Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    måndag, oktober 30, 2006

    Moralism styr debatten

    Jag har inte kunnat hitta den på nätet, men i SvD:s näringslivsbilaga i dag skriver Klara Ledin en tänkvärd krönika om att ingen bransch, bortsett från sprit-, tobaks- och vapenindustrin, utsätts för samma moraliska indignation som branschen för hushållsnära tjänster. Klara Ledin har skrivit om detta ämne tidigare.

    Ledin konstaterar att i debatten så handlar det oftast ytterst sällan huruvida dessa tjänster ska ”subventioneras” eller inte (jag återkommer om citationstecknen), utan om det är okej eller inte att låta en utomstående ta hand om markservicen hemma. Det handlar alltså om rent moraliserande argument, något jag tyvärr ofta hör från socialdemokratriska partivänner. I partiledarutfrågningarna inför valet sa till exempel Göran Persson att ”Människor ska allt städa efter sig själva”. Och partisekreterare Marita Ulvskog anser att en skattereduktion ”skapar en ny låglönebransch, framför allt för kvinnor med utländsk bakgrund, och skapar nya klassklyftor”.

    I sin krönika jämför Klara Ledin anlitande av städning och dylikt i hemmen med andra tjänster vi låter våra medmänniskor utföra åt oss; matlagning (varför gå på restaurang när man kan laga maten själv?), hårklippning (varför gå till frisören när du eller din sambo själv kan ta några tag med saxen?), och så vidare. Jag hör själv ytterst sällan någon ha synpunkter på att jag lämnar in en del kläder till kemtvätten eller att en firma städar på min arbetsplats – vad är det för skillnad om motsvarande tjänster skulle utföras i mitt hem?

    Och så var det där med citationstecknen kring begreppet subventioneras. Det är nämligen det enda argument som, utöver moralismen, ständigt dyker upp i diskussionen om hushållsnära tjänster; att ett skatteavdrag – eller vilken form för kostnadsnedsättning man nu väljer – skulle utgöra en subvention. Det resonemanget förutsätter dock att det enbart finns en skattenivå som är rätt, och att alla avvikelser nedåt från denna utgör subventioner. Låt mig då bara påminna om att vi har flera olika momsnivåer i Sverige, och jag hör sällan de lägre nivåerna på matvaror och böcker – eller frånvaron av moms på hyror och månadsavgifter för bostäder och avgifter för läkarbesök – betecknas som en subvention i förhållande till de högre momssatser som gäller för de allra flesta varor och tjänster.

    Fortfarande tar socialdemokratin i officiella dokument – som till exempel förra veckans budgetmotion – starkt avstånd från att vita hushållsnära tjänster ska göras mer ekonomiskt tillgängliga för fler människor. Frågan är hur länge man kan hålla fast vid detta motstånd, när reformen genomförts och börjar få effekt?

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .


    Kommentarer om "Moralism styr debatten"

     

    Anonymous Anonym skrev... (30 oktober, 2006 12:53) : 

    Det är en subention och bör så kallas!

    En sänkt skatt / moms på en vara i relation till en annan vara innebär en sänkte alternativkostnad för denna vara = subention

    För övrigt bör moral och politik vara nära sammanknippat och att försöka decimera den poltiska motståndaren med argument som att de är "moraliserande" eller att en stådnpunkt är "politiskt korrekt" (och därför dålig???) är faktiskt en rätt otrevlig form av förlöjligande.

    politik handlar väl ändå om vilket samhället "vi" vill ha och sådana överväganden bör rimligtvis innefatta moraliska etiska och ställningstaganden.

    Vill "vi" att fler (fattiga) människor
    ska städa i fler (rika) människors hem? Bör staten understödja en sådan central del av ett utpräglat klassamhälle? Det är en moralisk fråga.



