PR och politik

I en krönika i Dagens Media skriver tidningens chefredaktör Rolf van den Brink att Carl Bildt och Göran Persson ”banar väg för ett nytt maktetablissemang”. Han kallar detta ”högt stående kast i konungadömet” för PRolitikerna, en hybrid mellan pr-konsulter och politiker/politiskt tillsatta tjänstemän som enligt van den Brink håller på att ta en kraftfull maktposition. Temat är intressant och något jag skrivit om flera gånger tidigare (bland annat här). Dagens Media har gjort en granskning som visar att 16 av den tidigare regeringens kommunikatörer (alltså politiskt tillsatta pressekreterare, pressassistenter och sakkunniga) redan har fått uppdrag i pr-branschen. Minst lika många pr-konsulter ska enligt granskningen ha bänkat sig som politiskt tillsatta i den borgerliga regeringen. Rolf van den Brink tror att väljarna och medierna förlorar på detta. Han ser nämligen en risk i att de så kallade PRolitikerna ”snarare blir lojala sina skråmedlemmar än partikamrater och väljare”. Personligen tycker jag detta låter som rent nys – och det tyder på en mer än lovligt stor misstro mot såväl pr-konsulters som politikers personliga integritet och omdöme. I Sverige ger sig knappast någon vid sunda vätskor in i politiken i syfte att tjäna pengar. Politik är en långsam och oftast tråkig karriärväg, och ett synnerligen omständligt sätt att nå välavlönade positioner. Det som snarare kännetecknar politiskt aktiva – oavsett partifärg – är ett starkt engagemang och en ambition att förändra världen. På det sättet påminner de inte så lite som studenterna på landets journalistutbildningar. Men det är en liknelse som ytterst få journalister brukar vilja kännas vid. Faktum är att van den Brink egentligen inte framför något som helst exempel på hur en politisk tjänsteman med pr-bakgrund skulle ha satt lojalitet med tidigare kollegor före sitt nuvarande jobb. Inte heller uppfattar jag några egentliga argument om varför människor som jobbat politiskt inte borde börja i pr-branschen. Själv tycker jag bara att det är positivt att människor byter jobb då och då, och att politik inte betraktas som en livstidssysselsättning. Däremot ställer jag höga krav på personlig integritet och gott omdöme på politiskt verksamma, och detta är egenskaper som kommer väl till pass när man växlar mellan olika roller i livet. Kanske skulle också medievärlden må bra av lite mer korsbefruktning; om fler journalister prövade på andra jobb – och varför inte politiskt engagemang – några gånger under livet så skulle kanske inte misstron mellan pr-, journalist- och politikerskråna vara så stor. Andra skriver intressant om politik, pr, media.