Insieme. Unite, unite Europe.

I går ägnade jag mig mest åt att fira Europadagen. Först tillsammans med ett drygt hundratal andra på Nalen i Stockholm, och sedan på en mingeltillställning i arrangemang av ESP Stockholm. Bakom Nalen-mötet stod främst Stiftelsen Sverige i Europa och Nätverket Utmaning för Europa, med benäget bistånd från bland andra Europarörelsen, Fackliga röster för Europa, Unga Européer och Vänster för Europa. Här blandades allvar och skratt, högtidligheter och komisk italiensk schlager. På kvällen hade vi EU-entusiastiska sossar sedan en trevlig sammankomst med vin, ost och kex. Det är svårt, har jag märkt, att förklara hur Europatanken kan engagera på det sätt som den gör. Kanske hade många av oss i går liknande erfarenheter i form av en familjehistoria präglad av ett Europa i krig, brutalt uppdelat och lidande av förtryck. Bland publiken på Nalen kände jag igen många från folkomröstningskampanjen om EU-medlemskap 1994. Andra var bekanta ansikten från politik, näringsliv och media. Och trots att vi där kändes som ganska många är vi ändå en minoritet, ”EU-nördar” som Europaminister Cecilia Malmström uttryckte det. Vi är få som är riktigt engagerade, även om SOM-instututet visat att allt fler svenskar ändå verkar tycka att det är bra att vi är med i EU. För min del känns det viktigt att åtminstone en gång om året påminna om varför det europeiska samarbetet i grunden är något bra och att det lett till mycket positivt i vår del av världen. År 2009 ska Sverige återigen vara ordförandeland för EU, och inför dess så finns det all anledning att höja medvetande- och kunskapsnivån om EU i Sverige. Där har inte minst våra politiker och massmedier ett stort ansvar. I går presenterade UOK en studie som visade att kunskapen om Europas geografi och historia är skrämmande låg bland Sveriges unga. Och känner man inte till vad det kommunistiska förtrycket betytt i Östeuropa så saknas nog också förståelse för betydelsen av EU-samarbete. Andra skriver intressant om politik, historia, Europa.