    -petter

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (30 oktober, 2006 13:05) : 

    Petter, det är skillnad på moral och moraliserande. Om du t ex tycker att det är omoraliskt att anlita någon för att hjälpa dig med att städa, tvätta eller stryka så är det din sak. Men att säga att anlitande av den typen av tjänster är så fler så att ingen bör göra det, då är det att moralisera. Du bör också ställa ditt motstånd mot det du kallar för en subvention mot dagens system, där tusentals svenskar anlitar svart arbetskraft med osäkra anställningsförhållanden, dåligt betalt och utan rätt till sociala trygghetssystem. Det tycker jag är omoraliskt, och jag vill därför minska den svarta marknaden genom att göra vita tjänster tillgängliga för fler.

     

    Blogger Tobias Struck skrev... (30 oktober, 2006 13:07) : 

    Morian. Göran Persson har mycket att städa i sitt stora fina hus nu. Någon städhjälp får han inte, tycker jag. Inte han, som har sagt att det är finast att städa efter sig själv. Hans fru Anitra arbetar väl lika hårt som han. Jag hoppas inte att han låter henne slita i hemmet ensam...

    En del gillar att jobba fysiskt och sedan ta en cigarett. De bowlar kanske på helgerna och äter samt dricker något gott i goda vänners lag. De läser Liza Marklund och för all del kanske Dostojevskij. Men de producerar inget intellektuellt av värde för kulturutvecklingen. Och det är helt OK. Men varför skall inte de kunna städa i hem som mitt, där jag sitter hela dagarna och halva nätterna och arbetar med mitt lilla huvud för att det alls skall finnas någon civilisation?

    Jag börjar gilla dig Morian. Du är både söt och klok. Och du kommer att göra något spännande med ditt parti, har jag på känn. Ej ironisk nu.

     

    Anonymous Anonym skrev... (30 oktober, 2006 13:58) : 

    Distinktionen du gör mellan moral och att moaralisera handlar väl i så fall om hurvida man har rätt att tycka något (fördömma?) någon annans val. Om jag (privat)tycker att man bör ta reda på sin egen skit så tycker jag rimligtvis att andra bör göra det, dvs. jag moraliserar. Men vad betyder det? Är det något centralt för att förstå debatten? Är det ett argument (för någon sida) att detta är en dimmension av problemet med hushållsnära tjänster? Är det ett osakligt argument?

    Jag tycker snarare anklagelser om "moralism" eller "politisk korrekthet" fungerar som en form av förljöjligande som döljer och ytliggör debatt. Se förresen Martas gamla bloginlägg om politisk korrekthet och humor på detta tema: http://martaaxner.blogspot.com/2005/12/jag-r-politiskt-korrekt-s-jag-har.html

    Självklart sänks alternativkostnaden för att anställa vitt i relation till att anställa svart. Jag skulle dock hellre se att den alterntivkostanden försköts genom skatterassior och normbildning vilket brukar vara den typ av statlig repression som används för att komma åt lagbrott.

    Det som gör att jag (med flera) underkänner påståendet att motitvet bakom subentionerade hushållsnära tjänster först och främst handlar om att komma bort från skattefusket är den totala bristen på åtgärder för att höja alternetivkostanden för svartarbete. En seriös policy för att minska den svarta sektorn borde ju rimligvis arbeta åt båda hållen, men hittils är det snarare ljumt ursäktande och förståelse för lagbrotten som kommuniceras.

    - petter

     

    Anonymous Anonym skrev... (30 oktober, 2006 14:17) : 

    Förmodligen en tvivelaktig ära att liberaler (som jag själv) gillar dina inlägg Jonas, men i vilket fall, jag tycker du har vettiga åsikter. Följer som vanligt din blogg, som alltid är uppfriskande nyanserad och uppriktig.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (30 oktober, 2006 14:24) : 

    Petter, när du uttrycker dig som att ”man bör ta reda på sin egen skit” så är det just moralism du ger uttryck för. Och du ger ingen vettig förklaring till varför man bör göra det. Varför då inte kräva av människor att de ska laga sin egen mat, klippa sitt eget hår och sy sina egna kläder? Varför är det så mycket värre att ta hjälp med städning?

