Maud Olofssons dåliga omdöme
Med tanke på de många artiklar och blogginlägg som ägnats åt att diskvalificera Mona Sahlin som statsministerkandidat, med hänvisning till 13 år gamla försyndelser, vore det kanske smakfullt att syna även vissa borgerliga politiker i sömmarna. Vi har till exempel en näringsminister och ordförande för centerpartiet med planer på att göra svenska folket till ”ivriga bävrar” på arbetsmarknaden. Hennes finansiella sinnelag förefaller dock ha brister. I oktober 2005 sålde centerpartiet sin tidningskoncern Centerpress för 1,8 miljarder kronor. Den affären gjorde centern till ett av Europas rikaste partier. Men i stället för att investera vinsten lät partiet sina miljarder kronor sitta på ett bankkonto under ett och ett halvt år, och missade därmed en gigantisk börsuppgång. Först i maj 2007 lät man det nybildade investmentbolaget Randello börja placera pengarna. Fram till årsskiftet 2007-2008 förlorade Randello 16 miljoner kronor, och bolaget vill inte kommentera utvecklingen efter det. Beräkningar visar dock att centerpartiets tillgångar minskat med över 140 miljoner kronor sedan investeringarna inleddes. ”Vi har följt de riktlinjer som partiledningen gett oss”, säger Lars Weinerhall, ordförande i Randello och tidigare ansvarig för försäljningen av Centerpress. Det finns kanske anledning att ifråga centerordföranden tillika näringsministerns omdöme när hon så tvärsäkert uttalar sig om allt mellan himmel och jord. Andra skriver intressant om politik, centerpartiet, Maud Olofsson. |
Kommentarer om "Maud Olofssons dåliga omdöme"
Ok. Och hur relaterar de absoluta siffror du beskriver till den allmänna trenden under den tiden? Gick det upp, ner eller åt sidan? Att bara lyfta siffror på det här sättet och försöka kleta ner det på Maud känns lite primitivt...
Men givetvis är det lite klåpigt, och bara ytterligare ett bevis (som om det behövdes fler...) för att politiker ska ge fan i att förvalta pengar som inte är deras, eftersom de inte ens klarar av att förvalta det som är deras.
Snyggt försök. Men det håller faktiskt inte - centerhistorien är inte jämförbar med alla Sahlinhistorier. Till att börja med är dåliga privataffärer just en privatsak, medan Sahlin gång på gång struntat i att betala sina skulder till det offentliga. Och inte blott en Toblerone för någon-gång-väldigt-länge-sedan, utan ett mönster som rimligen får sägas spegla ett karaktärsdrag (eller någon form av privat obestånd). Så sent som för åtta år sedan fick hon betalningsanmärkning för obetalda skatter.
Om centerns dåliga affärer ska lastas på Olofsson och tala emot henne, så borde du i samma andetag börja diskutera Sahlins företagskonkurs. Bådadera är irrelevant, anser jag. Men att du gång på gång trivialiserar Sahlinhistorierna (*gäsp* var din kommentar till en uppräkning som postades i kommentar när Sahlin-affärerna tidigare behandlades på bloggen) förstår jag inte riktigt. Hur skulle detta kunna vara ointressant borgerligt sömsynande? Jag har väldigt svårt att tro att du skulle gäspa om någon annan partiledare bar på samma ryggsäck.