Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med En levande EU-debatt
| Karin Boman Röding gör, på bloggen Granska borgarna, mig uppmärksam på att regeringen tänkt lägga ned Kommittén för EU-debatt. Karin skriver att en av kommitténs uppgifter är att dela ut pengar till organisationer och föreningar som vill diskutera EU-frågor ur vitt skilda perspektiv, och konstaterar att under 2006 så har kommittén delat ut 4,5 miljoner kronor till 160 projekt i Sverige. Och det kan ju låta lovvärt, men vad är det egentligen för projekt som fått stöd? Innan jag besvarar den frågan så vill jag göra klart att jag själv länge efterlyst en mer livaktig svensk EU-debatt, och då gärna en lite mer konstruktiv än dagens. Jag skulle vilja se en debatt som i högre grad utgår ifrån vad vi i Sverige vill göra med EU-medlemskapet och hur EU ska utvecklas, snarare än ett evigt tjatande om ja eller nej till EU. Den diskussionen borde ju nu rimligen vara avslutad. Mitt intryck när jag genom åren följt dåvarande EU 2004-kommittén och nuvarande Kommittén för EU-debatts arbete, är dock att man snarare premierat verksamheter med väldigt bestämda åsikter om det svenska EU-medlemskapet – och då med hyfsad slagsida åt det negativa. Men vad för typ av projekt är det då som kommittén velat stödja ekonomiskt? Här kommer några exempel på arrangörer och deras aktiviteter, och hur mycket pengar de fått: Europa Direkt Norrbotten: Ung i Norrbotten – en EU-föreställning i två akter (40 000 kr) Friska Viljor FC: EU-aktuellt (20 000 kr) Folkrörelsen Nej till EU: Svensk politik för den högre utbildningen ur ett EU-kritiskt perspektiv (45 000 kr) Svenska Tandläkare mot kärnvapen: Kärnvapen, terrorism, invandrar- och flyktingpolitik i EU-perspektiv (28 000 kr) Föreningen Centerjournalister: Den nordiska dimensionen på EU (40 000 kr) Ung Vänster Kalmar: Brysselkoll 2006 (15 000 kr) Sveriges Esperantisters Ungdomsförbund: Kommunikation i EU, möjligheter och risker (30 000 kr) Kommittén för Alternativ Medicin: Seminarier för komplementär- och alternativmedicinare om EG:s nya upphandlingsdirektiv (30 000 kr) Svenska Naturskyddsföreningen: EU-miljökabaré med workshop för att väcka unga människors miljöengagemang (30 000 kr) Och ja, jag har valt ut några lite udda exempel. Men genom åren så har jag märkt att det i hög grad är just sådana som beviljats medel från kommittén. Det är nu i och för sig inget skäl att lägga ned kommittén, men det finns nog anledning att fundera över vad för typ av aktivitet man bedömt viktigt att stödja. Kommittén för EU-debatts uppdrag har varit att ”stimulera till en bred och öppen debatt om aktuella EU-frågor och EU:s framtidsfrågor samt bidra till att öka kunskapen om unionen”. Frågan är hur mycket ”bred och öppen debatt” som förs om EU i till exempel Folkrörelsen Nej till EU, Svenska Tandläkare mot kärnvapen, eller Ung Vänster Kalmar? Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, eu, Europa. |
skrivet av Jonas Morian om 09:02
Kommentarer om "En levande EU-debatt"
-
Håkan skrev... (19 oktober, 2006 12:08) :
-
Jonas Morian skrev... (19 oktober, 2006 13:46) :
-
Anonym skrev... (19 oktober, 2006 16:38) :
-
Max Andersson skrev... (19 oktober, 2006 19:01) :
-
Jonas Morian skrev... (20 oktober, 2006 14:10) :
-
Max Andersson skrev... (22 oktober, 2006 22:16) :
-
Jonas Morian skrev... (23 oktober, 2006 08:26) :
-
Max Andersson skrev... (23 oktober, 2006 13:05) :
kommenteraOm de delar ut konstiga bidrag till konstiga organisationer/arrangemang, varför är detta inte skäl att lägga ned kommittén? Ska man behålla den bara för att syftet är gott?
Nja, det är väl i så fall snarare ett skäl att se över vilka man delar ut pengar till - om man nu tycker att ekonomiska bidrag är ett bra sätt att stimulera EU-debatten. Ett annat sätt är att föregå med gott exempel och se till att göra EU-medlemskapet till en aktiv del av den inrikespolitiska debatten. Detta har väl i princip bara mp lyckats med.
