Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Liberaler som bloggar i bokform
| I dag släpps boken Läs mig, vilken beskrivs som "ett nedslag i den liberala delen av det storforum som är den svenska bloggosfären". Boken består alltså av blogginlägg skrivna av ett antal liberala (och då använder vi en vid betydelse av begreppet) bloggare. Bland annat medverkar Johanna Nylander (ni minns henne, va?), Aqurette, Sakine och Louise P. Boken ges ut av Timbro, som menar att det knappast är någon slump "att svenska politiska bloggar domineras av liberaler" (något jag för övrigt starkt betvivlar sanningshalten i), eftersom "fri och gränslös information hör ju liberalismen till". Jo, tjenare. Ännu mer komiskt blir det när Timbro hävdar att bloggosfären "ger svensk liberalism något den lidit brist på - en stark gräsrotsrörelse som utgår från personliga erfarenheter". Okej, ska vi dra oss till minnes vilka svenska liberaler som först fick mycket uppmärksamhet för sitt bloggande? Johan Norberg, då anställd på Timbro. Dick Erixon, då anställd på Timbro. Johnny Munkhammar, anställd på Timbro. PJ Anders Linder, ledarskribent på Svenska Dagbladet och med ett förflutet på Timbro. "Gräsrotsrörelse" var ordet... |
skrivet av Jonas Morian om 14:35
Kommentarer om "Liberaler som bloggar i bokform"
-
Thomas skrev... (09 juni, 2006 18:20) :
-
Anonym skrev... (09 juni, 2006 18:49) :
-
Anonym skrev... (10 juni, 2006 11:45) :
-
Jonas Morian skrev... (11 juni, 2006 17:13) :
kommenteraAtt svenska politiska bloggar skulle domineras av liberaler ger inte heller jag så mycket för, så så långt är jag med. Men - ögnar man igenom innehållsförteckningen i Läs mig - och det är väl ändå i ljuset av denna bok som snacket om gräsrotsrörelse måste ses - så hittar man ju inga av de "topp-liberaler" som du nämner. Många av dem som man däremot hittar i boken tycker jag går att beskriva som "gräsrötter" som använder sina personliga erfarenheter i sitt skrivande. När jag tänker på den liberala "bloggosfären" (aargh, gotta hate det där ordet) så tänker jag ju mer på många av dem som skriver i Läs mig, än på Johnny Munkhammar. (Som tur är, för så kul att gå runt och tänka på Munkhammar tror jag inte att det är.) Så, jag förstår inte riktigt din avslutande invändning.
Jonas:
Samma invändning som du gör mot den liberala bloggosfären kan man göra mot den socialistiska. Jag menar, inte tusan är Ali Esbati, Kalle Larsson, Helle Klein, Eric Sundström, Rosemari Södergren eller Katrine Kielos några gräsrötter. De är yrkespolitiker och etablerade skribenter som, precis som Norberg och Munkhammar, använder sina bloggar som komplement till uttryck i andra media. Det "riktiga" gräsrotsbloggandet är i så fall snarare de som saknar andra möjligheter att komma till tals i det som diffust kallas samhällsdebatten. Detta oavsett politisk hemvist.
Jag tycker Jonas gör en klockren observation om hur Timbro ser på den politiska debatten, på bloggandet och på ordet "gräsrotsrörelse".
Nej, visst är det inte främst redan etablerade, Timbro-anknutna bloggare som medverkar i Läs mig. Men min invändning mot Timbros bruk av ordet "gräsrotsrörelse" handlade om att de ju påstod att bloggosfären "ger svensk liberalism något den lidit brist på - en stark gräsrotsrörelse som utgår från personliga erfarenheter". Och med tanke på vilja pionjärerna bland de liberala bloggarna var, så tycker jag att uttrycket inte riktigt kändes befogat. Sedan har Aqurette åtminstone delvis en poäng i att t ex Ali Esbati, Kalle Larsson, Helle Klein och Eric Sundström nog får anses vara väletablerade debattörer där bloggen endast är ett komplement till deras befintliga plattformar. I fallen Rosemari Södergren och Katrine Kielos håller jag dock inte med - de har gjort sig kända just som bloggare, och har därigenom blivit etablerade debattörer.