Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med När blir man svensk, Aftonbladet?
| Läser i pappersversionen av Aftonbladet en notis med rurbriken "'Svensk' terrorist gripen". Notisen handlar om en man med svenskt medborgarskap (det sägs tydligt) som gripits i Sarajevo misstänkt för terroristbrott. Så långt inget märkligt med medierapporteringen. Eller? Var kom citationstecknen runt "svensk" ifrån? Är det så att den svenske medborgaren i fråga bor i Sarajevo? Okej, men han är väl ändå fortfarande svensk medborgare? Eller är man bara "svensk", och inte riktigt svensk, i Aftonbladets ögon om man är svartskalle? |
skrivet av Jonas Morian om 18:10
Kommentarer om "När blir man svensk, Aftonbladet?"
-
Anonym skrev... (21 oktober, 2005 20:03) :
-
CV skrev... (21 oktober, 2005 23:49) :
-
gudmundson skrev... (22 oktober, 2005 16:53) :
-
Anonym skrev... (23 oktober, 2005 04:15) :
-
Anna, Fair and True skrev... (23 oktober, 2005 17:19) :
-
gudmundson skrev... (23 oktober, 2005 19:23) :
-
Anonym skrev... (23 oktober, 2005 19:26) :
-
Jonas Morian skrev... (24 oktober, 2005 13:56) :
-
Anonym skrev... (25 oktober, 2005 16:16) :
-
gudmundson skrev... (30 oktober, 2005 21:36) :
kommenteraJag håller helt med. Man är svensk om han har svenskt medborgarskap, och det kan faktiskt handla om rasism från AB:s sida.
Men det kan också handla om att han har påståtts vara svensk av någon. Dvs att AB inte kunnat verfiera att han var svensk medborgare. Ungefär som i rubriken "'Komet' inte meteor kommer att falla".
Men jag gissar också på rasism hos Aftonbladet.
Konstigt med citat-tecknen kring ordet svensk. När det gäller medborgarskap är ju det inget man är till hälften. Antingen har du det eller inte, precis som antingen har du fyllt 18 år och har rösträtt eller också inte. Är du 17 år och elva månader, då är du inte 18.
Citattecknen signalerar tydligt att AB vill tala om att det är en person som inte från början är svensk. Men det är fel att göra på det sättet. Det får i så fall komma i texten.
Aftonbladets agerande, och debatten här, visar tydligt hur svårt journalistkåren har att bedriva saklig rapportering under det nuvarande paradigmet där oftast uppgifter om nationalitet eller etnicitet anses böra förtigas då de antas ge upphov till rasism. Jag är en av de journalister som tycker att vi i medierna är alltför benägna att hålla inne med information som vi faktiskt sitter på, och som skulle kunna vara sammanhangsskapande. Alltså tycker jag att bladet gjort rätt.
Ordet 'svensk' kan ju betyda så mycket. Dels har vi frågan om medborgarskap, dels har vi frågan om etnicitet, dels har vi frågan om kulturtillhörighet. 'Svensk' inom citattecken indikerar att vederbörande inte uppfyller alla tre kriterierna, blott ett eller två av dem.
Är det då relevant att berätta om etniciteten i det här fallet? Ja, det menar jag. Alla med rudimentär insyn i islamisk terrorism vet att det forna Jugoslavien är ett veritabelt växthus för jihadister. Att berätta om den unge terrorist-misstänkta mannens bosniska ursprung blir i det sammanhanget självklart, i mina ögon. Uppgiften om etnicitet är klart sammanhangsskapande.
Är det då relevant att berätta att han inte till hundra procent integrerats i det svenska samhället, vilket citattecknen indikerar? Ja det måste det ju vara, om det är så att man misstänker att mannen så kraftigt solidariserar sig med islamisterna mot demokratin att han valt att resa till Sarajevo för att ansluta sig till Jihad-fronten.
I en rubrik är naturligtvis utrymmet snävt - jag tycker att även det ursäktar ABs citattecken. På vilket annat sätt kan man med två tecken förklara vad som menas? (Jo, man kan skriva 'o-svensk', men nu var det ju inte det han var).
Hela mitt resonemang bygger förstås på att mannen är muslim, vilket ingen hittills rapporterat, såvitt jag kan se. Men ni får väl slå mig hårt på fingrarna om det visar sig att mannen tillhör den gamla vanliga kristna terrorismen, eller den spirande buddhistiska terrorismen, eller varför inte den världsomspännande hinduiska terrorismen.
Själv väntar jag med spänning på att kvällstidningarna ska börja intervjua grannar, vänner, familj, skola, och allra helst föreståndarna för den moské mannen besöker i västra Sverige. Jag vill se infrastrukturen i Sverige som möjliggör internationell terrorism - helt enkelt det medierna misslyckats med alltsedan Mehdi Ghezali i rapporteringen förvandlades från taliban till offer för USA.
Jag jobbade i många år tillsammans med en grek, han pratade perfekt svenska. Han hade en svensk fru och en helsvensk dotter som numera bor i Grekland. Bor i Grekland gör föresten han svensken som jag jobbade ihop med, Ni vet han som pratade perfekt grekiska. Fast ni vet, ja han svensken som jag jobbade ihop med i många år, han som pratade grekiska vi pratade nästa alltid Engelska. Numera är hans dotter grek fast hon pratar perfekt engelska, svenska, tyska och grekiska. Själv tycker hon att hon är svensk, den svenska och grekiska pappan tycker att hon är grekisk och den starkars svenska mamman tycker att hon är stockholmare. Han som jag jobbade med tycker att han är grek fast han har svenskt medborgarskap. Jag är bara Svensk , helt äkta.
