Tunnelbaneetikett 2006
[UPPDATERAD] Stockholms tunnelbanesystem börjar nu fyllas på av människor som uppenbarligen är obekanta med stadens oskrivna regler. Eftersom jag gillar turism, men avskyr bristande respekt för sociala koder, kommer här - i en efterlängtad och uppdaterad repris från juni 2005 - några små tips till er som besöker vår vackra huvudstad: 1. Man kan inte dra enkelbiljetter genom automatspärrarna och förvänta sig att de ska öppna sig. I dessa funkar bara kort med magnetremsa. Läs mer om betalningssystem på SL:s sajt. 2. Ta reda på var du ska innan du kommer fram till spärrvakten. Spärrvakter förväntas visserligen kunna leverera tips om trevliga utflyktsmål i Stockholm och hur du lättast tar dig dit med tunnelbana eller andra kollektiva färdmedel, men långvarigt konverserande uppskattas inte av de köande bakom dig. 3. I rulltrapporna går man på vänster sida. Helst i rask takt. Till höger kan man stå – men hellre gå, om än i lite lugnare tempo än i vänsterfilen. Observera att denna regel även gäller horisontella rullband. 4. När rulltrappan/rullbandet nått ända upp (eller ned) så fortsätt gå i samma färdriktning. Är du osäker på var du ska så väj omedelbart åt sidan och låt människor bakom dig passera. Stanna inte och se dig villrådigt omkring. Observera att denna regel även gäller avstigning ur hissar och tunnelbanor. 5. Det heter "tunnelbana". Bara lantisar säger "t-bana". Försök inte heller med antika slanguttryck som "tricken". Vi lever inte i en 50-talsfilm. 6. Respektera dina medtrafikanters personliga sfärer. I klartext: stå inte alltför nära. Visst, det kan vara svårt i rusningstid i en överfull tunnelbanevagn, men försök alltid att åtminstone undvika kroppskontakt. I synnerhet om du bär shorts och linne (vilket jag för övrigt inte alls rekommenderar på någon annan plats än på stranden). 7. På tunnelbanan är det bra att hålla en låg, avslappnad profil. Dina medtrafikanter är inte potentiella nya vänner och tunnelbaneresor är inte rätt plats att försöka göra nya bekantskaper. Däremot är det förstås helt okej att fråga om vägen. Räkna dock inte med att stockholmare förstår vad du menar om du frågar om spår- eller linjenummer. 8. På tunnelbanekartorna är de olika linjerna markerade i blått, grönt och rött. Detta har numera ingen direkt korrelation till färgen på själva tunnelbanevagnarna. Du behöver alltså inte sitta och vänta på en röd vagn för att vara säker på att tåget mot Ropsten verkligen tar dig till Ropsten. 9. Sitt på en plats i tunnelbanan. Din väska behöver ingen egen sittplats. Och om du väljer att stå i stället för att sitta, ta av dig ryggsäcken. Okej, ganska många stockholmare följer inte den här regeln – men jag lovar att vi uppskattar dig mer om du gör det. 10. Låt avstigande gå av tunnelbanan innan du försöker kliva på. Se även kommentaren till regel 9. Låt dig gärna också inspireras av Susnings ironiska råd, samt dessa praktiska tips om tunnelbaneetikett i London. |
Kommentarer om "Tunnelbaneetikett 2006"
Det händer visserligen att jag kallar tunnelbanan för tricken, men jag förbehåller mig trots det rätten att springa omkull folk som står stilla på rullbanden i t-centralen ;-)
För övrigt är det lite synd att man inte kan dra enkelbiljetterna i tunnelbanan, det skulle spara en hel del tid, men så långt tänkte vill inte SL när de införde spärrsystemet...
Det bästa för alla sönderstressade stockholmare vore väl, så här i semestertider när okultiverade lantisar invaderar den största lilla småstaden vi har, att helt enkelt stanna hemma (alternativt åka ut "till landet"), eftersom vi inte begriper oss på ert intrikata system som troligen krävs för att alla till huvudstaden inflyttade lantisar överhuvudtaget ska orka med att leva.
Lite uppblåst och märkvärdigt stockholmsperspektiv var det allt på denna bloggtexten Jonas, detta trots att jag fortfarande blir exakt likadan i samma stund jag sätter foten på plattformen på Stockholm central. Håller dock med om ett par saker som borde gälla överallt. Shorts/linne-grejen, sfärrespekten, lågprofil samt att väskor inte behöver egen sittplats.
Kul och underhållande bloggtext som givetvis har exakt avsedd effekt. ;)
Patrick, håller med om bristen på magnetremsa i enkelbiljetterna. Gissar att det hade blivit för dyrt.
Erik, min avsikt var inte vara uppblåst och märkvärdig. Beklagar om det uppfattades så. Se det som en vänlig guide om hur vi stockholmare beter oss, på gott och ont :-)
Jonas. Jag är bara avundsjuk, jag vill också vara uppblåst och märkvärdig. LOL
Men allvarligt, det är inte otänkbart att texten kan uppfattas på så sätt av en och annan landsortsläsare, jag tyckte mest att det var skoj, tidstypiskt och kanske lite av en stockholmskarikatyr.
