Är en rödgrön regering möjlig?

Ett flertal faktorer kommer att spela in när regeringsfrågan 2010 avgörs. En viktig punkt är förstås hur väljarna uppfattar att den nuvarande borgerliga regeringen sköter sitt jobb och levererar vad den lovat. Att döma av opinionssiffrorna för närvarande så ser det inte så lovande ut för alliansregeringen, men opinionen kan som bekant svänga snabbt. Mot borgerligheten talar också statistiken. Tidigare borgerliga regeringar har haft en närmast osviklig förmåga att sammanfalla med lågkonjunkturer, och det i kombination med en bristfällig politik och svårigheter att hålla samman spretande viljor har fällt flera tidigare borgerliga regeringar. Om så blir fallet även denna gång återstår att se. Men en socialdemokrati med ambitioner att återta regeringsmakten kan förstås inte enbart förlita sig på borgerliga tillkortakommanden. För att framstå som regeringsdugliga måste socialdemokratin i god tid innan valet presentera en trovärdig politik för jobb och tillväxt, utan att göra avkall på andra viktiga politikområden som miljöproblematiken och integrationen, samt förstås skolan, vården och omsorgen. Tyvärr räcker det inte med det. Hur det än går i valet så lär knappast socialdemokraterna få egen majoritet. Vi lär i valrörelsen säga att vi vill ha mandat för en socialdemokratisk regering, men realistiskt sett bör vi nog inrikta oss på att antingen ingå en koalition eller långtgående uppgörelser med ett eller flera partier. Innan jag fördjupar mig i detta vill jag lyfta en varningsflagg för ytterligare en faktor som kan komma att påverka vilken regering vi får efter valet 2010; Sverigedemokraterna. De gjorde ett oroväckande bra val senast, och det faktum att många av de platser de tagit i kommunala församlingar står tomma förefaller inte avskräcka deras väljare. För dem är uppenbarligen kommunalvalen mest en övning inför ”det riktiga” riksdagsvalet. Om vi får ett jämt riksdagsvalresultat mellan de traditionella politiska blocken 2010 och Sverigedemokraterna kniper några mandat, då är det nästan omöjligt att förutse vad som händer. Inget block lär komma att låta sig bli beroende av stöd från Sd för att bilda regering, vilket öppnar för blocköverskridande uppgörelser. Men frågan är vilket som är alternativet till en borgerlig regering. I helgen återupptogs den seminarieverksamhet socialdemokraterna redan innan valet hade tillsammans med representanter för miljöpartiet. Vänsterpartisterna var inte inbjudna då, och var det inte heller nu i helgen. Detta kan förvisso tolkas som att s och v redan har så långa och goda erfarenheter av politiska uppgörelser att man inte behöver några gemensamma seminarier för att prata ihop sig. Men det ligger också nära till hands att tro att någon form av rödgrön allians mellan socialdemokratin och miljöpartiet är under utarbetande. Och inte mig emot. Nästan alltid när jag gör sådana där partitester som brukar dyka upp på nätet inför valen så brukar miljöpartiet bli mitt andra alternativ efter socialdemokraterna. Visst, EU-frågan är fortfarande en stor stötesten – men jag uppfattar mp:s EU-kritik som betydligt mer pragmatisk än vänsterpartiets dogmatism. Miljöpartiet har dessutom en positiv syn på företagande och entreprenörskap som socialdemokratin kan lära sig mycket av. Det är heller knappast en slump att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson valde att publicera sin eftervalsanalys i vänstertidningen Arena (ej på nätet). I denna skriver de bland annat att samarbetet ”mellan miljöpartiet och socialdemokraterna är något av det mest spännande som hänt i svensk politik”. Samtidigt slår de fast att ”miljöpartiets tid som stödparti vid sidan av socialdemokratiska regeringar är slut”, och att samarbete ”måste innebära koalitionsregering”. Läs Wetterstrands och Erikssons artikel! Sannolikt finns där gott om ledtrådar om vad för slags regering vi har att vänta oss 2010. Andra skriver intressant om politik, valet 2010, socialdemokraterna, miljöpartiet.