Trovärdighet till salu
För de flesta är troligen namnet Isabella Löwengrip obekant. Möjligen klarnar det om jag säger att hon är en 17-årig ungmoderat vars blogg Blondinbella uppges få omkring 20 000 unika besökare varje dag. Isabella Löwengrip skriver en del om sitt engagemang i MUF, men huvudsakligen är hennes blogg precis vad bloggar så ofta grovt generaliserande beskrivs som: en dagbok på nätet. Ingen ont i det. Min poäng är inte att peka ut något sätt att blogga som bättre eller sämre än något annat. Jag konstaterar bara att varje blogg är unik och kan innehålla allt från politiska analyser och utelämnande dagboksanteckningar till rena nyhetsreportage och sportkommentarer. Enligt tidningen Dagens Media, som skriver om reklam och marknadsföring, så har annonsörerna nu upptäckt de mest besökta privata bloggarnas potential och sägs ösa pengar över dem. Återigen inget ont i det. Så länge bloggare som Isabella Löwengrip bara säljer annonsutrymme och på så sätt får chansen att tjäna lite pengar på den tid och engagemang de lägger ned på sina bloggar, så ser jag inga problem med det. Personligen tackar jag nej till de annonserbjudanden jag fått – men det är upp till var och en. Problemet uppstår när man som bloggare och publicist säljer mer än annonsutrymme; när man faktiskt rear ut sin egen trovärdighet. Det finns numera en marknad för bloggare att mot betalning göra reklam i sina egna blogginlägg – alltså det som i marknadsföringslagen betecknas som textreklam. Som läsare av en på detta sätt reklamfinansierad blogg så kan jag alltså inte med säkerhet veta om filmerna skribenten sett på bio och hyllar, klädmärkena han eller hon rekommenderar eller de nya skivor som får så positiva omdömen, verkligen hade blivit nämnda om inte skribenten hade fått betalt för att göra det. Och inget säger heller att textreklamen enbart behöver gälla konsumtionsvaror. Det är inte svårt att föreställa sig att en intresseorganisation glatt skulle köpa positiva omdömen för sig själv eller sin sak från vällästa bloggare om tillfälle gavs. Så kan de facto redan ske. Isabella Löwengrip är politiskt aktiv och säger sig vilja bli advokat. Ändå ser hon inga problem med att göra reklam för olika företag och deras produkter i sina blogginlägg och när hon medverkar i tv-debatter. Man skulle kunna ironisera över att ett sådant agerande är en logisk konsekvens av vara moderat. Själv tycker jag mest att det är sorgligt att en ung, engagerad och ambitiös person inte värderar sin heder högre. * * * PS: Ja, nu är jag så sakteliga igång igen efter bloggpausen. Den blev inte så lång, men var välbehövlig. Jag har under tiden missat många intressanta saker att blogga om. Kanske så kommer det några kommentarer om detta framöver. Andra skriver intressant om bloggosfären, Isabella Löwengrip, trovärdighet. |
Kommentarer om "Trovärdighet till salu"
Skönt att läsa dina alster igen.
Du har varit saknad!
Välkommen tillbaka!
Hälsningar
Nina
Nu är det min tur att återgälda och säga välkommen tillbaka till cyberrymden.
Tack för vänliga ord. It's good to be back!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Hej igen Jonas,
Skönt att du känner att du vill påverka igen.
Angående Blondinbella tycker jag att en av de mer anmärkningsvärda sakerna är att hon faktiskt inte riskerar någonting genom att bryta mot lagen och lura människor som hon gör. Det anses tydligen inte allvarligare än att gå mot röd gubbe.
Det förefaller mig inte som om hon är omedveten om det. Såvitt jag förstår så kan hon knappast ha läst sig till den kunskapen helt och hållet själv. Det finns alltså troligen personer i hennes närhet som kan lagen - och inte drar sig för att utnyttja den.
Kanske skulle man ha läst juridik? ;-) -- Suck, om det nu är så, varför reagerar inte fler? Varför blir man inte förbannad över egoismen?
Jag tror nog att de unga tjejerna bara dragits med i ren förtjusning över möjligheterna att tjäna pengar. Aningslöst utan att ha koll på vad det är för regler som kringgärdar det de håller påmed. Om hon hade haft fula avsikter hade hon väl inte berättat om vad hon gör, eller hur?
Jag hade också läppstift och snygga kläder och killar på hjärnan när jag var 17 år. Att det skulle ha någon betydelse vad man har för politisk hemvist i den åldern tycker jag är att ta i å det grövsta alltså...
Åh jag glömde... Kul att du är tillbaka Jonas. Uppehållet var inte så långt förstås, men ändå...
Spaltbredden du använder gör ju att man blir trött bara man ser din blogg.