbaneetikett i London. |
Kommentarer om "Tunnelbaneetikett"
Som före detta anställd i tunnelbanan (ja, jag gav 11 år av mitt liv till SL Koncernen som bl a spärrvakt, stationsvärd, biljettkontrollant, SL Center, Trafikupplysningen...) så kan jag med klang och jubel instämma i det du skriver!!!
Jonas glömmer skräckexemplet;
Det är aldrig någonsin, under några som helst omständigheter, okej att gå fram till T-baneförarens hytt, knacka på hans ruta och när han öppnar fråga "vart är du på väg?"
LL
Kommentar till punkt (5): Efter fyra år i London gillar jag att kalla det "tuben", går det för sig? :)
I övrigt undrar jag om turisterna/lantisarna upptäckt bloggosfären ännu?! Men jag kanske är fördomsfull :)
Måste kommentera punkt 3, och ovanstående kommentar om densamma. Jag brukar,när jag är på det humöret, av ren protest mot stressen som hemsöker vår huvudstad (som inte är New York cool utan bara nån slags wannabe stress) ställa mig på vänstersidan i rulltrappan. Visst, man blir inte populär, men om jag kan få en enda medmänniska att stanna upp och - under de fem extra sekunder det tar att ta sig ner - ta ett par djupa andetag och njuta av nuet, ja, då är det fan värt det.
jeez.
jag alskar turisterna i sommarstockholm just pga att de inte kan de "sociala koderna".
gillar din blogg jonas, fast dina regler ger mig rysningar och undrar vad det ar for fel pa oss storstadsmanniskor som far spel av att masta sta silla i rulltrappan under tio sekunder. nej, skarpning tack. granska ert beteende och mjukna till lite.
"kaleido", you said it all..
Kul att mina små förhållningsregler engagerar :-)
Många roliga kompletteringar har trillat in, men till er som - säkert i all välmening - försöker minska era medtrafikanters stress genom att stanna upp rulltrapporna: gör ni det framför mig så är risken stor att jag puttar ned er för trapporna...
Klockrent! Jag sluta åka tunnelbana och köpte bil för att jag tröttnade på folk bristande hänsyn (Pendlar norrort <-> halvägs till nynäshamn)
Visst är det irreterande när folk häpnar över tunnelbanan när man trött ( som man alltid är på tunnelbanan) försöker att ta sig förbi alla människor.
Men igentligen så måste man finna sig i att folk inte fattar att man skall stå på vänster sida, eller att folk storögt kollar när tågen rullar iväg ( som de alldrig sett ett tåg förrut) Det bästa sättet är nog att försöka att strunta i alla människor som gör "fel" i och med att man själv blir irreterad, men de lunkar sin väg helt ovetande om folks raseri..
Riktigt bra råd och tips! Men till er som kommenterat om att ställa sig fel i rulltrappan (eller andra små tricks) och på så sätt försöka få stockholmare att inte stressa: hastighet behöver inte ha med stress att göra. Vi stockholmare är inte stressade, vi försöker bara utnyttja våra transportmedel på bästa möjliga sätt. :)
Underbar Fjollträsk-elitism!
Elitism? Inte alls. Bara hävdande av min individuella rätt att bestämma i vilken takt jag rör mig i tunnelbanesystemet, utan att behöva hindras av vare sig orutinerade resenärer eller missriktat välmenande självutnämnda stressdämpare.
Bra att läsa för en lantis som mer och mer tillbringar tid i Stockholm. Kan stolt säga att jag börjat förstå alla oskrivna regler nu. Tack för senast!
Lisa: tack detsamma. Jag spanade f ö efter dig i Humlegården i lördags, men såg dig inte.
Och slutligen; tunnelbanan går bara åt ett håll. Det vill säga det är ingen idé att stå och vänta på att det ska komma en vagn som går åt andra hållet...
Jag var i humlegården! Såg inte dig heller. Vad tyckte du?
Lisa: jodå, helt okej arrangemang. Jag förstår varför Maud är populär. Läs mer på om mina intryck på http://promemorian.blogspot.com/2005/06/folkdrkter-p-stureplan.html
Pkt 5: Jag tycker att tricken är hyggligt okey. Ett något modernare uttryck är; "Socialsnöret"
Kaleido sa det mesta. Det lustiga är att stockholmarna hela tiden försöker vara så förbenat kontinentala att det blir alldeles hysteriskt roligt (det brukar aldrig gå så bra när man försöker för mycket). Och i rulltrapport som går uppåt kan man givetvis inte förvänta sig att folk till höger skall gå. Till höger står man med fördel still, den som tror att man vinner särskilt mycket på 3 sekunders snabbare rulltrappefärd kan då springa på vänstersidan.
Punkt 7 är ju bara tragisk och ett tecken på varför Stockholm och Sverige är som det är. Bloggaren skulle kunna ha lagt till att man helst också skall titta ner i golvet.
En kontrast är t ex spårvagnarna i Geneve. Det var en fröjd och en bra start på varje dag att åka dessa. Man klev på i lugnt tempo, satte sig på en plats, pratade ibland lite kort med personen brevid och ett glatt gäng stod oftast och spelade musik (alltifrån zigenarmusik till klassisk alpmusik). När man kom till jobbet var man på ännu bättre humör.
det bor väl bara lantisar i sthlm.på sommaren åker de hem och inte dit..alltså hem till riktiga platser som öland och sånt . )