Vem blir årets lobbyist?

Liksom tidigare år delas i år priset ”Årets lobbyist” ut i samband med Stora lobbydagen, som infaller torsdag den 26 oktober på Laroy i Stockholm. Vem som helst kan nominera kandidater, av vilka sedan en jury (bestående av Svenskt Näringslivs f d vd Ebba Lindsö Magnergård, Pfizers kommunikationschef Gisela Lindstrand, Resumés chefredaktör Viggo Cavling, journalisten och författaren Christer Isaksson, samt m-riksdagsledamoten Anna Kinberg Batra) väljer ut tre som får chansen att inför jury och publik visa varför just de ska bli ”Årets lobbyist”. Publikens röster avgör på plats vem som vinner utmärkelsen. Detta system öppnar givetvis för att de nominerade ska mobilisera sympatisörer för sin sak, något som arrangörerna säkerligen räknat med. I det senaste numret av tidningen Journalisten (ej på nätet) ägnas en längre artikel åt den form av lobbying som sker i form av pressmeddelanden från diverse olika påtryckargrupper, ofta författade av pr-byråer. Traditionellt definieras lobbying som att intressegrupper i organiserad form framför sina åsikter till politiska makthavare. I praktiken sker detta numera, i synnerhet i ett öppet samhälle som det svenska, oftast integrerat med övrig opinionsbildning – företrädelsevis via medierna. Kanske säger det något om den maktförskjutning som skett från politiker till just medier; att bilda opinion för sin sak i medierna är ofta ett betydligt mer effektivt sätt att åstadkomma förändring än att enbart uppvakta riksdagsledamöter och statsråd. I artikeln i Journalisten uppger Larsåke Larsson, forskare vid Örebro universitet och författare till boken Opinionsmakarna – En studie om PR-konsulter, journalistik och demokrati, att internationell forsning visar att runt hälften av nyhetsmaterialet i medierna på olika sätt härrör från pr-aktiviteter. Enligt Larsson finns det ingen anledning att tro att förhållandena skulle vara annorlunda i svenska medier. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: lobbying, pr, opinionsbildning.