Jag tycker att det är bra att kommitten läggs ned. Tror inte att det är genom att pytsa ut pengar man skapar en livfull EU-debatt (vilket jag håller med om behövs). Vad det handlar om är att de framträdande politikerna måste använda delar av sin mediatid till EU-frågor. Och att tidningarna borde börja ha en EU-sektion.
Min bild är tvärtom att Kommitten för EU-debatt haft en kraftig slagsida åt det EU-positiva hållet.
Ett annat problem är att den har varit en del av en utveckling där staten försöker styra de idéella rörelsernas verksamhet genom olika sorters bidrag och ansökningar. Den kulturen är inte bra för folkrörelserna.
Men kommitten har också gjort bra saker. Vill man ha en verklig och levande EU-debatt så bör man naturligtvis ge pengar till organisationer som faktiskt tycker något i sak-frågorna. Då är det betydligt bättre att ge pengarna till organisationer som Unga Européer och Folkrörelsen Nej till EU, än att pytsa ut det till studieförbund som bara hmm-ar bort det hela.
Ska man kritisera kommitten så bör man snarare klandra den för att den gett för liten andel av sina medel till de organisationer som tycker något och försöker bedriva en debatt.
Max, att du med din väldigt negativa inställning till EU (vilken tydligt framgår av din bild här ovan) uppfattar att Kommittén för EU-debatts verksamhet "haft en kraftig slagsida åt det EU-positiva hållet", är nog inte så konstigt. Mitt intryck (självklart färgat av mina egna värderingar) är nog snarare att den verksamhet som kommittén bedrivit i eget namn om något präglats av inställningen att EU är ett faktum. Med det menar jag att ja/nej diskussionen är helt överspelad. Det är nämligen inget reellt alternativ att lämna EU-samarbetet, och det inser nog de allra flesta EU-kritiska svenskar. Jag har inga problem med att folk är kritiska och direkt negativa till EU, men med mindre än att det presenteras ett nytt, realistiskt alternativ till detta samarbete, som dagens nuvarande medlemsländer glatt lämnar EU till förmån för.
Det är ju helt naturligt att ens egen ståndpunkt i sakfrågan färgar ens bedömningar. Det måste man alltid försöka kompensera för, särskilt om man som jag har en tämligen skarp profil i en fråga.
Din analys i kommentaren känns mer nyanserad. Det finns dock en stor skillnad mellan att som kommittén i sina egna arrangemang utgå från att EU är ett faktum; och att bedriva sk objektiva projekt utifrån den mer eller mindre outtalade förutsättningen att EU är något som folk ska fås att tycka om.
Vad gäller frågan om ifall Ja och Nej-debatten är överspelad så tyder inte utvecklingen i Storbritannien och Danmark på att den skulle vara det. De har varit med i EU två decennier än Sverige, och debatten om EU-medlemskapets vare eller inte vara är fortfarande vital. Ibland går det upp, ibland går det ner, men vi kan nog lugnt räkna med minst 30 års Ja/Nej-debatt till här i Sverige. :-)
Ett av skälen till att EU-debatten fortsätter att stå melllan Ja och Nej är för övrigt att EU-positiva debattörer väldigt gärna vill hålla kvar den där. Jag vet inte hur många gånger jag har lyckats pressa en EU-positiv på frågan om konstiutionen, bara för att se honom/henne retirera till att diskutera medlemskapet i sig.
Eftersom du tog upp frågan om alternativen, så finns det naturligtvis fullt rimliga alternativ till EU-medlemskap. Norge och Island klarar sig till exempel utmärkt och de samarbetar med EU genom EES-avtalet. Schweiz har en ännu friare ställning genom en uppsättning frihandels- och samarbetsavtal.
Om Sverige lämnar EU så innebär det naturligtvis både fördelar och nackdelar på olika områden. Min bedömning är att fördelarna överväger.
Det största hindret för utträde är inte bristen på alternativ, utan ligger i den inrikespolitiska svårigheten att få till stånd en majoritet för en folkomröstning i Sveriges riksdag. Det är dock bara en praktisk svårighet som jag räknar med kommer att bli betydligt mindre med tiden.
Det finns dock en stor skillnad mellan att som kommittén i sina egna arrangemang utgå från att EU är ett faktum; och att bedriva sk objektiva projekt utifrån den mer eller mindre outtalade förutsättningen att EU är något som folk ska fås att tycka om.
Nu har jag aldrig sagt något om att kommitténs arbete bör bedrivas ”objektivt” – tvärtom tror jag inte att objektivitet existerar. Och att begära av människor som arbetar med att ”stimulera till en bred och öppen debatt om aktuella EU-frågor och EU:s framtidsfrågor samt bidra till att öka kunskapen om unionen” att de ska vara ”objektiva”, är nog inte realistiskt. Däremot är det rimligt att de ska agera professionellt och inte gynna några organisationer eller uppfattningar. Dock tycker jag nog att en statlig kommitté med det uppdrag denna har haft bör ha samma grundinställning till EU-samarbetet och det svenska EU-medlemskapet som den riksdagsmajoritet som givit dem sitt uppdrag.