    Och nej, jag tycker egentligen inte heller att denna moralism är särskilt relevant – men ändå är dessa argument som ständigt återkommer i debatten. Och det börjar bli rätt tröttsamt.

    När det sedan gäller dina ekonomiska invändningar så ser jag absolut ingen motsats i det system jag förespråkar och en noggrannare skattekontroll av tjänstesektorn. Men det sker ju redan i dag, och ändå har vi en oerhört stor svartmarknad. Förklaringen är naturligtvis att skattesystemet inte är konstruerat för att privatpersoner ska kunna köpa den här typen av tjänster. Kostnaden blir orimligt hög, och ligger det tyvärr nära till hands för många människor att i stället köpa sådana tjänster svart.

    Jag vill minska efterfrågan på svarta tjänster genom en kombination av ekonomiska incitament: ekonomiskt mer överkomliga vita tjänster, och kännbara böter för skattebrott. På så sätt kan vi göra svarta jobb vita, öka anställningstryggheten och förbättra villkoren för många människor, samtidigt som skatteintäkterna till samhället kan öka.

     

    Anonymous Anonym skrev... (30 oktober, 2006 14:44) : 

    Det är inte moralism att konstatera att tjänstefolk är the lowest of the low på arbetsmarknaden. Det har varit en sanning i tusenår och mer. Vem som skurar vems toaletter är inte en fråga om moral utan om hierarki och klass.

    Indignationen från vänster handlar inte om att moralisera gentemot dem som köper en tjänst utan mot dem som stöder ett samhälle där somliga har råd att köpa sig bort från de mest vardagliga göromål, medan andra är tvingade att för låga löner utföra dessa tjänster. En ny tjänstefolkklass där kvinnor och utlandsfödda är överrepresenterade.

    Det finns en avgörande skillnad mellan till exempel frisörer och hantverkare å den ena sidan, och städare och barnflickor å den andra. Den består i graden av yrkesprofessionalism. När du avlönar någon som städar ditt hem finns inget mått av att du anlitar någons expertis, du köper en kropp för att göra saker du själv inte har lust att göra.

    Det är svårt att tänka sig en arbetsmarknadssituation där arbetstagaren är så utsatt och maktlös som en städare i ett privat hem. Du är ensam med din arbetsgivare, som du är beroende av, en person eller familj som med stor sannolikhet står betydligt högre på dig själv på den sociala stegen. Otaliga vittnen finns kring hur lite man har att sätta emot om man i den rollen trakasseras och utnyttjas.

    Det finns grader i helvetet. Professionella städbolag med hyggligt avlönade arbetare, som är fackanslutna och arbetar i grupp, är naturligtvis ur maktsynpunkt bättre. Inget tyder dock på att pigavdragen skall begränsas till sådana företag.

    Kort sagt. Kritiken mot subventionen av hushållsnära tjänster är inte i första hand moralism gentemot den övre medelklass som ivrigt väntar på reformens införande. Däremot borde man kunna hoppas på lite högre moral från det gamla arbetarepartiet, så de inte faller föga för en idé som ökar klyftorna i samhället, mellan de som har och inte har, mellan svenskfödda och invandrare och mellan kvinnor och män. Pigavdragen skapar ett samhälle som vi trodde att vi lämnat sedan decennier, där de svagaste är de starkastes tjänare, och därtill subventionerade av staten.

    /Johan

     

    Anonymous SKRIVKRAMP skrev... (30 oktober, 2006 14:52) : 

    Petter,

    din inledande fråga ("Vill 'vi' att fler (fattiga) människor ska städa i fler (rika) människors hem?") är bra och relevant.

    Det är dock lite lustigt att du inte själv begriper vad som är alternativet till detta, när du sedan talar så engagerat om alternativkostnad och för batong och böter;

    nämligen att alternativet till det du kallar subventionering är att de som skulle ha kunnat städa i stället får stanna hemma hos sig själva. Arbetslösa.

    I nästa andetag kommer du att komma med nästa patentargument: "det kommer inte att fungera, det blir inga fler jobb".

    För det första tror jag att du har fel - och har du rätt så har försöket inte kostat någonting. Comprendo?

