Segersöttma med bitter eftersmak
Det kom inte som någon jätteöverraskning att den serbiska sångerskan Marija Serifovics bidrag Molitva skulle ta hem segern i gårdagens final i Eurovision Song Contest. Det var välförtjänt – hon sjöng fantastiskt bra och den kraftfulla balladen (”en lesbisk kampsång”, lär Serifovic själv beskrivit den som) växte verkligen under framförandet. Personligen tycker jag också att det är glädjande att hennes seger visar att kvinnliga artister inte måste anpassa sig till mallen av att vara smal, ha utsläppt långt hår och vara lättklädd. Marija Serifovic uppträdde i stället kortklippt, i herrkostym och sneakers. Att det inte gick bättre för svenska The Ark är tråkigt och lite märkligt. Deras låt var bra, bandet är hyfsat känt internationellt och Ola Salo har en enastående lyskraft på scenen. Däremot var gårdagens framförande av The worrying kind långt ifrån det bästa jag sett och hört. Möjligen uppträdde Salo lite väl självsäkert och utnyttjade inte låtens potential fullt ut. Jag instämmer dock inte i den kör som nu hävdar att Sverige aldrig mer kan hävda sig i Eurovisionsschlagersammanhang, att de Östeuropeiska länderna bara röstar på varandra och att endast pelejönsartister som Ukrainas Andrie Danylko (utklädd till ”Verka”) med nonsenslåtar har en chans att vinna framöver. Detta är för det första djupt orättvist mot segraren Marija Serifovic som var synnerligen seriös i sitt framträdande. För det andra så har vi inte minst i Norden en lång tradition av att ge höga poäng till våra grannländer (Sveriges enda 12-poängare i går kom från Norge och Danmark). Notera också att bara engelsktalande Malta och Irland röstade på Storbritanniens usla bidrag. Det är inte konstigt att ett lands artister är mer kända och populära i sina närmaste grannländer än längre bort. Det är heller inte märkligt att musiksmak hänger ihop med kulturella och historiska traditioner. Själv tycker jag bara att det är positivt att kulturella särdrag fortfarande märks i schlager-EM och att inte alla sjunger R’n’B på bruten engelska. Vad som däremot känns olustigt är att nästa års Eurovisionsschlagerfestival kommer att hållas i Serbien, ett land som vägrar ge Kosovo självständighet, vägrar ställa krigsförbrytare inför rätta och fortfarande har lång väg att gå innan man kvalificerar sig för EU-medlemskap. Andra skriver intressant om musik, tv, Eurovision Song Contest, Melodifestivalen. |
Kommentarer om "Segersöttma med bitter eftersmak"
Som vanligt en balanserad och vettig post om det som engagerat mig själv i veckor...(;-)
Jag tyckte själv att Finland var bäst. Är det för att jag omedvetet fuskar och bara röstar på mina grannländer? Såklart inte. Det är för att dom låter som man är van vid, så man tycker det är bra.
Jag tyckte vinnarlåten var tråkig, men det är faktiskt en klassisk eurovisionballad, av typiskt Franskt snitt, och en sån har inte vunnit på länge. Så att bara nonsensartister skulle kunna vinna är ju bara fjanterier. Däremot så verkar det som om östländernas medverkan har ökat smaken för spektakulära roligheter. Lordi avnn ju förra året, men det var för att dom var spektakulära och roliga och hade en bra låt. Verka hade nog haft en chans om låten hade varit bra. Dom skulle ha bett Alexander Bard att skriva en låt. Dom har ju rånat hand garderob. Glitterkostym med shorts kan BARA vara Alexander Bards påhitt. :-)
Men visst, att ha många grannländer hjälper ju. Men inte nog för att vinna. Jag har för övrigt bestämt mig fö attkalla det "grannsämjepoäng" för det tycker jag är en bra beskrivning. Och det ger hopp. För faktum är att i ex-jugoslavien har folk krigat och mördat varandra friskt, och Serbien har vart bland dom värsta, och dom som är mycket orsaken till allt bråket.
Men när det kommer till melodifestivalen, då ser man att dom ändå röstar på varandra, och så länge två brpkande grannländer röstar på varandra i melodifestivalen, då finns det hopp.
Värre är det att inga arabiska länder vill ställa upp, fast dom är med i EBU. Det borde dom göra.
Varför är det politiskt korrekt att ha olympiska spel i Kina men fel att ha melodifestvalen i Serbien?
och dessutom: varför är Ukrainas artister "pellejönsar" men inte "Lordi"?
Jag tycker röstningsmodellen borde göras om. Varför ska en röst från Andorra, Malta, Montenegro eller Island relativt sett väga tyngre än en från Storbritannien, Tyskland eller Ryssland?
Att 12-poängaren från lilla Andorra, med sina 68 000 invånare, är lika mycket värd som den Tyskland delade ut, känns helt odemokratiskt. Lite som det belgiska valsystemet, där det dubbelt så stora Flandern har lika många platser i parlamentet som det mindre Vallonien. Skendemokrati!
Egentligen borde man räkna rösterna i absoluta tal. Där varje röst i hela Europa är exakt lika mycket värd. Som i det svenska valsystemet.
Eller vad säger du, Morian?
En huvudanledning till Serbiens ovilja att kompromissa om Kosovo och annat är att extrema krafter (både socialister och nationalister) under femton år har framställt det som om resten av Europa hatade serber. Det finns därför en djup skepsis till omvärlden med undantag för Ryssland.
Om man ska se schlagerfestivalen med politiska glasögon tror jag att denna folkliga tillställning kan ändra serberna. Det kan mycket väl bli så att serben på gatan kommer att mjukna i sin syn på Europa. Kanske kan vinsten i år och arrangemanget nästa år komma att öppna landet. Det serberna mest av allt behöver är en framtid. De har ägnat femton år att bara stirra sig blinda på sin historia.
OT: Wow! Jonas med i Agenda. Kom ihåg oss när du är rik och berömd, Jonas.
Jerry, tack!
Lennart, själv gillade jag Moldavien - men gissade att Ryssland skulle vinna. I övrigt håller jag med om det mesta du skriver. Och apropå arabiska länder så lär Palestina vara på gång.
Bengt, håller med om Lordi. Å andra sidan hade de också en riktigt stark låt som, absurt nog, passade in i sammanhanget. Det tycker jag knappast man kan säga om Ukrainas och Rumäniens bidrag i år.
Johannes, Eurovisionen är ingen demokrati. Ditt resonemang är rimligt utifrån ett federalistiskt perspektiv - men jag tror inte att EBU:s medlemsländer är mogna för det än.
Aqurette, klok analys!
Gudmundson, jag glömmer aldrig var jag kommer ifrån :-)
Varför inte ha krav på Kosovas självständighet och krigsförbrytarnas utlämnande som ett krav på att få hålla ESC I Serbien?
Kanske ett maktmedel att använd som är mer framgångsrik än de vanliga politiska påtryckningarna.
Adrian, EBU är ingen politisk organisation och ESC ingen politisk tävling. Jag tror att det skulle motverka organisationens och tävlingens syfte att använda dem som politiskt påtryckningsinstrument.
Jonas ,varför inte ställa krav på demokratiska fri och rättigheter som grundläggande krav på att få arrangera något så stort och PR-mässigt viktigt som ESC. Kan vi tycka att Kina inte ska arrangera OS i Peking, även om OS inte heller är politisk tävling så kan man väl tycka att vissa länder inte ska få arrangera ESC tävlingar också?