När socialdemokratin väljer nytt

Svenska Dagbladet presenterar i dag en intervju med S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul, i vilken hon säger sig ägnat ”mycket, mycket” tid åt att bakom kulisserna jobbat för att socialdemokraterna skulle få en kvinnlig partiledare efter Göran Persson. För tidningen berättar hon att några av de kvinnor som pekats ut som tänkbara ordförandekandidater men sagt nej, skulle ha tänkt om ifall valberedningen hade fastnat för en manlig kandidat. ”Ett antal kvinnor hade lovat att de skulle ompröva sitt beslut om det skulle bli aktuellt med en man”, säger Pekgul till SvD, och tillägger att det fanns ”en otrolig solidaritet mellan dem, och det viktigaste för alla var att det skulle bli en kvinna”. Det är omöjligt att med säkerhet säga om det Nalin Pekgul säger stämmer. Dels därför att ingen av de kvinnor det kan tänkas handla om – Margot Wallström, Carin Jämtin, Ulrica Messing och Wanja Lundby-Wedin – varken lär bekräfta eller dementera uppgifterna. Men dels också på grund av valprocesserna inom socialdemokratin är så slutna och insynsskyddade. Om detta skriver Eric Sundström, chefredaktör för partitidningen Aktuellt i Politiken i en ledarartikel: Ställ folkrörelsetanken i centrum. Förtroende kommer underifrån, från medlemmar och ledamöter. Öppna debatten och öka medlemsinflytandet närhelst någon ska utses, såväl på arbetarekommunmötet som när partiledare ska utses. Beakta inte bara geografi och ålder utan även kön, etnicitet, och sexuell läggning. Och acceptera att kompetens är viktigare än lång och trogen tjänst. Sundström avslutar artikeln med en uppmaning till den tillträdande partiledaren: ”Dags att vädra, Mona. Du kan, du vill, du törs.” Andra skriver intressant om socialdemokraterna, Nalin Pekgul, Mona Sahlin.