    Och till Jonas: mer beröm kommer här. Önskar bara att ni (vi?) var fler som kunde tänka längre än den egna nosen räcker

     

    Blogger deep|ed skrev... (30 oktober, 2006 15:07) : 

    Du glömde en bransch som folk älskar att moralisera över: reklambranschen.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (30 oktober, 2006 15:39) : 

    Johan, jag delar till att börja med inte alls din åsikt att människor städar, tvättar eller utför andra liknande tjänster i andra människors hem nödvändigtvis saknar ”yrkesprofessionalism” eller ”expertis”. Tvärtom är väl en av drivkrafterna till att anlita sådana tjänster att man vill att jobbet ska utföras väl, av en kompetent person? Jag delar definitivt inte heller din syn på ”tjänstefolk” som ”the lowest of the low på arbetsmarknaden”. Den uppfattningen får stå för dig, och jag hoppas att det bara var en klumpig formulering från din sida och inte ett uttryck för någon genomtänkt (?) människosyn.

    Du menar att indignationen från vänster alltså egentligen riktar sig mot sådana som jag, ”som stöder ett samhälle där somliga har råd att köpa sig bort från de mest vardagliga göromål”. Okej, det får jag ta. Men var då indignerad konsekvent. Utveckla gärna resonemanget och förklara hur upprörande det är överlåta passningen av barn till kommunal barnomsorg; detta måste väl rimligen ändå vara något så vardagligt att föräldrar borde kunna sköta det själva, eller?

    Det finns förstås fler sådana här exempel på tjänster som vi anlitar av olika skäl. Ett viktigt skäl är att få tid till annat; att själva yrkesarbeta till exempel. Vad är mest rimligt; att ett politiskt aktivt yrkesarbetande par, där den ena på fritiden dessutom tränar ett knattelag i fotboll och de andra tar kvällskurser i språk, väljer att lägga en del av sin inkomst på att få hemmet städat och kläderna tvättade några gånger i månaden – eller att de ska skära ned på sin arbets- eller fritid för att i stället sköta dessa sysslor själva? Ta gärna med i beräkningen att de i det första exemplet skapar ett arbetstillfälle, inte i det andra.

    Jag har väldigt svårt att förhålla mig till den situation du beskriver, om städare i ett privat hem som ”utsatt och maktlös”. Dåliga arbetsgivare har vi väl alla upplevt, men varför skulle situationen vara bättre i dag när dem du beskriver jobbar svart än om ett annan skattesystem gav dem möjlighet till att jobba vitt?

     

    Anonymous Anonym skrev... (30 oktober, 2006 16:22) : 

    1. "the lowest of the low på arbetsmarknaden”.
    Insikten att tjänstefolk har den lägsta statusen på arbetsmarknaden är inte ett normativt tyckande, det är ett faktum. Kanske kan man tänka sig en framtid där detta förhållande inte råder, men med tanke på hur maktförhållandena på en arbetsplats tenderar att styra arbetenas status så tvivlar jag starkt på det.

    Lova mig att aldrig mer använda insinueringar om människosyn mot folk som framhåller detta faktum i debatten. Du kan underkänna de ekonomiska argumenten och maktanalysen, men tvivla aldrig på att kritikerna mot pigreformen försöker stå på de maktlösas sida.

    2. ”yrkesprofessionalism” eller ”expertis”
    Det är sant att graden av yrkeskunskap hos städare givetvis inte är noll. Men det är också svårt att tänka sig yrken där kraven på förkunskaper är lägre. Och därmed utbytbarheten av arbetskraften maximal. Du har inte ditt jobb för att du är bra på det utan för att du inte kan få något annat. Varje köpare av en städtjänst kan med auktoritet gå in i sitt badrum eller kök och konstatera att städaren man anlitat inte gjort ett bra jobb.

