Kära bloggen...
Vi måste prata. Nej, det är inte du – det är jag. Jag vill inte göra slut. Vi kan väl vara vänner? Det känns som att jag behöver en paus. Let’s face it, kvaliteten och kvantiteten på mitt bloggande har sjunkit den senaste tiden. Annat i mitt liv tar mycket tid och energi just nu, och jag kan inte ägna bloggen den tid och engagemang den förtjänar. Däremot så håller jag förstås mina åtaganden. På fredag så intervjuar Nina Unesi och jag Anneli Hulthén, och resultatet av det lär bli synligt här. Jag kommer fortfarande att leverera krönikor till tidningen Broderskap samt göra gästanalyser på VK:s ledarsida. Men i övrigt så blir det under en period lite tystare här på bloggen. Jag vet inte riktigt hur lång tid jag behöver; när som helst så kan det vara en fråga som känns oemotståndlig att skriva om – och så är jag igång igen. Tills dess, |
Kommentarer om "Kära bloggen..."
Det är bara att beklaga men likväl fullt förståeligt. Det tar tid och kraft att dra runt en blogg också, oavsett hur kul det är.
Men man måste ha rätt att ta en paus och man måste ha rätt att återkomma när tiden är mogen.
Kom snart tillbaka...
Som boggläsare (men icke-läsare av socialdemokratiska mainstreammedia) är jag givetvis upprörd över din prioritering.
Sluta vänstra med äldre partners och kom tillbaks till din unga blogg-fru. Du har läsare-barn här som behöver en fadersfigur i sina liv!
Kom snart tillbaka säger även jag.
Katarina Bredberg
Ha det bra så länge så ses vi i bloggsfären senare!
Ett hårt slag, detta. Dig har jag grundat en stor del av min omvärldsbevakning på. Hur ska jag nu kunna briljera med smarta åsikter (=dina!)i fikarummet på jobbet?
Vera
Trist. Jonas du är en av de bästa bloggarna, hoppas du kommer tillbaka med ny inspiration!
Hej Jonas!
Hoppas att du kan ladda batterierna snabbt!
Din blogg är det första som kollas in när det ges en möjlighet på dagen.
Delar dels i stort dina uppfattningar, men uppskattar framförallt dina skarpa analyser och ärliga, öppna sätt att resonera.
/Ubbe
Personligen tror jag att Jonas snart får abstinensbesvär, börjar känna oro, får svettningar, minnet börjar fallera, får ett syfält som minskar i omfång, glömmer viktiga möten och kommer att upplevas som allmänt frånvarande av sin omgivning. Så fort han ser en nyhet så tänker han hur han skulle kunna blogga om just den nyheten för att genast stålsätta sig och tro att han skulle bli lite hånad om han startade bloggandet redan efter fyra dagar. Oroa er inte han mår snart så dåligt att han bara har bloggen kvar som enda alternativ kvar att förbättra en allt sämre mental hälsa.
KAS
Ta en paus du. Men sent en (regnig) natt kommer du höra ljudet av småsten mot ditt sovrumsfönster, och det stilla ljudet av en Peter Gabriel-låt. Och när du tittar ut står din blogg där i trenchcoat med en iPod över huvet...
Tro inte på alla spökhistorier. Bloggar har inte iPod. De är ofta mycket råare och framförallt mer utåtriktade. Så när bloggen kommer utanför ditt fönster har den antingen en yxa eller en gäll trumpet. I bästa fall något instrument du gillat tidigare, men räkna ändå med att den kan ge dig mardrömmar om du negligerar den!
Möjligen kan bloggen hemsöka dig mindre ofta om du gör något åt att Broderskaps artiklar inte läggs ut på nätet. Om man kunde länka till dem och diskutera artiklarna så skulle nog bloggen rentav kunna bli nöjd och ge dig goda drömmar. Kanske kan du göra något åt det, det lär ju inte vara något problem med royalties eller så till skribenterna i Broderskap ... ;-)
En paus är inte samma sak som att göra slut. Bloggen är älskarinnan jag aldrig kan utkonkurrera, RSS-flödena förspelen och nyheterna sötman i förhållandet. Ibland fångas dock intresset av en annan som han också håller mycket kär. Jobbet.
Stort tack för alla värmande ord.
Jag kan dock lugna med att mina krönikor i Broderskap visst brukar läggas ut på nätet. Kolla här.
Vi är aldrig större än den text som nyss kommit i tryck, i morgon är den oftast glömd.
På nätet kan det dessutom kännas som om man skriver i vattnet, men minns då att det skrivna kan läsas av alla i eviga tider. Åtminstone så länge som webben lever...
Murveln senior
Nämen, du har rätt, Morian! Krönikorna finns på nätet. Vad roligt. Fast det står ingenting om det vid krönikorna i papperstidningen.
Troligen förbättras din sömn om du påverkar redaktionen så att en länk till webb-versionen läggs ut efter krönikan. Bloggen söker nämligen mest interaktivitet och personligt skrivna kommentarer. Jag tror den gillar krönikor på webben.
Äh... jag vet inte... Alla som började blogga för ganska länge sen, och bloggosfären betyder det två veckor nuförtiden, men vi som började runt 2001 eller så. Fler och fler lägger ner, lägger av, tar en paus.
Jag vet vad det berodde på för min del. Och för många andra också har jag förstått. Vi började censurera oss.
Nu säger jag absolut inte att det är så med Jonas - nejnejnej. Men det är inte lika kul med blogg nu längre. Alla i hela världen bloggar, det blir utslitet.
Jag la av i september 2006 efter 6 år, jag hade antagligen världens sämsta tajming, men jag undrar om inte flera av dem som började innan den Stora Floden kom, nu börjar tröttna... Jag ser det.
Den ena efter den andra av "gamla godingar" lägger ner.
Kvaliteten på dina inlägg har inte sjunkit. Inlägg behöver vare sig vara långa eller ha en massa fakta. Två länkar till något och tre ord till går lika bra.
Men ibland måste man ha tid för annat än att blogga.
RS
kulturbloggen.com
Din blogg har varit den f�rsta att kolla in n�r det varit bloggtid �ver.Men ta en paus och kom igen med f�rnyad inspiration.
Det tycks som om det går en trend av bloggare som tröttnar. Flera bra bloggar verkar vara på utdöende. En tröst är dock att de flesta av dem som tagit pauser eller slutat blogga brukar komma tillbaks. Hoppas du också gör det, men oavsett, ta vara på livet utanför bloggen också.
Jag kanske är lite blogg-dogmatisk, men jag har inget större intresse av att läsa dig i form av krönikor i socialdemokratiska tidningar - däremot som socialdemokratisk bloggare.
Lite fånigt kanske - men det finns en viss avgörande skillnad.