Lagstiftningshot som opinionsdrivare

I går fick vi i Socialdemokratiska pressföreningen träffa demokratiminister Jens Orback. Det blev ett intressant möte där Orback, som ju tidigare arbetat som journalist, berättade om kontrasterna och likheterna mellan sitt förra och nuvarande jobb. Han sa bl a att en stor skillnad är att han nu tvingas svara på frågor, snarare än att få ställa dem själv. Men han betonade att bägge erfarenheterna var nyttiga och givande, och han tyckte att fler borde pröva på att växla mellan politiskt och "civilt" arbete. Den största överraskningen Orback upplevt i rollen som statsråd var arbetet gentemot medierna, och detta trots hans egna erfarenheter från just journalistyrket. Han sade sig själv vara mest van vid direktsändningar, och kände sig ännu obekväm med att bli omklippt och redigerad för att passa in i den vinkling tv och radio valde. Orback nämnde Leni Björklund-löpsedeln från häromdagen som ett expel på att nyhetsjournalistiken blivit allt snaskigare och skandalfokuserad. Jag passade på att fråga om det lagförslag han sagt sig vilja lägga fram, mot "kränkande" reklam (något jag tidigare bloggat om här). Jag undrade vem som skulle definiera detta och om man inte med en sådan lagstiftning hamnade på ett sluttande plan mot mer omfattande inskränkningar av yttrandefriheten. Orback sa att lagförslaget antagligen skulle fokusera på "otillbörliga attribut", dvs t ex bikinibrudar i annonser för motorsågar, och hänvisade till att sådan lagstiftning finns i Norge och Spanien. Han menade också att det kunde vara svårt för män att förstå hur kvinnor upplever "objektifiering, stereotypifiering och sexualisering" i det offentliga rummet, på annonstavlor och reklambilar för stripklubbar. Men Orback tillstod också att även om lagrådet och riksdagen skulle avvisa hans idéer om lagstiftning mot kränkande och könsdiskriminerande reklam, så kunde hotet om lagstiftning ändå driva debatten vidare. Själv tycker jag att det tyder på en rätt skrämmande syn på lagstiftningsinstrumentet och en bristande respekt för yttrandefriheten, som han de facto hotar att ytterligare nagga i kanten - oavsett det vällovliga syftet. Problemet är ju att alla inskränkningar av yttrandefriheten som skett de senaste åren har haft vällovliga syften; förbudet mot innehav av barnpornografi och hetslagstiftningen är bara två exempel. Och vägen till helvetet är som bekant kantad av goda intentioner.