    3. ” upprörande det är överlåta passningen av barn till kommunal barnomsorg”
    Upprörande? Du förutsätter här fortsatt att argumenten är moralistiska. Svaret är att barnomsorg för nästan alla föräldrar är en nödvändig tjänst som de inte kan vara utan. Den bedrivs utanför hemmet av professionellt utbildad personal. Dessutom subventionerade så kraftigt att alla oavsett inkomst kan ha råd med den. Att subventionera en sådan sektor – vilket vi gör med många miljarder – är fullt legitimt. Att sedan även barnskötare har en låg status i samhällshierarkin, vilket bl a lönenivån indikerar, visar bara på att sådana strukturer är mycket svåra att förändra. Förmodligen omöjligt.

    4. Välfärdsvinsten
    Jag är helt med på att de som har råd att anlita tjänsterna kommer att få välfärdsvinster på köpet. Man köper sig fritid som man kan ägna åt annat. Jag moraliserar som sagt inte över detta.

    Men frågan gäller om vi skall satsa våra gemensamma, begränsade, resurser på just denna välfärdsvinst - eller om vi möjligen ser andra välfärdsunderskott som borde prioriteras?

    Om skattemedel skall användas för att subventionera fram jobb, och det tycker jag mycket väl att det skall, bör det vara två ledstjärnor som styr: välfärdsvinst och utveckling. Därför är satsningar på sektorer som t ex äldreomsorg respektive utbildning/forskning betydligt mer prioriterat än att köpa loss fritid åt medelklassen.

    5. Maktlösheten
    Jag vet inte vad man bör sätta minimigränsen för ett demokratiskt socialistiskt parti som kallar sig arbetarparti, men borde det inte gå vid någon slags förståelse av att arbetarna och arbetsgivarna står i konflikt med varandra och att arbetarna har en väldigt utsatt position? Kampen för de fackliga rättigheterna och för arbetsrätten är partiets stoltaste arv.

    Med ganska enkla kriterier kan man sätta upp en gradskala för hur svag eller stark en arbetare är i en viss situation: hur ensam man står, hur kontrollerad av arbetsgivaren man är, hur beroende av en viss arbetsgivare man är, vilken professionell status man kan luta sig mot, etc. Enligt alla dessa kriterier är en ensam städare i någon annans hem den mest utsatta.

    Och nej, det är givetvis inte bättre på något sätt att detta arbete bedrivs svart istället för vitt. Men vi lär av Borelius-affären att det finns inga planer på att staten kan subventionera tjänsterna så mycket att de svarta tjänsterna även fortsatt är de billigaste.

    Frågan är istället: om man vill subventionera fram en ny arbetsmarknad för att skapa jobb – är det då verkligen detta tjänstefolksamhälle det bästa man kan komma på?

    /Johan

     

    Anonymous Anonym skrev... (30 oktober, 2006 20:08) : 

    Min poäng är att begreppet moralism oftast används som ett substanslöst retoriskt trick. Det finns skäl till jag tycker "att man bör ta reda på sin egen skit" på samma sätt som det finns skäl till att förbjuda köp av sexuella tjänster (ett annat område där moralismargumentet ofta förekommer). Så fort någon kommer dragandes med anklagelser om "moralism " eller "politisk korrekthet" är det som om dessa skäl upplöses och hela diskussionen börjar handla om de individuella egenskaperna och karaktären hos den ena eller andra debattören. Det är sorgligt och dåligt för debatten.

    Exempel från ovan: du reducerar Marita Ulvskogs uttalande som moralism, men behöver inte ens tala om på vilket sätt Marita Ulvskogs åsikt om skattereduktion är moralistiskt? (Skrivkramp o Marcus accepterar det ändå).

    Enligt NE är moralism att "ge anvisningar om moraliskt riktigt handlande, ofta på ett beskäftigt och mästrande sätt". Det är naturligtvis inte okej utifrån en normativ idé om det goda samtalet att argumentera beskäftigt och mästrande, men det är väl knappast det som Marita gör? Förklara gärna.

    Det är irriterande (om än retoriskt smart) av dig att framställa det som att det handlar om att flytta en svart sektor till en vit, dvs. som om storleken på sektorn kommer att vara konstant. Om det var sant och tekniskt möjligt att styra det hela på detta sätt skulle jag naturligtvis vara på din sida.

