I Aftonbladet i dag hakar Nisha Besara på min spaning för två veckor sedan om det stora antalet registrerade partier som ställer upp i riksdagsvalet. Nisha har dock spanat bredare och konstaterar att hela 237 partier kandiderar i samtliga val den 17:e september, och att fler än en tredjedel av dem är partier som aldrig tidigare har ställt upp i allmänna val. "Det är ett tecken på att den svenska demokratin är friskare än de svenska partierna", skriver Nisha. Jag är inte riktigt lika säker på att en ökad mängd partier i våra folkvalda församlingar faktiskt gynnar demokratin. Snarare ser jag en risk i att beslutsprocesser förlamas av komplicerade uppgörelser och att slutresultatet blir urvattnade kompromisser som inte gör någon glad. I riksdagsvalet kan det till exempel gå så illa att mängder av människors röster i praktiken blir bortkastade om till exempel Feministiskt initiativ, Junilistan och Sjukvårdspartiet skrapar ihop mindre än fyra procent, samtidigt som miljöpartisterna och kristdemokraterna åker ut. Lek med tanken att dessa partier får mellan två och tre och en halv procent av rösterna vardera. Då är det plötsligt 10-17 procent av väljarna som inte fått representation i riksdagen, något som definitivt skadar demokratin. |
Kommentarer om "Partimångfald och demokratiskt kaos"
Att kristdemokraterna helt åker ut verkar inte så troligt. Oavsett om de får 4% av rösterna i riket eller ej lär de få mer än 12% i Jönköpings län. I valet 2002 fick de cirka 20% där. Men det skulle ju ändå innebära att rösterna i övriga landet går förlorade.
Det har faktiskt aldrig tidigare hänt att kd får bara mandat från Jönköping. Och det verkar inte troligt att det skulle hända nu heller...
/S
Snarare ser jag en risk i att beslutsprocesser förlamas av komplicerade uppgörelser och att slutresultatet blir urvattnade kompromisser som inte gör någon glad.
Så det är negativt att beslut tagna i riksdagen måste kompromissas fram mellan folk från alla möjliga kanter av det politiska spektrat?
I det underbara landet Schweiz har de haft samlingsregering i mer än ett halvt sekel. Det fungerar alldeles utmärkt och till skillnad mot Sverige håller de sig kvar i den absoluta toppen av välfärdsligan.
Enda hotet mot en sådan ordning är proffspolitiker som är fast i ideologiska mantran eller agerar efter vad som är bäst för opinionssiffrorna. Om arbetets fokus ligger på att få breda överenskommelser byggda på solid faktabas med folkets bästa som mål, istället för ideologiskt tunnelseende och revirpinkande, ja då kan det blir riktigt bra...
Om arbetets fokus ligger på att få breda överenskommelser byggda på solid faktabas med folkets bästa som mål, istället för ideologiskt tunnelseende och revirpinkande, ja då kan det blir riktigt bra...
Det är väl kanske inte vad man förknippar med kompromissandet. Snarare har vi ju fått en förhandlingsmetod som inte innebär att man utgår från vad som förenar utan som innebär att man köper/säljer frågor.
Håller helt med Jonas om att en ökad andel "bortkastade" röster utgör ett stort problem.
"Håller helt med Jonas om att en ökad andel "bortkastade" röster utgör ett stort problem. "
Ta och stoppa upp ett tag och försök tänka på vad ni säger.
Vi lever i en demokrati och ni säger att om man röstar på ett nytt parti som inte kommer in i riksdagen så är det ett problem.
Vad ni i själva verket säger är dom regler som spärrar ute alla som inte får 4% är problemet för ni menar väl inte att det är rätten att rösta som är ett problem.
Så frågan är vem har fixat till reglerna som är ett problem.
KAS
Hej Jonas,
Jag står fast vid min finurliga formulering om att demokratin är friskare än partierna. :)
Kanske skulle jag i stället ha skrivit: "Demokratimedvetandet är friskare än partierna"? För annars håller jag helt med om din analys om att småpartier en masse är ett problem och att fyraprocentspärren inte får vara det som avgör riksdagsmajoriteter. Det skriver det också i min ledare.
Tack för att du uppmärksammar min ledare!
Några kommentarer:
Erik, jag menar inte att det nödvändigtvis är fel med kompromisser. Men alla som varit med om att en hyfsat stort gäng ska enas om vilken film man ska gå och se eller vilken pizza som ska beställas vet att kompromisser riskerar att leda till beslut som egentligen inte gör någon nöjd. En regering ska ta ansvar för helheten. Men en folkvald församling av mängder av särintressen är mer intresserade att just deras väljargruppers prioriteringar tas tillvara.
KAS, nej 4-procentspärren är egentligen inte problemet. Utan den skulle risken för det kaos jag skisserar i svaret till Erik ovan öka.
Nisha, vi är nog ganska överens egentligen :-)
Sven-Gunnar, jag är inte lika säker på att de småpartier som i dag hänger på opinionssiffrornas gärsgård verkligen klarar att hänga sig kvar. Men jag tror däremot att inte att några av de nya partierna lyckas ta sig in.
Nu tänker Ni inte till. Ni har helt enkelt fel. För demokratins välmående är helt orelaterat till antalet partier. Det är relaterat till antalet aktiva individer. Och faktum är att de 237 partierna är dde tidigare partierna i sprucken version.
Tre exempel från mitt nuvarande hemlän:
I Sandviken har en utbrytning ur (s) bildat Ny Ordning.
I Ljusdal uteslöts kommunfullmäktiges ordförande (talmannen) ur (s) efter att ha ställt upp med eget parti i kyrkovalet. Nu ställer det partiet upp i kommunalvalet.
I Söderhamn ställer en utbrytning ur vänsterpartiet upp under beteckningen "Vägval Söderhamn".
Jag kan komma på ett flertal liknande exempel från andra kommuner. Och inte vet jag om demokratin blir speciellt mycket mer levande av att redan partiaktiva personer plötsligt börjar gå till val under andra partibeteckningar...
Jocke, vilka "ni" är det du pratar om? Vi som hittills kommenterat tycker ju som synes lite olika.