Life on Mars

I kväll startar den andra och sista säsongen av den brittiska tv-serien Life on Mars. Själv tycker jag att det är en av de mest originella och välproducerade serier jag sett på länge. Jag längtar redan efter uppföljaren. Handlingen i Life on Mars kretsar kring kriminalkommissarie Sam Tyler som är på jakt efter en seriemördare. Han blir han påkörd av en bil, och vaknar upp år 1973. Plötsligt befinner han sig i en märklig värld full av förlegade tankesätt och utsvängda byxor – utan att ha den ringaste aning om hur han hamnat där eller hur han ska ta sig hem till sin egen tid. Det som gör serien så bra är det oerhört väl återskapade 1973, eller snarare Sam Tylers bild av 1973. Han var själv bara ett barn på den tiden och har – i likhet med de flesta av oss som inte är tillräckligt gamla för att minnas – bara vaga minnen av hur livet egentligen tedde sig på den tiden. Musiken är kanonbra, även om vi svenska tittare dessvärre inte får ta del av det fullständiga soundtracket. Klåparna på SVT har nämligen köpt in en nedklippt version av serien där vissa scener saknas, då de innehåller musik som det kostar extra att köpa rättigheterna till. Kjell Häglund förklarar bakgrunden. Men framförallt är det seriens originalitet som gör den så bra. Det är en hårdkokt polisserie i 70-talsstil, en psykologisk thriller och en liten bit komedi. I en väl avvägd blandning. Helt enkelt lysande. Läs mer om serien hos BBC. * * * PS: Seriens namn är taget från den David Bowie-låt som Sam Tyler lyssnade på i sin bil strax innan han blev påkörd. En uppföljare till serien spelas för närvarande in, och handlar om en kvinnlig polis som plötsligt finner sig i det tidiga 1980-talet. Även denna serie hämtar sin titel från Bowie: Ashes to Ashes. Andra skriver intressant om tv, Life on Mars, SVT.