visioner
Har inte riktigt kunna släppa tankarna från förra inlägget angående socialdemokratiska visioner. När jag surfar runt på de olika högerbloggarna upptäcker jag också att avsaknaden av visioner är en ständigt återkommande kritik riktad mot oss sossar. Så här skriver tex kommenterat angående socialdemokratiska visioner:
Att borgligheten ”…nu leder idé- och visionsarbetet.” är kanske att ta i då moderaternas partiledning mest verkar offra ena borgerliga åsikten efter den andra i någon form av populistisk hetsjakt och därmed mer och mer lägger sig till med traditionella socialdemokratiska åsikter. Åtminstone offentligt, om de vinner valet får vi nog se hur den sortens tal snart glöms bort. Anklagelsen att vi saknar visioner bör vi nog dock ta på större allvar. Åtminstone är vi dåliga på att visa upp och lyfta fram de visioner vi har. Och det tror jag är farligt. Traditionellt har det nämligen varit så att mycket av vår identitet och väljarnas förtroende för oss har byggt på de genomgripande reformer vi drivit igenom. Allmän rösträtt, 8 timmars arbetsdag, ordentlig semester, ATP, MBL, LAS och så vidare. Sådana genomdrivna reformer har inte bara omformat samhället till det bättre utan de har också varit viktiga för vårt parti. De har givit oss symboler att samlas runt och försvara. De har visat väljarna att vi är handlingskraftiga och progressiva. Och framförallt har de varit vattenpelare som tydligt har delat upp den svenska politiken och gjort skillnaden mellan oss och moderaterna tydlig. Om vi ska fortsätta vara den dominerande kraften i svensk politik och även i framtiden kunna räkna med ett stabilt förtroende från väljarna tror jag att vi behöver hitta nya kraftfulla reformer att arbeta för. Jag hörde Eric sundström dra följande lärdom av valet i USA (kommer inte ihåg det exakta citatet, men det gick ungefär så här): Det blir viktigare och viktigare att mobilisera sina egna kärnväljare (eftersom soffliggare är ett stort hot går det inte att enbart försöka locka väljare från ”andra sidan” om man vill vinna ett val). Och för att göra det bör vi nog ha konkreta reformer och visioner. Förövrigt såg jag att Temo kommit med en ny undersökning där trenden verkar ha vänt och väljarna börjar komma tillbaka. Det känns ju ganska hoppfullt. |
Kommentarer om "visioner"
Jo, Bush (och Karl Rove) lyckades med konststycket att dels mobilisera de egna och samtidigt hålla mittenväljarna. Oxå intressant: Ett misstag som euro-ja-sidan gjorde 2003 och som Demokraterna gjorde 2004 är att använda influgna valarbetare i miljöer där de bara känns felplacerade. Jag brukar säga att en Östermalmskille med en eurobadboll på Piteå havsbad är lika ineffektiv som en hipp New York-kille på en gräsmatta framför ett hus i Ohio. Lär av Bush: lokalt valarbete kombinerat med ny teknik. Vem satsar på det i Sverige 2006?
Generellt kan man väl säga att pendeln svänger vad gäller "kampanj-mode". För tio år sedan skulle man lägga allt på media och skita i folkrörelsen (som mest var till besvär när de stod och gjorde bort sig i valstugorna), nu inser fler och fler (inte minst efter erfarenheter i england/usa) vilket oerhört värde det finns i lokala budbärare med en trovärdighet som är svår att slå på något annat sätt.
Och det är klart vi behöver idéer, visioner, om vi ska kunna uppbåda någon enstusiasm. På samma sätt som Reinfeldts make-over utan tvekan kan dämpa åtminstone en del av entusiasmen där.
Bollen är på vår planhalva. Det håller jag verkligen med om.
Med anledning av detta inlägg har jag skrivit följande: http://melinen.blogspot.com/2005/08/jag-vill-ha-en-borgerlig-regering.html ur ett grönt perspektiv. Jag har lite spunnit vidare på visionslösheten, med en poäng i att denna visionslöshet inte bara är ett problem inom sossarna. Även borgarna har satt makten framför allt, och förlorat visionerna samtidigt.