Utanför folkhemmet

I en serie debattartiklar i SvD:s kulturbilaga har, under rubriken ”Det nya folkhemmet”, ett Sverige i förändring diskuterats. Dagens bidrag är signerat Devrim Mavi, frilansjournalist och tidigare talesperson för Feministiskt initiativ. Det är en tänkvärd text hon skrivit. Hon påminner bland annat om hur Per Albin Hanssons berömda tal om folkhemmet kommit att utnyttjas av svenska nazister och andra främlingsfientliga krafter. Och dessvärre finns det en del mörkt i den svenska nutidshistorien som visar att långt ifrån alla vara välkomna i det svenska folkhemmet. På statligt initiativ införde Sverige som första land i världen, långt innan Nazityskland, ett rasbiologiskt institut där människor med så kallade ”undermåliga anlag” mättes och klassificerades. 1919 slutade Sverige ge visum till judar från Tyskland och Ryssland. Och när tyska judars pass började stämplas med en stor rödfärgad J-stämpel var Sverige inte sen med att gå Tyskland till mötes. På order av UD tillämpade svenska präster under 30- och 40-talet de tyska Nürnberglagarna för att förhindra ”rasskändning”, vilket i praktiken innebar ett förbud för att viga människor av judisk börd med kristna. Det finns tyvärr gott om andra exempel som Devrim Mavi lyfter fram. Den av socialdemokratin så omhuldade folkhemsideologin om solidaritet med utsatta, lyste alltså länge med sin frånvaro när det gällde exempelvis judar, romer, tattare och hbt-personer. Dagens socialdemokrati har ett tungt ansvar att visa hur en modern folkhemsvision också omfattar dessa grupper. Andra skriver intressant om politik, historia, socialdemokraterna, folkhemmet.