Bryr sig regeringen om integration?

Kritiken växer nu mot integrationsminister Nyamko Sabuni (fp). I Svenska Dagbladet i går skrev företrädare för 36 muslimska organisationer att Sabuni använder falska fakta om bland annat muslimska friskolor för att skapa politisk opinion och rädsla hos allmänheten. Masoud Kamali (som förvisso inte alltid är lätt att ta på allvar) har tidigare skrivit i Dagens Nyheter att hon och regeringskollegan Tobias Billström ”kommer att fördjupa rasismen och diskrimineringen i Sverige”. Författaren och debattören Kurdo Baksi sa kort efter utnämningen av Nyamko Sabuni som integrationsminister att han var ”oerhört besviken” över att man utsett en person som han ”uppfattar som islamofob”. Synnerligen hårda ord. Och i dag skriver Leif Magnusson och Qaisar Mahmood i DN om att regeringen nu lägger ned den integrationspolitiska kommitté där Magnusson och Mahmood varit opolitisk ordförande respektive huvudsekreterare. Redan tidigare har det meddelats att Integrationsverket ska läggas ned. Det får en onekligen att undra över hur regeringens integrationspolitiska strategier ser ut – om det överhuvudtaget finns några. Den integrationspolitiska kommittén var parlamentariskt tillsatt och fick den 1 september 2005 i uppdrag att se över integrationspolitiken mål, genomförande och organisation. Kommittén läggs nu alltså ned, trots att den nya regeringen rimligen behöver få svar på de just frågeställningar som kommittén haft i uppdrag att titta på. Och trots att tre fjärdedelar av uppdraget har genomförts. Låt mig göra fullständigt klart att jag instämmer med dem som menar att den integrationspolitik som hittills förts, till stora delar har misslyckats. Detta konstaterar för övrigt också Leif Magnusson och Qaisar Mahmood i sin debattartikel. De slår fast människors möjligheter att utöva sina rättigheter och skyldigheter fortfarande begränsas på grund av födelseland eller hud- och hårfärg. Utanförskapet i form av segregation och diskriminering på exempelvis bostads- eller arbetsmarknaden har inte minskat. Befolkningen i vårt land delas fortfarande upp i ”svenskar” och ”invandrare”, och fortfarande är det ett förhärskande synsätt att ”invandrarna” ska integreras med ”oss svenskar”. Men tidigare misslyckanden är ingen anledning att förkasta de satsningar på att förbättra situationen som redan initierats, i syfte att som nytillträdd regering visa handlingskraft. Att integrationen är en nyckelfråga för hur vårt samhälle ska utvecklas är det få som betvivlar. Ett tungt ansvar vilar nu på Nyamko Sabuni och regeringen att visa upp effektiva alternativ till de förslag man förkastat opåsedda. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, integration, Nyamko Sabuni.