Sanningen bakom FRA-lagen

[UPPDATERAD] Den här veckans nummer av tidningen Fokus huvudartikel (eller hur man nu översätter ”cover story”) om hur FRA-lagen i praktiken kuppades igenom i regeringen och riksdagen, är en skrämmande men imponerande läsning. Det som skrämmer är naturligtvis hur – om det som sägs i texten stämmer – tjänstemän på försvarsdepartementet och ledande partiföreträdare agerat för att driva igenom en lag som av allt att döma inte har särskilt starkt stöd. Det imponerande är det journalistiska hantverket där Fokus, via Anita Kratz och Torbjörn Nilsson, gjort ett skickligt kartläggningsarbete och mot löfte om källskydd intervjuat högt uppsatta tjänstemän och ledande politiker från flera partier. Dessvärre är källornas anonymitet också artikelns svaghet. Det är väldigt många referenser till ”en regeringsveteran”, ”en källa med central placering i regeringskansliet”, ”en tjänsteman på justitiedepartementet”, ”en riksdagsledamot” och – minst trovärdig av alla – ”en person med insyn”. De enda namngivna personer som faktiskt uttalar sig ”on the record” är Mikael Odenberg och Göran Hägglund. Samtidigt är det lätt att förstå uppgiftslämnarnas önskan om att inte framträda med namn. De uppgifter som tidigare framkommit om vilken oerhörd press borgerliga folkvalda utsatts för av sina partikamrater bekräftas i Fokus. Och det är nog svårare än vad många av oss kan föreställa sig att stå emot grupptrycket när ens framtida möjligheter att kunna påverka sitt parti och politiken förefaller hänga på en skör tråd. Jag har förstått att vissa uppgifter i artikeln har ifrågasatts och direkt dementerats (via PJ Anders Linder ser jag till exempel att Odenberg gjort det). Några viktiga saker verkar dock stå klara: Mikael Odenberg och HG Wessberg påstående om att socialdemokraterna skulle rösta ja till FRA-lagen var av avgörande betydelse för att de borgerliga partiledarna så tidigt låste upp sig i sitt ställningstagande. Och utan Thomas Bodströms aktiva arbete så hade kanske Odenberg och Wessberg fått rätt. Fokus artikel är inte den första i sitt slag om spelet om FRA. Redan i somras presenterade Aftonbladet en läsvärd historia om hur Ingvar Åkesson som ny generaldirektör på Försvarets radioanstalt lyckades få två regeringar att acceptera den utskällda signalspaningslagen. Och även Aftonbladet bygger sin artikel på intervjuer med ”högt uppsatta källor på regeringskansliet” som på grund av att frågan var så kontroversiell ”valt att vara anonyma”. Ännu har de riksdagsledamöter som väljer att sätta integriteten – såväl sin egen som svenska folkets – framför partilojaliteten möjlighet att skriva en motion om att riva upp FRA-lagen, tillsätta en parlamentarisk utredning och ta fram en ny, demokratiskt förankrad signalspaningslagstiftning. Jag håller tummarna för att de tar chansen. Andra skriver intressant om politik, Fokus, FRA.