Vad gäller frågan om ifall Ja och Nej-debatten är överspelad så tyder inte utvecklingen i Storbritannien och Danmark på att den skulle vara det. De har varit med i EU två decennier än Sverige, och debatten om EU-medlemskapets vare eller inte vara är fortfarande vital. Ibland går det upp, ibland går det ner, men vi kan nog lugnt räkna med minst 30 års Ja/Nej-debatt till här i Sverige. :-)
Jag ser ingen anledning till att opinionen i just dessa EU-länder du nämner ska vara normerande för den svenska EU-debatten, lika lite som jag antar att du tycker att opinionen i de övriga 22 ska vara det.
Ett av skälen till att EU-debatten fortsätter att stå melllan Ja och Nej är för övrigt att EU-positiva debattörer väldigt gärna vill hålla kvar den där. Jag vet inte hur många gånger jag har lyckats pressa en EU-positiv på frågan om konstiutionen, bara för att se honom/henne retirera till att diskutera medlemskapet i sig.
Å fan. Mitt intryck är nog närmast det motsatta. Enligt min erfarenhet tar det inte många minuters diskuterande med någon som motsätter sig en ny EU-konstitution, euron, eller någon annan enskildhet i EU-samarbetet, innan kraven på att Sverige ska lämna EU dyker upp.
Eftersom du tog upp frågan om alternativen, så finns det naturligtvis fullt rimliga alternativ till EU-medlemskap. Norge och Island klarar sig till exempel utmärkt och de samarbetar med EU genom EES-avtalet. Schweiz har en ännu friare ställning genom en uppsättning frihandels- och samarbetsavtal.
Den stora skillnaden mellan de länder du nämner och Sverige är att dessa aldrig varit medlemmar i EG eller EU. Sverige har varit med i EU i drygt tio år, och har under den tiden varit med om att utveckla samarbetet till vad det är i dag. Och med mindre än att Norge, Island, Schweiz och kanske Turkiet bildar ett attraktivt alternativ till EU, förefaller det inte vara någon vidare bra idé att hoppa av något som ändå fungerar.
Om Sverige lämnar EU så innebär det naturligtvis både fördelar och nackdelar på olika områden. Min bedömning är att fördelarna överväger.
Min bedömning, som du säkert förstår, är den rakt motsatta.
Det största hindret för utträde är inte bristen på alternativ, utan ligger i den inrikespolitiska svårigheten att få till stånd en majoritet för en folkomröstning i Sveriges riksdag. Det är dock bara en praktisk svårighet som jag räknar med kommer att bli betydligt mindre med tiden.
Jag inser att det är din och andra EU-motståndares plan. Och den är smart; genom att tvinga fram folkomröstningar om varje lite enskild förändring av EU-samarbetet hoppas ni kunna polarisera debatten och fördjupa klyftorna mellan EU-postitiva och EU-negativa svenskar – i praktiken gräva er djupare ned i skyttegravarna från den ursprungliga ja/nej-debatten. Och det värsta är att ni mycket väl kan lyckas. Men det frigör er inte från ansvaret att besvara den viktigaste frågan: hur ser ert alternativ ut? För du inbillar dig väl inte att resten av EU häpet ska åse en svensk folkomröstning om utträde, och då enas om att lägga ned projektet och diskutera fram ett nytt från scratch?
Vad trevligt att du tror att vi kan lyckas. Sånt muntrar alltid upp. :-)
Angående EU-motståndares smarta plan:
Jag agerade för att försöka få Nej till EU och miljöpartiet att inte kampanja för folkomröstning om Amsterdamfördraget på det tiden det begav sig. Visserligen till stor del pga av att jag misstänkte att vi skulle förlorat, men också därför att jag inte tyckte det var tillräckligt stora förändringar att folkomrösta om. Det skulle stärkt vår trovärdighet inför kommande fördragsändringar om vi inte krävt folkomröstning om Amsterdam.
Vad gäller alternativen till så har vi bra alernativ för hur Sverige ska klara sig bra utanför EU, men du har nog rätt i att vi EU-motståndare inte lagt så mycket kraft på att fundera på hur EU ska klara sig utan Sverige. (Eller inte klara sig, kanske). Vi har koncentrerat oss på aktuella frågor som EMU-folkomröstning och konstitutionen istället. Det är en brist som bör åtgärdas.
Vilket påminner mig om att jag har en motion att skriva.