En socialdemokrati ledd av lama ankor

Jag tillhörde dem som starkt tvivlade på SSU:s ordförande Anna Sjödin verkligen skulle ha varit den skyldiga i bråket på krogen ”Crazy Horse” i vintras. Jag ifrågasatte krogpersonalens uppgifter om att Sjödin skulle ha attackerat en vakt med sparkar och slag, och dessutom kallat honom ”jävla svartskalle”. Det lät helt enkelt alldeles för osannolikt. Men jag var inte på ”Crazy Horse” och har förstås ingen aning om vad som egentligen hände den där kvällen. Däremot vet jag att Sjödins polisanmälan mot vakterna för övervåld och kränkningar lades ned, och nu är hon själv fälld för förolämpning, egenmäktigt förfarande, våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd. Ett krogbråk i sig är kanske inte att betrakta som särskilt allvarligt – men det här handlar om en politisk ungdomsförbundsordförande med en position i den högsta socialdemokratiska partiledningen. Att hon dessutom är fälld för rasistiska uttalanden gör hennes position helt ohållbar. Det finns som jag ser det ingen annan utväg för henne än att avgå. Och det i ett läge då det sista som SSU just nu behöver är en uppslitande ledarstrid. Sjödin och förbundssekreterare Mattias Vepsä valdes för att ena förbundet och gå vidare från den förlamande uppdelningen i vänster- och högerdistrikt som präglat det socialdemokratiska ungdomsförbundet under många år. Om detta skriver AiP i sitt senaste nummer. Med ett SSU utan egentlig ledning och ett socialdemokratiskt parti lett av en valförlorare som meddelat att han avgår om ett halvår, kan socialdemokratin i Sverige för närvarande beskrivas som lama ankor. Det bådar inte gott för möjligheten att bedriva ett aktivt oppositionsarbete. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, Anna Sjödin.