Gästblogg: Mer om skolreform

Dags för nästa gästblogg. Även denna gång med Erik Laakso, som nu följer upp sitt förra inlägg. För ett par dagar sedan hade jag nöjet att gästa denna blogg medan ägaren är på semester. Jag skrev då en liten krönika om behovet att utveckla och reformera skolan, med inriktning på läsårstider och skoldagens längd och innehåll. Utgångspunkten för resonemanget handlade om att ett flerterminssystem och längre skoldagar skulle vara bättre för skolans möjligheter att ge kvalitet i undervisningen och utökat stöd för inlärningen. Ett flertal intressanta och initierade kommentarer följde inlägget (eller sammanföll med inlägget) både här hos Jonas, på min egen blogg samt i några relaterade bloggtexter. Det som de flesta kommentarerna berörde var min texts utelämnande av kvalitativa mål för skolan, med tilläggen att mer skoltid inte löser skolans utmaningar, det är naturligtvis saker jag håller med om. Därför tänkte jag, nu när jag har min andra möjlighet att gästa hos Jonas, köra en uppföljare här. Något som flera kommentarer refererade till var frågan om att byta paradigm i skolan, att det gamla sättet att lära ut måste bytas ut mot ett nytt och bättre sätt. Jag måste påpeka att jag förutsätter att lärarutbildningen i Sverige samtidigt reformerar sig i riktning att ta tillvara den bästa och mest välutvecklade pedagogiken, på något sätt tycker jag det ligger i sakens natur. Nu är det sagt i alla fall. Den svenska skolan står inför stora utmaningar, liksom utbildningsväsendet över hela världen. Från min utgångspunkt finns det några avgörande inriktningar som behöver förstärkas för att möta kraven från invånarna och behoven i samhället.  Först och främst är det fortfarande viktigt att slå fast att Svenska och Engelska är avgörande för inlärningen och utvecklingsmöjligheterna. Dessutom tror jag det är viktigt att skolan redan i tidigare årskurser kan erbjuda flera språk.  Matematikämnet behöver utvecklas. Jag är övertygad om att grunden till logiskt tänkande ligger i förståelsen för matematiska sammanhang, därför bör matematik även fortsatt vara ett kärnämne men där lekfullheten i matematiken kommer fram mer.  Företagarvilligheten behöver ökas, därför är det viktigt att entreprenörskap uppmuntras, odlas och utvecklas inom ramen för skolan.  Samhällskunskaperna är fortfarande några av de viktigaste ämnena där en förstärkning, vid sidan av faktakunskap, på forskning och kritiskt tänkande är välkommet.  Idrott, livsstil och personlighetsutveckling behövs inom ramen för skoldagen eftersom det farliga stillasittandet och bristen på rörlig livsstil kommer drabba välfärdssamhället med välfärdssjukdomar. Att tillåtas ifrågasätta sig själv genom rollspel, teater, konst och estetiska ämnen tror jag är viktigt för utveckling och skapandet av sin egna goda livsmiljö. Om jag börjar från början i denna uppräkning så menar jag alltså att språkkunskaper måste bli ännu högre prioriterade. Svenskarna är ganska fattiga i ett omvärldsperspektiv i det att vi ofta bara kan 1-2 språk utöver vårt modersmål. Sett det hela i ett vidare perspektiv så handlar det i grunden om att öka rörligheten och bekvämligheten för svensken. Svenskar är visserligen hyfsat bra på engelska men det är ingen tvekan om att vyer vidgas ännu mer med flera språk, och eftersom det är lättare att lära sig språk när man är barn så vore det bra att den svenska kommunala skolan följer i spåren på friskolor och specialkurser som lär ut språk redan i förskolan. Det finns inga hinder att läsa både svenska, engelska, spanska och japanska från 5 års ålder (eller ännu tidigare), hindren ligger i vår kommunala skolomsorgs mod och kreativitet, och i kvalificerade lärare för jobbet förstås. Jag har också den åsikten att matematikämnet är i behov av en översyn. Jag tror att alla ungar är förtjusta i matematikrelaterade ämnen när de först kommer i kontakt med det. Det är något häftigt över magiken i matematiken, tyvärr lyckas skolan ofta effektivt slå ihjäl detta matteintresse hos barnen. Jag kom i kontakt med Sten Rydh som förestår Mattesmedjan i Bengtsfors när min dotter redan i andra klass fastnade i matematikfrustrationen och lärarna på hennes lågstadieskola inte hade förmåga att hjälpa henne vidare. På Mattesmedjans webbplats skriver Sten: ”Jag vill verka för