Yttrandefrihetens baksida

I Dagens Nyheters söndagsbilaga uppmärksammas webbplatsen Flashback och dess diskussionsforum där bland annat människor som i den traditionella nyhetsrapporteringen bara omnämns som ”den kända schlagerartisten”, ”en ledande moderatpolitiker i Östergötland” eller ”nämndemannen” hängs ut med namn. För tydlighets skull vill jag betona att det på Flashback diskuteras väldigt mycket annat också, men det är troligen just dessa inlägg som gjort sajten så känd – och ökänd. Långt ifrån alla uthängningar som sker är nämligen korrekta. Det spekuleras allt som oftast hej villt och på forumet hänger många människor med – lindrigt sagt – starkt negativa åsikter om invandrare, folk med vänsteråsikter och homosexuella. Uttrycket ”han tar den i tvåan” förekommer frekvent. DN beskriver de vitt skilda uppfattningarna om fenomenet Flashback som att i ena ringhörnan finns ”De som tycker att det är bra att det finns en mötesplats där människor kan diskutera aktuella ämnen och att det är demokratiskt att all information inte gallras av medierna”, och i andra ringhörnan ”De som tycker att det är oansvarigt att publicera uppgifter som kan vara kränkande eller försvåra polisutredningar”. Båda dessa uppfattningar har förstås sina poänger, men enligt min uppfattning väger definitivt värnandet av yttrandefriheten tyngre än invändningarna emot. Jag har väldigt lite till övers för den argumentation som Björn Fries och andra tar till när de talar om att yttrandefriheten missbrukas. Det är olyckligt när oskyldiga hängs ut som brottslingar eller att människor blir kränkta av nedsättande uttryck. Som jag ser det måste dock var och en ta ansvar för sitt eget språkbruk och kanske tänka sig för en extra gång innan man anklagar någon för något man faktiskt inte vet om det stämmer eller ej. Men lagstiftning som kväver yttrandefriheten är inte rätt väg att gå. Andra skriver intressant om Flashback, yttrandefrihet, etik.