Politik och pr

Den anonyme bloggaren Mr. Brown skriver i en kommentar om Göran Perssons nya jobb på pr-byrån JKL att ”pr-byråernas arbete med politiska frågor är ett hot mot demokratin och att deras verksamhet på det politiska området bör vara helt transparent”. Det är hårda ord. Frågan är vad de egentligen betyder. Om vi börjar med att pr-byråernas arbete med politiska frågor skulle vara ett hot mot demokratin, så kan man ställa sig frågan vad hotet skulle bestå i. Hotas demokratin om ett företag eller en organisation skulle ta professionell hjälp med att bättre förstå de politiska beslutsprocesserna, i vilket läge det är möjligt att påverka politiskt beslutsfattande och hur man lättast gör detta? Jag har svårt att se detta som hotfullt. Jag kan däremot förstå oron för att bara företag och organisationer med god ekonomi har råd att anlita den här typen av experthjälp, och andra då utestängs från de demokratiska processerna. Det skulle nu förstås kunna vara en risk. Men samtidigt ska man komma ihåg att det inte raketingenjörskonst eller hjärnkirurgi pr-byråer pysslar med. De flesta som är normalbegåvade och hyfsat allmänbildade torde kunna skaffa sig rätt goda kunskap om hur motionsskrivande i riksdagen går till. Och via internet är det inte svårt att få kontakt med såväl riksdagsledamöter som politiska tjänstemän i regeringskansliet. De arbetsmetoder som professionella lobbyister använder sig av i Sverige är också tämligen välkända. Det finns mängder av litteratur skriven om detta, och en del finns till och med att ladda ned gratis. Det är med andra ord inga speciellt hemliga och mystiska tricks som pr-byråer har för sig. De är kunniga inom kommunikation, opinionsbildning, medielogik och politik helt enkelt. Alltså sådant man lär sig rätt mycket om genom att vara politiskt aktiv. Sedan kan man fråga sig vad det är för skillnad mellan att å ena sidan företag och organisationer, med all rätt, själva deltar i den demokratiska processen och försöker påverka beslutsfattande som berör dem – och å andra sidan att de tar professionell hjälp till detta. Mr. Browns andra tes, att pr-byråernas verksamhet på det politiska området ”bör vara helt transparent”, är också intressant. Om denna verksamhet nu på allvar hotar demokratin så borde den väl snarare förbjudas? Men okej, jag köper att det finns en poäng med öppenhet. Vissa pr-byråer, som exempelvis Westander och Rådhusgruppen, är tämligen öppna med vilka kunder de har. De flesta av deras konkurrenter resonerar som pr-branschorganistationen Precis, att pr-konsultföretag ”har ingen allmän skyldighet att redovisa vilka uppdragsgivare företagen arbetar med”. Men grejen är ju att de flesta politikerkontakter är öppna i andra änden, det vill säga i det politiska ledet. Det är fullt möjligt redan i dag att begära ut alla statsrådens korrespondens och få veta vilka som bokat tid för uppvaktningar. Personligen ser jag dock gärna att fler pr-företag vore mer öppna med vilka kunder som anlitar dem. Det skulle sannolikt bidra till att avmystifiera pr-branschen och ge den ett bättre rykte. För paradoxalt nog så är få delar av näringslivet i bättre behov av god pr än pr-branschen själv. * * * PS: På söndag medverkar jag i SVT:s Agenda för att analysera kritiken mot Göran Persson. Titta gärna! Andra skriver intressant om politik, pr, Agenda.