Problemformuleringsinitiativet

Med smicker kommer man som bekant långt, och när jag ser att Ali Esbati haft vänligheten att uppmärksamma ett inlägg jag skrivit så känns det inte mer än rätt att göra det samma - fast tvärtom. Det handlar om en artikel i Fokus om riksdagspartiernas kommunikations- och kampanjstrateger. Ali tar upp det faktum att nej-sidan under folkomröstningskampanjen om EMU och euron var bättre på folkrörelsearbete än vi på ja-sidan, och drar en intressant parallell till dagens valrörelsesituation. Han skriver: Det här valet har vi mediesituation som liknar den som mötte nej-sidan i EMU-folkomröstningen. Borgarna sitter nu, som ja-sidan då, inte bara på pengarna utan också på problemformuleringsinitiativet. Precis som ja-sidan släppte ungefär en rapport om dagen i slutskedet – som vi visste att de skulle – kommer borgerligheten att presentera ungefär ett utspel om dagen, flankerade av en skandal om dagen. Då måste man jobba annorlunda. För vänsterpartiet finns bara det alternativet. För sossarna gäller det att ställa om i tanken, inse att man nu slår underifrån och att det måste få konsekvenser för retorik och taktik. Valet avgörs av om framför allt stora LO-grupper upplever att det gör skillnad vem man röstar på, och får del av saklig argumentation i direkta samtal.