En ny strukturomvandling

I feta rubriker i tidningarna har gårdagen beskrivits som en svart dag för den svenska industrin. Sandvik varslade 1 040 anställda i Sverige, husvagnstillverkaren Kabe varslade 71, vitvarujätten Electrolux 51, verktygstillverkaren Seco Tools 90, plåtföretaget Lindab 80 och värmepumptillverkaren Thermia 31 anställda, för att bara nämna några exempel. Hittills i november har företag i Sverige, merparten inom industrin, varslat över 11 000 personer om uppsägning. Via Erik Laakso ser jag att socialdemokraterna och miljöpartiet tagit fram ett framtidsdokument kallat ”Industri 2.0” som kan laddas ned här. I ett antal punkter lägger partierna förslag om hur politiken i samverkan med industrin ska kunna värna jobb och tillväxt, samtidigt som Sverige ska vara ledande som miljönation. Och det är förstås ingen dålig ansats. Innehållsmässigt är det egentligen inte så mycket nytt som föreslås, och som Laakso påpekar är flera punkter mer av symbolisk betydelse. Det är välkommet med offensiva satsningar på miljöteknikområdet och för att skynda på omställningen till klimatsmart produktion. Men vad jag saknar är en reell insikt om vad de rekordstora varslen inom industrin egentligen innebär. Hans Tydén, arbetsmarknadsanalytiker på Arbetsförmedlingen, säger till Ekot att den snabba ökningen och totala omfattning av varsel är helt unik. ”Det är som vi ser det den allvarligaste, näst efter 90-talskrisen på svensk arbetsmarknad”, säger Tydén. Detta kan inte enbart förklaras av en internationell finanskris och lågkonjunktur. Vad vi ser är en strukturomvandling där många av de industrijobb som nu försvinner sannolikt är borta för gott. Till Metro säger Pontus Braunerhjelm, professor i nationalekonomi vid KTH, att många av industriföretagen lär ställa om mot tjänsteproduktion, och tar Ericssons utveckling som gott exempel. ”Svenska företag har varit jätteduktiga på att ställa om och modernisera sitt utbud, det är därför de fortfarande är stora”, menar Braunerhjelm, och tillägger att företagen ”måste fortsätta att återuppfinna sig själva”. En sådan ”återuppfinning” kan vara omställningen till miljöteknik, i enlighet med vad s och mp skisserar. Men sannolikt krävs det också investeringar i omskolning och kompetensutveckling för att fler människor ska kunna beredas jobb inom tjänstesektorn. En färsk konjunkturprognos från branschorganisationen Almega indikerar att den flexibla, kunskapsintensiva tjänstesektorn är både lösningen på lågkonjunkturen och sättet för svensk ekonomi att jobba sig in i framtiden. När prognosen presenterades häromdagen så konstaterades för övrigt att medan varslen duggar tätt inom den traditionella svenska industrin råder det brist på arbetskraft inom den kunskapsintensiva tjänstesektorn. Och trots det så har de senaste fem åren tjänsteproduktionen ökat mer än varuproduktionen i Sverige. Denna utveckling måste ett rödgrönt samarbete med regeringsambitioner ta på allvar. Andra skriver intressant om politik, samhälle, strukturomvandling.