    Skrivkramp: Du tycks ha en obeskrivlig förmåga att tillskriva andra människor dumma argument och gömmer ditt förlöjligande sämre än Promemorian (jag tycker moralismargumentet är en form av förlöjligande).

    Jag tror absolut att det kommer att skapas jobb i denna sektor. Storleken på låglönesektorer i servicebranschen är ju direkt relaterad till klasskillnadernas storlek. Med borgarna vid makten ser ju det ganska ljust ut på det området!

    Så med största sannolikhet ligger gatan öppen för alla möjliga låglönebranscher inom servicesektorn till din och Promemorians stora glädje???!

    - petter

     

    Anonymous simon j skrev... (30 oktober, 2006 22:47) : 

    Petter -
    Jag tycker du är en viktig fråga på spåren: Vilka jobb som behöver utföras i samhället är så tråkiga eller har så låg status att jag inte ska behöva göra dem? Vilka jobb ska jag ha rätt att säga nej till och ändå ha rätt att bli försörjd av mina medmänniskor? Och en måhända ännu viktigare fråga: Vem ska bestämma detta? Jag själv? Du? Riksdagen? LO?

    Du har alldeles rätt i att städning är lågstatusjobb, och att det har varit på många håll och länge. Vad som också är sant är att sådant också går att förändra - och förändras hela tiden. Om man skulle vilja angripa problemet från det hållet.

    Själv tror jag att det i stort sätt alltid är sämre att inte arbeta alls, än att arbeta. Så dåliga jobb att denna huvudregel inte gäller är sedan länge förbjudna i Sverige. Kanske en fördjupad insats från samhället för att se till att de reglerna efterlevs är en bättre approach än skatte- och bidragssystem som till sin utformning bäddar för svartjobb?

     

    Anonymous Lars Arell skrev... (31 oktober, 2006 00:11) : 

    Ett argument emot att särbehandla hushållsnära tjänster är förstås att det är svårt att dra gränser melan vilka tjänster som ska anses vara så allmänt efterfrågande att de bör subventioneras, och vad som ska anses vara uttryck för ett smalare särintresse.
    Jag har sedan länge uppfattningen att vi på sikt bör sträva efter att belägga alla tjänster med lägre skattesatser än varor, i syfte att bidra till naturresurshushållning i en tid då arbetskraft finns i överflöd. Med nuvarande relativprisser ersätts mantimmar med maskintimmar lite för snabbt för att vi som enskilda, och samhället som helhet, ska hinna med.

     

    Anonymous Anonym skrev... (31 oktober, 2006 00:38) : 

    Petter och ni andra som anser att det är utnyttjning att betala någon för att städa hemma pratar skit. Mina föräldrar jobbar femtio resp. 80 timmar i veckan och väljer att spendera resten med familjen. Vi betalar vitt och behandlar de anställda bra. Hur i helvete är det här fel?

    Och det här är inget som handlar om maktperspektiv. Det här handlar om tjänster inget annat.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (31 oktober, 2006 09:10) : 

    Några korta svar:

    Johan, trots att du förnekar det så konstaterar jag att du fortsätter att påstå att “tjänstefolk” (vad du nu menar med det; alla som jobbar i tjänstesektorn?) ”har den lägsta statusen på arbetsmarknaden”. Och jo, det är en värdering och inget absolut faktum. Det är mycket möjligt att du och andra som är motståndare till att människor anlitar hushållsnära tjänster ”försöker stå på de maktlösas sida” – men jag menar att ni misslyckas kapitalt.

    Det enda relevanta argument jag tycker att du framför är ditt ifrågasättande av huruvida vi ska ”satsa våra gemensamma, begränsade, resurser” på att via skatteavdrag, momssänkning – eller vilken metod man nu föredrar – göra vita, hushållsnära tjänster ekonomiskt tillgängliga för fler. Jag menar dock att en sådan reform ger mer än vad den kostar.

