Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    tisdag, februari 20, 2007

    Är en rödgrön regering möjlig?

    Ett flertal faktorer kommer att spela in när regeringsfrågan 2010 avgörs. En viktig punkt är förstås hur väljarna uppfattar att den nuvarande borgerliga regeringen sköter sitt jobb och levererar vad den lovat. Att döma av opinionssiffrorna för närvarande så ser det inte så lovande ut för alliansregeringen, men opinionen kan som bekant svänga snabbt.

    Mot borgerligheten talar också statistiken. Tidigare borgerliga regeringar har haft en närmast osviklig förmåga att sammanfalla med lågkonjunkturer, och det i kombination med en bristfällig politik och svårigheter att hålla samman spretande viljor har fällt flera tidigare borgerliga regeringar. Om så blir fallet även denna gång återstår att se.

    Men en socialdemokrati med ambitioner att återta regeringsmakten kan förstås inte enbart förlita sig på borgerliga tillkortakommanden. För att framstå som regeringsdugliga måste socialdemokratin i god tid innan valet presentera en trovärdig politik för jobb och tillväxt, utan att göra avkall på andra viktiga politikområden som miljöproblematiken och integrationen, samt förstås skolan, vården och omsorgen.

    Tyvärr räcker det inte med det. Hur det än går i valet så lär knappast socialdemokraterna få egen majoritet. Vi lär i valrörelsen säga att vi vill ha mandat för en socialdemokratisk regering, men realistiskt sett bör vi nog inrikta oss på att antingen ingå en koalition eller långtgående uppgörelser med ett eller flera partier.

    Innan jag fördjupar mig i detta vill jag lyfta en varningsflagg för ytterligare en faktor som kan komma att påverka vilken regering vi får efter valet 2010; Sverigedemokraterna. De gjorde ett oroväckande bra val senast, och det faktum att många av de platser de tagit i kommunala församlingar står tomma förefaller inte avskräcka deras väljare. För dem är uppenbarligen kommunalvalen mest en övning inför ”det riktiga” riksdagsvalet.

    Om vi får ett jämt riksdagsvalresultat mellan de traditionella politiska blocken 2010 och Sverigedemokraterna kniper några mandat, då är det nästan omöjligt att förutse vad som händer. Inget block lär komma att låta sig bli beroende av stöd från Sd för att bilda regering, vilket öppnar för blocköverskridande uppgörelser.

    Men frågan är vilket som är alternativet till en borgerlig regering. I helgen återupptogs den seminarieverksamhet socialdemokraterna redan innan valet hade tillsammans med representanter för miljöpartiet. Vänsterpartisterna var inte inbjudna då, och var det inte heller nu i helgen.

    Detta kan förvisso tolkas som att s och v redan har så långa och goda erfarenheter av politiska uppgörelser att man inte behöver några gemensamma seminarier för att prata ihop sig. Men det ligger också nära till hands att tro att någon form av rödgrön allians mellan socialdemokratin och miljöpartiet är under utarbetande.

    Och inte mig emot. Nästan alltid när jag gör sådana där partitester som brukar dyka upp på nätet inför valen så brukar miljöpartiet bli mitt andra alternativ efter socialdemokraterna. Visst, EU-frågan är fortfarande en stor stötesten – men jag uppfattar mp:s EU-kritik som betydligt mer pragmatisk än vänsterpartiets dogmatism. Miljöpartiet har dessutom en positiv syn på företagande och entreprenörskap som socialdemokratin kan lära sig mycket av.

    Det är heller knappast en slump att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson valde att publicera sin eftervalsanalys i vänstertidningen Arena (ej på nätet). I denna skriver de bland annat att samarbetet ”mellan miljöpartiet och socialdemokraterna är något av det mest spännande som hänt i svensk politik”. Samtidigt slår de fast att ”miljöpartiets tid som stödparti vid sidan av socialdemokratiska regeringar är slut”, och att samarbete ”måste innebära koalitionsregering”.

    Läs Wetterstrands och Erikssons artikel! Sannolikt finns där gott om ledtrådar om vad för slags regering vi har att vänta oss 2010.

    Andra skriver intressant om , , , .


    Kommentarer om "Är en rödgrön regering möjlig?"

     

    Blogger Robert Nordman skrev... (20 februari, 2007 10:25) : 

    Jag menar att det är synnerligen tveksamt om man kan dra slutsatser om nuvarande Alliansregering utifrån sex plus tre år - där de första dessutom ägde rum för tjugofem år sedan. Lika lite som man kan analysera regeringen Palme 1982-1985 för att dra slutsatser om vilka interna stridsfrågor och prioriteringar som kan bli aktuella att gå till val på 2010.

     

    Anonymous Anonym skrev... (20 februari, 2007 12:01) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Anonymous Anonym skrev... (20 februari, 2007 16:38) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (20 februari, 2007 16:54) : 

    Som tydligt framgår i kommentarsreglerna så accepteras inte anonyma kommentarer här.

     

    Blogger Jonas Gifting skrev... (20 februari, 2007 19:45) : 

    Jag tror inte att Vänstern kommer sälja sin själ för en ministerpost enbart för att regera tillsammans med "De nya folkpartiet - Socialdemokraterna".

    En sådan regering skulle även ha massiva problem med sin trovärdighet.

    En röd-grön regering är alltså så gott som en omöjlighet.

    Men en laxrosa-grön regering kan komma till makten om 8 år om den sittande regeringen missköter sig helt och hållet.

     

    Blogger Martin Nilsson skrev... (21 februari, 2007 10:21) : 

    Bra inlägg Jonas

    Partiet behöver ta en rejäl funderare på sitt förhållningssätt till andra partier. Går man på ett normalt partimöte ägnas alltid mer tid åt det som särskiljer än det som förenar. Och fortfarande lever ju tron att de andra bara förhåller sig till oss och anpassar sig efter vår politik.

    Det här är kanske (tillsammans med Eu-frågan och synen på tjänstesektorn) det område där en ny partiledning har som störst uppgift.

     

    kommentera