att alla människor, små barn, ungdomar och vuxna, ska upptäcka glädjen i matematiken. Här finns en hel värld av skönhet, spänning och fantasi” och precis så är det. Men jag tror att många mattelärare behöver upptäcka det först, och lära sig förmedla denna skönhet, spänning och fantasi till vetgiriga ungar som behöver få fortsätta fascineras av logiken istället för att slås ihjäl av taltragglandet. Småföretagandet behöver växa i Sverige, för att det ska vara möjligt måste viljan att driva företag få möjlighet att växa till. Det är en uppgift för skolan. Entreprenörskap, företagarkunskap, rätten att kapitalisera på sina idéer och verktygen till hur man gör är en roll som skolan bör ha. Redan i tidiga år så ser vi många ungar som släpar ut ett bord till gatan, bär ut karaffer med sval saft och pappersmuggar att dricka ur. Sedan säljer de sina varor och har du sett hur roligt de har? Detta är entreprenörskap. ”Leka affär” gör alla ungar, men sedan blir de anställda när de är vuxna. Vart tog den lekfulla glädjen i att göra affärer vägen? Kanske togs den ur dem i skolan eller någon annanstans, men skolans jobb måste vara att odla den lekfulla glädjen i att tjäna pengar på förädling av produkter. En del tycker väl att det är skrutt att en socialdemokrat tycker så här. ”Ska alla bli företagare nu också?” har jag hört fler än en gång. Men saken är den att vi behöver både människor som VILL driva företag och människor som VILL vara anställda, det vi inte behöver är människor som drivs in i något mot sin vilja för att de inte fått rätt redskap med sig ur utbildningen. Den svenska skolans värdegrund bygger på demokrati som en ideologisk övertygelse och ligger som grund för allt skolarbete. Värdegrunden arbetas det mycket med i skolan och det ska genomsyra alla ämnen. Det är ett genomgripande arbete som syftar till att skapa ryggmärgsreflekterande ur demokratisk synvinkel. Demokratin och sättet att betrakta vårt samhälle och relationerna mellan alla människor är viktigt att bevara och utveckla i den svenska skolan. I samhällskunskaperna ingår en stor mängd ämnen, exempelvis historia, geografi, kultur, religion och samhälle. Det nya ämnet livskunskap brukar sammanfatta innehållet i den här gruppen ämnen. Här behöver skolan, vid sidan av den rena faktakunskapen som jag tror behövs till viss del (floder, städer, länder, årtal mm), hitta vägar att tidigt hjälpa eleverna till kritiskt tänkande, nyfiket eftersökande och flexibelt funderande på konsekvenser och alternativa händelseutvecklingar. Forskning och utveckling är två områden där vi vill vara konkurrenskraftiga i framtiden, då är det bäst att skapa den konkurrenskraften redan då barnen börjar läsa om Gustav Vasa. Slutligen då frågan om idrott, livsstil och personlighetsutveckling. Idrott idag har blivit en segregerande fråga eftersom det är förenat med ganska höga kostnader att delta i många sporter. Här måste naturligtvis kommunerna ta sitt ansvar för hallar och planer inom ramen för fritidsförvaltning, men även skolan har ett stort ansvar för att barnen inte blir ännu mer stillasittande. Skolan ska ha ansvar för att våra barn ska lära sig simma, skolan ska också ha ansvar för att barnen ser glädjen i att leka och idrotta, tävla och träna för att bli bättre. Många har i skolans värld mött den hårdhet och utsatthet som selektering utgör, där måste skolan vara mogen ansvaret att låta alla vara med på sina villkor och lära ut värdet av kamratskap och laganda. Att släppa fram skaparkraft, kreativitet och förmågan att både se det sköna och att själv forma det sköna måste ligga i uppdraget hos skolan. Teater, rollspel och estetik är det kritiska ifrågasättandet av sig själv, sina konventioner och vuxenvärldens krav. Bakom masken kan skolbarnet kritisera för att testa, vågar vi låta dem göra det eller är det bara dem förunnat som är starka nog i sig själva eller som har föräldrar som uppmuntrar förmågan att sparka på samhället för att se om det håller? Jag hoppas att ni har uppskattat mina gästpostningar här hos Jonas. För att läsa mer med mig, Erik Laakso, så är ni välkomna till min blogg Erik Laakso | På Uppstuds. Tack Jonas för att jag fick gästa här hos dig de här två tillfällena. Andra bloggar om: politik, skola, reformer, socialdemokraterna, utbildning Pingat på intressant.se