    Detta är vinsterna:

    - mängder av svartjobbare – en synnerligen utsatt grupp på arbetsmarknaden – ges möjlighet till vita jobb med anställningstrygghet, bättre villkor och rätt till pension,
    - fler människor i vita jobb innebär ökade skatteintäkter, som kan användas till viktiga gemensamma angelägenheter,
    - de som anlitar hushållsnära tjänster får mer tid till jobb, fritid och annat.

    Mot detta står dagens situation. Att någon som ”försöker stå på de maktlösas sida” kan föredra det är för mig ett mysterium.

    Petter, till att börja med så går det bra att referera till mig som Jonas Morian- eller bara Jonas. PromeMorian är min bloggs namn, inte mitt.

    Jag har sedan gjort mitt bästa för att förklara vad jag menar med att debatten om hushållsnära tjänster styrs av moralistiska argument. Inget du hittills skrivit tyder på motsatsen.

    Ovan, i svaret till Johan, redogör jag för vad jag ser som vinsterna med att göra vita hushållsnära tjänster ekonomiskt tillgängliga för fler. Självklart kommer det även fortsättningsvis att finnas en svart marknad för dessa tjänster, men varje nytt vitt jobb som skapas är en vinst. Och ska vi anlägga ett klassperspektiv på denna diskussion så råder det knappast någon tveksamhet om att ett vitt jobb är klassmässigt ”bättre” än ett svart. Ett vitt jobb innebär också ett steg in på arbetsmarknaden och möjliggör en karriärväg högre upp på klasstrappan.

    Lars, du har helt rätt i att det kan vara svårt att dra gränser mellan vilka tjänster som bör omfattas av systemet. När man tidigare utrett liknande frågor så har man fastnat för att utgå från de så kallade SNI-koder (Svensk Näringsgrensindelning). Men det är förstås bara en teknisk lösning; det politiskt knepiga är förstås precis det du beskriver. Och jag kan inte annat än att instämma i tjänster bör beskattas och momsbeläggas lägre än varor.

    En sista kommentar till den anonyme på slutet: underteckna gärna dina kommenterare med namn eller åtminstone en signatur. Annars blir det ogörligt att hålla reda på vem som tycker vad. Och håll gärna diskussionen sansad. Svordomar och anklagelser om att folk ”pratar skit” undanbedes.

     

    Anonymous khak skrev... (31 oktober, 2006 09:49) : 

    Om vi skippar de rent moraliska argumenten (som iofs inte är helt O-relevanta) så återstår ändå frågan, bör det bli billigare rent skattemässigt att få något som måste anses vara en lyx produkt. Är inte de pengarna mer behövda i t.ex. sjukvården, skolan, biblioteken eller museer(!)

     

    Anonymous ullis skrev... (31 oktober, 2006 09:54) : 

    Jag ser inte det att det stora probelemet är om det ska subventioneras eller ej eller om det är moraliskt förkastligt att någon annan städar ditt hem. Det som blir ett problem är när man som anställd bara har EN uppdragsgivare och är direktberoende av EN privatpersons ekonomi. De som tjänar dålig är trots allt beroende av att den som har gott ställt fortsätter att ha gott ställt för annars kan man inte betala hyran. En frisör, en kock eller en kemtvättare har flera olika kunder och är inte beroende av EN och SAMMA på det sätt som en barnflicka eller hushållerska är.

    Att köpa städtjänster av ett städföretag som kommer några timmar i veckan tycker jag inte är det minska moraliskt förkastligt.

    Men det blir problem när man politiskt proriterar arbetstillfällen som dels ökar skillanderna i makt och beroende och dels vänder sig till att göra det bättre för de som har råd med grädde på moset i stället för att göra moset tillgängligt för alla.

     

    Anonymous Per skrev... (31 oktober, 2006 10:44) : 

    @ Khak:
    Vilka pengar? De pengar staten idag får in från skatt på vitt hushållsarbete är obetydliga, vilket man dock inte kan säga om de skatteinkomster och det ideella arbete som skulle kunna genereras om även hederliga människor fick möjlighet att få professionell hjälp med vardagsbestyr i hemmet. För att inte tala om hur det kunde förbättra tusentals människors ställning på arbetsmarknaden.