Alla är informativa och roliga utom möjligtvis sjuan. På spårvagnarna här i Göteborg konverseras det betydligt oftare än i Stockholm.
Men så anses vi ju vara så väldigt trevliga också;-)
På tunnelbanekartorna är de olika linjerna markerade i blått, grönt och rött. Detta har numera ingen direkt korrelation till färgen på själva tunnelbanevagnarna.
Men det har väl aldrig funnits någon korrelation? Röda vagnar har mig veterligen aldrig rulat under staden. Däremot silverfärgade, och någon silverlinje har vi ju inte ännu.
På nr 3 ska det stå "vänsterfilen".
Ordet intolerans kommer upp hela tiden då jag läser bloggen...... "Now you listen to mee.." något väderspänt....
Tack för alla kommentarer.
Joel, det fanns åtminstone ett tag en strävan att de blå vagnarna främst skulle användas på den blå linjen. Huruvida det någonsin funnits röda vagnar vet jag ärligt talat inte.
Anna, du har rätt - jag ska ändra det.
Nilsson, du har förstått helt rätt. Det här är min blogg som syftar till att uppfostra dig och andra till att bli bättre människor. Eller så förväntas mina läsare ha humor. Välj själv det svar som passar.
Du har glömt den viktiga regeln att tågen bara kör åt ett håll på spåren. Det kommer alltså inte tåg "åt andra hållet" utan det tåget går från ett annat spår/perrong...
Överhörde ett samtal mellan pappa och barn från landet där barnet började bli irriterad på att vänta. Pappa lugnade med att det nog snart kommer ett tåg åt andra hållet..
/Helena, som än idag skäms över att hon inte berättade för pappan hur det ligger till
Alexander, det är rätt många som anser att ni är en smula bakom flötet också...
Helena, kul historia och ett bra tips. Det får komma med i nästa års upplaga :-)
Jonas,
ett mycket bra inlägg om tunnelbaneetikett.
Alltför ofta tolkas det fina begreppet solidaritet som något andra ska visa med mig, och alltför sällan som den hänsyn jag borde visa andra.
Att se sig för på trånga platser och att tänka på dem i kön bakom är inget annat än praktisk solidaritet med sina medmänniskor.
(Däremot är min bestämda uppfattning att folk med fördel kan bära shorts under varma dagar...)
Per, tack för vänliga ord. Vad gäller din inställning till shorts så ber jag att få hänvisa till visdomsord från Manolo.
Ben som ben. Måste man ha ankellånga kjolar också...?
;-)
Jag önskar ofta att folk orkade följa några av de här reglerna även ute i landet. Till exempel den att man inte, när man kliver av rulltrappan, ställer sig villrådigt rakt framför, tar sig om hakan och funderar: now where? Eller att du inte skaffar dig ett intimt "revir" på ett par meter bara genom att dra upp mobilen, och att man *aldrig* ska snacka i mobil medan man är i en kö som strömmar in i en vgn eller genom en trappa (illa både för samtalets akustik oh för dem omkring).
Bor själv i Lund där det finns en gammal fin tågstation och en nergrävd, ganska bred tunnel som leder från gatan till stationens spår och perronger (7 spår) och med biljettautomater vid alla nergångar till sagda tunnel. Gissa om folk ställer sig på toppen av stentrappan, kommer fem i bredd genom trapporna eller ordnar återträff och kramkalas precis inpå flaskhalsarna i de här lederna, som annars är så pass breda att de skulle räcka till för en flock i rusningstid?
Allmänt så borde trappor och tropttoarer med litt bredd ses som tvåfiliga vägar, och så funkade det också innna mobilen slog igenom (kalla mig surgubbe, men jag tror att den är en viktig faktor här).
Lyssnade igenom ett Ebba Grön album idag, osökt kommer jag nu att tänka på att de konsekvent använder tricken, men att jag lyssnar på dem är väl möjligen ett bevis på att jag är ett barn av min tid:-)
Jag har bott i Göteborg i flera år, tidigare, och jag blir lite full i fniss över punkt 7 - att hålla en låg, avslappnad profil... att det betyder att man kniper käft. När man är avslappnad i Göteborg så kan man prata om vädret.
Jag vill berätta en liten "anekdot". En manlig vän som bott ett tag i Stockholm kom och besökte mej i Göteborg. Efter sina första resor via spårvagn och buss beklagade han sej över att det var så många göteborgare som tilltalade honom, det var inte ett hyfsat beteende enligt honom. Jag blev då full i skratt och vet inte om jag sa det - men jag tänkte att stockholmare måste vara ett verkligen tråkigt släkte. Det finns ett göteborgskt gemyt - om man inte trivs med det så flyttar man väl till sthlm! :-)
Att det är så stor kulturell skillnad, det är lite spännande!