Om någon försöker ta politiska poänger på detta så varsogod det bjuder jag och min engelsktalandetalande "svenske" vän från grekland på. Personligen så känner jag ingen äkta turk längre som jag gjorde när jobbade ihop med svensken, han tyckte illa om turkar fast då pratade han grekiska som han inte trodde jag eller "turken" förstog.
KAS
Tyvärr är det ju så att både media och vi människor i allmänhet väljer att se att någon är svensk när det passar oss. Ett exempel är t ex Ludmila som vi alla gärna såg som svensk när det gick bra för henne (hon fick även svenskt medborgarskap på rekordtid). Men när det senare visade sig att hon var dopad då lät det "ja, det vet man ju hur det där östeuropéerna och ryssarna är" istället. Liknande är det när en person som har svenskt medborgarskap men kanske annan bakgrund begår ett brott. Då är han eller hon "svensk". Däremot när en person som numera är t ex amerikansk medborgare (avsagt sig sitt svenska) och skadas i en olycka i något land är rubriken "Svensk skadad i bombdåd" (t ex).
Man kan naturligtvis ironisera omkring frågeställningen, som KAS ovan, men faktum kvarstår att medierna har svårt att beskriva verkligheten när begrepp om nation eller etnicitet av rädsla utesluts ur rapporteringen.
'Ingen människa är en ö' heter ett populärt uttryck bland intellektuella. Att detta uttryck kan tolkas som något ytterligare än ett försvar för kollektiv finansiering av offentliga nyttigheter brukar dock inte vara lika självklart för dem.
Vi lever ju inte i ett kosmopolitiskt utopia där man kan bortse från individens tillhörighet. Nej. Vi lever i verkligheten. I verkligheten är det ju så att många, om inte alla, känner att ordet 'svensk' betyder något; något annat än medborgarskap. Jag tycker det är rimligt att medierna kan försöka spegla denna känsla även för majoritetsbefolkningen - inte bara för minoritetsgrupper eller för ursprungsbefolkningar.
Alla historiens krig, inte minst nazisternas, har för evigt solkat ner begrepp som 'nation'. Det gör att vi med rätta ser skeptiskt på människor som hävdar nationalismen som huvudsaklig ideologi.
Men nazismens förbrytelser har inte helt krossat nationalismen som positiv, eller i vilket fall legitim, kraft.
Det är svårt att förneka kurderna drömmen om en egen stat. Det är svårt att fördöma palestiniernas önskan om självstyre (även om våldet är lätt att ta avstånd ifrån). Inte minst inom vänstern omhuldas ju denna nationalism. Men när Aftonbladet skriver 'svensk' inom citattecken, ja då antyds att det är tecken på rasism.
Det här är en av de svåraste debatterna vi kommer att bli tvungna att ta tag i de närmaste åren. Förhoppningsvis ska vi kunna göra det i ett lugnare tonläge än som skett i våra grannländer. Men då krävs det att man inte skriker 'rasist' så fort någon pekar på det uppenbara.
Aer jag svensk, blond, blaaoegd, men.... har bott utomlands saa pass laenge att jag knappt laengre fungerar som svensk jobbmaessigt...jag beter mig ju inte som en svensk ska!
Svenskheten sitter inte i huden,
vare sig foer svenskar, eller...ja, nysvenskar/invandrade eller andra generationens svenskar.
Alltsaa maaste sverige bli VERKLIGT maangkulturellt och accepterande! Inte bara paa ytan.
Otroligt intressant diskussion som förs här. Ledsen att jag själv inte hunnit lägga mig i den. Så här tycker jag: om nu mannen i fråga är 1) svensk medborgare, 2) har en eller två föräldrar födda i t ex Bosnien, 3) är uppväxt delvis i Sverige och delvis i t ex Bosnien, så ändrar inte punkt 2 och 3 på faktum 1. Han är svensk, utan citationstecken. Vill medierna problematisera det hela, eller klargöra att det råder osäkerhet huruvida han har dubbelt medborgarskap eller ej, så får man också bjuda till utrymme för detta. Att låta det vara underförstått genom att titulera honom "svensk" duger inte. Det är inget annat än rasism.
Gudmundson, jag undrar, vad menar du med "det uppenbara"?
Hoppsan - jag har visst underlåtit att svara på en fråga.
Jag menar att det är uppenbart att en bosnier med svenskt medborgarskap inte är en svensk i samma grad som exempelvis jag själv. Uppenbart för vanligt folk, men problematiskt för en liten klick intellektuella här i kommentarsfältet.
DN hade en text om saken häromdagen.
Vidare, och då kanske jag går utanför frågan, tycker jag att det är uppenbart att Aftonbladet inte är en rasistisk tidning, och att den aldrig innehåller rasistiska texter (om man inte är väldigt elak mot Helle Klein och påstår att hon hetsar mot judar, vilket vore fel). Och att det alltså inte kan vara rasism i exemplet vi talar om.
Däremot håller jag med Jonas om att frågan bör problematiseras i annat än rubrikform.