Hägglunds bästa hopp?

I går besvarade jag på VK:s ledarsida något raljant frågan om vad skulle kunna ge kristdemokraterna ett opinionsmässigt uppsving. I dag verkar vi få svaret: missnöjda kristdemokrater planerar att starta ett eget parti. Ett sådant parti skulle förstås i första hand plocka väljare från just kristdemokraterna. I få andra finns det något starkare tryck på en förändrad lagstiftning i abortfrågor – vilket alltså är utbrytarnas paradgren. Åtminstone inte av den graden att det skulle motivera ett partibyte. I hela riket är det ytterst tveksamt om ett parti grundat just på abortmotstånd skulle kunna uppbåda stöd nog att ens registreras i opinionsmätningarna. Möjligen kan det fungera lokalt och regionalt, vilket inte är att underskatta. Valsystemet möjliggör riksdagsplats åt partier som skrapar ihop tillräckligt stöd i enskilda valkretsar. Det potentiella abortmotståndarpartiet skulle eventuellt också kunna hämta röster bland dem som i dag säger sig vara beredda att rösta på Sverigedemokraterna, då det också är ett parti som är tydligt negativt inställt till dagens abortlagstiftning. Frågan är vad det innebär för kristdemokraterna att ett sådant här parti bildas. Själv tror jag att det på kort sikt förstås kan vara skadligt; man riskerar att tappa väljare och enstaka partimedlemmar. Men på lite längre sikt är ett mer extremt moralkonservativt parti till höger om kd sannolikt bara positivt för partiet, som framstår som det mer sansade alternativet. Vid kd:s riksting i Sundsvall i helgen gick Göran Hägglund och partiledningens mer sansade linje segrande ur den infekterade strid som uppstått om just abortfrågan. Inte mindre än 30 motioner handlade om just detta. När abortstridens förlorare nu hotar att starta eget så har Hägglund egentligen ingen större anledning till oro. Tvärtom är frågan nu avförd från dagordningen och energi kan ägnas åt viktigare frågor. Fältet står nu öppet för honom och kd att definiera sig själva, och kan – rätt eller fel – slippa den oönskade stämpeln av abortmotståndare. * * * PS: För ett riktigt bra inlägg om varför abortlagstiftningen bör fortsätta vara liberal – läs Åsa Westlund. Andra skriver intressant om politik, kristdemokraterna, abort.