Lobbyister är inte problemet
För ett tag sedan skrev Dagens Media-reportern Erik Westerberg en krönika i sin tidning där han konstaterade att pr-branschen ”ses som smutsig, sluten och full av hemligheter”. Westerberg hänvisade till SOM-institutets förtroendebarometer som visar att endast 7 procent har ”stort förtroende” för pr-konsulter med så många som 56 procent har ”litet förtroende”. Fyra av tio säger dessutom att politikernas kontakter med lobbyister borde begränsas. Bara en av tio tycker att det är ett ”mycket dåligt” eller ”ganska dåligt” förslag. Och självklart får man svar som man frågar. Om nu människor har en otroligt negativ bild av pr-konsulter och lobbyister så är det förstås naturligt att vilja begränsa dessa personers kontaktyta med omvärlden. Det är med ungefär samma logik som man argumenterar för att i praktiken ge människor dömda för brott yrkesförbud. Erik Westerberg presenterar tre förslag: • Medborgarna måste få veta vilka pr- och lobbybyråer som har bidragit med underlag till politiska beslutprocesser. • För att kunna värdera vilka intressen dessa underlag företräder måste alla pr-byråer och lobbyister öppet redovisa en fullständig kundlista. • Pr-konsulter måste börja varje extern kontakt med att berätta vilken kund man företräder. ”Annars kommer pr-branschen även i fortsättningen att ses som en maktklubb med smutsiga hemligheter”, skriver Westerberg. Han får svar, dels från Svenskt Näringslivs vice vd Janerik Larsson (tidigare informationsdirektör på SAF, vice vd på Kinnevik samt rådgivare på pr-byrån Kreab) och dels från pr-konsultbröderna Henrik och Patrik Westander. Janerik Larsson menar att frågan om huruvida pr-byråer öppet bör redovisa sina kundlistor är ”felformulerad och helt ointressant”. Det är nämligen inte konsulterna som fattar besluten eller lägger sista handen vid de förslag som framförs till allmänhet, medier och politiska beslutsfattare, skriver Larsson. I Sverige är det i stället konsulternas uppdragsgivare som gör detta. Pr- och lobbybyråer är i själva verket bara rådgivare. Bröderna Westander, vars byrå länge slagit sig för bröstet om att vara öppna med sin kundlista, pekar dock på att pr-branschföreningen Precis har utformat branschnormer ”för att skydda pr- och lobbyfirmornas hemlighetsmakeri”. Själv tror jag man överdriver lobbyisternas betydelse. Och som så ofta så blundar man för att även bransch- och intresseorganisationer av olika slag i högsta grad bedriver lobbying, ibland med hjälp av konsulter men även på egen hand. Ska samma regelverk och krav på öppna kort gälla även dem? Den 22 oktober möts Klas Gustavsson och jag i ett samtal på ABF-huset i Stockholm om pr- och lobbybranschen. Hoppas att några av er läsare kommer dit och lyssnar. Andra skriver intressant om politik, pr, lobbying. |
Kommentarer om "Lobbyister är inte problemet"
1.Affärshemlighet-för vem?
Värt att minnas är att ord som företagshemligheter, som bland annat gäller för advokatbyråer, gentemot klienter. Så att löjligt nog införa tvingande regler bara at avslöja klienter i strid med affärshemligheter, för pr-företag skulle bara göra att en mer etablerad bransch, advokatskrået, skulle få dessa uppdrag.
Varför svarar aldrig de som är så kritiska mot pr-byråer på frågan hur affärshemligheter inom näringslivet skall hanteras?
2. Jag anser att år-branschen har agerat med för stor flathet och tassande för att försvara och förklara sin branch, och med stolthet att vi (skriver jag som fd konsult) hjälper folk och företag att kommunicera bättre, för att förändra samhället.
Upp till kamp för pr-branschen!
UBYMIC