    Man ska inte blunda för gränsdragningsproblem och risken för snedvridande effekter, men precis som dagisen verkar vara en bra affär för samhället är det högst sannolikt att subventionerade hushållstjänster faktiskt kan ge mer pengar till sjukhus och skolor.

     

    Anonymous khak skrev... (31 oktober, 2006 11:17) : 

    @per:

    Det är ju inte summan i sig som är avgörande, med den logiken skulle man ju kunna genomföra subventioner för Ferrari bilar, eftersom det ändå skulle vara så få som har råd att köpa dessa att det knappt skulle vara märkbart för statskassan.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (31 oktober, 2006 12:16) : 

    Khak, som jag försökt redovisa flera gånger nu så handlar det inte om någon lyxprodukt utan om ett sätt för stressade nutidsmänniskor att få livspusslet att gå ihop. Samtidigt som nya, vita arbetstillfällen skapas och samhället får in mer skatteintäkter. Din jämförelse med subvention av Ferraribilar håller inte heller, eftersom detta inte skulle tillföra något mervärde för fler än dem som får köpa dessa bilar billigare.

    Ullis, ditt resonemang om att göra det bättre att ”göra moset tillgängligt för alla” än att genomföra en reform enbart för dem ”som har råd med grädde på moset” förutsätter att ekonomin är någon sorts nollsummespel där vissa automatiskt får det sämre om andra får det bättre. Jag tror inte att det är så enkelt. För även om bara några tusen personer skulle utnyttja möjligheten att köpa vita hushållsnära tjänster, om någon form av reform gjorde detta mer ekonomiskt överkomligt, så skulle det ändå innebära att några tusen personer får vita jobb, ökad trygghet, förbättrade villkor – och samhället får in mer skatteintäkter.

    Alla ska ha mos, så enkelt är det :-)

     

    Anonymous simon j skrev... (31 oktober, 2006 12:49) : 

    Jonas -
    Dt var roligt! :-)

     

    Anonymous ullis skrev... (31 oktober, 2006 13:06) : 

    Jag tror inte heller att ekonomin är ett nollsummespel. Men jag är inte överens med de som väljer att lyfta fram avdrag för hushållsnära tjänster som en viktigt satsning för fler jobb och tillväxt. Rent tillväxtekonomiskt tror jag verkligen att det har väldigt små konsekvenser, det är inte så dyrt ens idag att vitt köpa några timmars städning av hemmet om man vill ha det och har ekonomiskt utrymme över. Men jag tror att våra politiska beslut påverkar samhället i många dimensioner. Och att subventionera hushållstjänster speciellt är verkligen att subventionera för hemhjälp på heltid eller för barnflickor - då är det människro som bara har en uppdragsgivare.

    Jag är däremot beredd att diskuter om satsningar för hela tjänstesektorn. För tex frisörer, bilkörskollärare, städfirmor mfl där det inte finns några större möjligheter till effektiviseringar utan varje arbetad timme som en privatperson köper måste dra in både lön, omkostnader, lokalhyra och socialaavgifter blir det ganska dyrt. Hur det ska göras tycker jag inte är lika enkelt. För det är ändå arbetsgivaravgiften som betalar socialförsäkringar, pension mm. Någon slags momssänkning vid köp av avgifter kanske?

     

    Anonymous ullis skrev... (31 oktober, 2006 13:07) : 

    Vid köp av tjänster menar jag förstås *S*

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (31 oktober, 2006 14:07) : 

    Ullis, jag är själv ingen förespråkare av den konstruktion till "subvention" (jag vägrar använda det uttrycket utan citationstecken) i form av skatteavdrag. Jag tror själv att en momssänkning vore en betydligt bättre lösning. Och som jag skrev i kommentaren till Lars ovan, så är jag inte alls främmande för en mer generell moms- och skattesänkning för tjänstesektorn.

     

    kommentera