Kärleksfulla s-kritiker

”Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag.” Så skrev Anna Lindh i en eftervalsanalys efter socialdemokraternas förra förlustval, 1991. Mona Sahlin citerade orden i sitt tal i söndags, och tillade att kritik är inte farligt: ”Vi har kärleksfulla kritiker i vårt parti också idag”. Det är ord värda att lyssna på. Jag sällar mig själv gärna till skaran av ”kärleksfulla kritiker” som vill socialdemokratins bästa, men förbehåller mig rätten att kritisera när jag tycker att vi gör fel. Det betyder inte att jag tycker att mina ord är mer värda än någon annans, och självklart begär jag ingen gräddfil så att just min kritik ska ha någon större betydelse än någon annan partimedlems. Men jag tycker att det socialdemokratiska partiet ska lyssna på sina medlemmar och sympatisörer. Både när vi lovordar och när vi kritiserar. Mona Sahlin noterade i sitt tal att partiets valanalysgrupp snart ska presentera sina slutsatser. Hon betonade då att det inte blir en slutpunkt – utan en startpunkt för vårt fortsatta arbete: ”Vi ska lyssna och ta till oss. Vi ska förändra där det behövs. Vi ska ompröva vår politik tillsammans med både medlemmar och väljare.” Vidare sa hon att socialdemokratin ”måste öppna upp vår folkrörelse för nya grupper och lyhört hitta nya sätt att kanalisera deras samhällsengagemang”. Detta kunde ske, enade Sahlin, genom att ”ta tillvara nya tekniska möjligheter så att vi kan kommunicera med fler”, ”bredda våra kontaktytor” samt ”Hämta inspiration och fantasi hos forskning, föreningsliv, hos kultur och näringsliv”. Joel Malmqvist uppmärksammar på sin blogg den annorlunda socialdemokratiska föreningen Katapult, som har sitt säte i Uppsala men är enligt uppgift ”inte geografiskt eller demografiskt kopplad”. Katapultsossarna beskriver sig själva som ”människor som kräver förändring och som är beredda att kämpa hårt för att genomdriva den”. De säger sig vidare vara ”en förening som vågar ha visioner om ett gott samhälle på både kort och lång sikt”. Joel konstaterar att Katapult verkar ha ”samma driv och entusiasm som en SSU-kommun eller en klubb i studentförbundet”, och rekommenderar partisekreterare Marita Ulvskog att ”sätta sig på Uppsalapendeln med anteckningsblocket i väskan” eftersom Katapult visar hur socialdemokratiskt partiarbete ser ut i det 21:a århundradet. Stora ord, men han har en poäng. * * * I kväll sänds för övrigt första delen av SVT-dokumentären Ordförande Persson. Att döma av förhandssnacket så lär det levereras en hel del kritiska ord från den avgångde ordföranden om sina partikamrater. Däremot verkar det mer tveksamt i vilken utsträckning kritiken avsetts vara eller uppfattats som kärleksfull. Andra skriver intressant om socialdemokraterna, Mona Sahlin, Göran Persson.