Bloggar är inte allt

Bloggar i all ära, men förändrar vi verkligen världen? Jag har då och då fått förmånen att vara ute på skolor och SSU-kurser för att prata om hur man kan använda sig av internet i opinionsbildnings- och valrörelsearbetet. Ofta fokuserar jag på bloggar och deras relativa betydelse, men jag försöker också inskärpa vikten av att inte nöja sig med att starta en blogg. För det första har det under det senaste dryga året skett en fullkomlig explosion av bloggar. Och faktum är att långt ifrån alla är särskilt bra eller intressanta. Det är också tveksamt om många av dem har några läsare. Vill man skapa opinion via nätet så bör man ha något att säga och ha en strategi för att göra människor intresserade. För det andra så finns det andra kanaler på nätet som är väldigt eftersatta när det gäller politisk opinionsbildning, inte minst från socialdemokratiskt håll. För ett tag sedan fick jag ett mejl av Calle som berättade om Sveriges största forum för styrketräning, Kolozzeum, där det allt som oftast förs politiska diskussioner – ofta med stark slagsida högerut. Där saknas det socialdemokrater som ger motargument. Calle jämförde träffande bloggande med att sitta i en valstuga och vänta på besök, medan att ta en debatt på ett diskussionsforum är som att vara talare på ett torgmöte. Och på mer ungdomsinriktade communities som Lunarstorm, Skunk och Playahead pågår livliga politiska diskussioner, men SSU:are lyser där – har det sagts mig – med sin frånvaro. Om detta bloggade Fredrik på Wigforsska tankar nyligen. För varken Fredrik eller mig personligen är detta, av åldersskäl, något alternativ. Vi är båda betydligt äldre än snittåldern på dessa forum och skulle antagligen inte göra någon större nytta där. Men det finns ju rimligen många SSU:are och andra yngre som skulle kunna göra insatser för att föra ut socialdemokratiska värderingar på sådana här forum. Och då påverka mycket mer än genom aldrig så många bloggar.