Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    fredag, november 21, 2008

    En ny strukturomvandling

    I feta rubriker i tidningarna har gårdagen beskrivits som en svart dag för den svenska industrin. Sandvik varslade 1 040 anställda i Sverige, husvagnstillverkaren Kabe varslade 71, vitvarujätten Electrolux 51, verktygstillverkaren Seco Tools 90, plåtföretaget Lindab 80 och värmepumptillverkaren Thermia 31 anställda, för att bara nämna några exempel. Hittills i november har företag i Sverige, merparten inom industrin, varslat över 11 000 personer om uppsägning.

    Via Erik Laakso ser jag att socialdemokraterna och miljöpartiet tagit fram ett framtidsdokument kallat ”Industri 2.0” som kan laddas ned här. I ett antal punkter lägger partierna förslag om hur politiken i samverkan med industrin ska kunna värna jobb och tillväxt, samtidigt som Sverige ska vara ledande som miljönation.

    Och det är förstås ingen dålig ansats. Innehållsmässigt är det egentligen inte så mycket nytt som föreslås, och som Laakso påpekar är flera punkter mer av symbolisk betydelse.

    Det är välkommet med offensiva satsningar på miljöteknikområdet och för att skynda på omställningen till klimatsmart produktion. Men vad jag saknar är en reell insikt om vad de rekordstora varslen inom industrin egentligen innebär.

    Hans Tydén, arbetsmarknadsanalytiker på Arbetsförmedlingen, säger till Ekot att den snabba ökningen och totala omfattning av varsel är helt unik. ”Det är som vi ser det den allvarligaste, näst efter 90-talskrisen på svensk arbetsmarknad”, säger Tydén.

    Detta kan inte enbart förklaras av en internationell finanskris och lågkonjunktur. Vad vi ser är en strukturomvandling där många av de industrijobb som nu försvinner sannolikt är borta för gott. Till Metro säger Pontus Braunerhjelm, professor i nationalekonomi vid KTH, att många av industriföretagen lär ställa om mot tjänsteproduktion, och tar Ericssons utveckling som gott exempel. ”Svenska företag har varit jätteduktiga på att ställa om och modernisera sitt utbud, det är därför de fortfarande är stora”, menar Braunerhjelm, och tillägger att företagen ”måste fortsätta att återuppfinna sig själva”.

    En sådan ”återuppfinning” kan vara omställningen till miljöteknik, i enlighet med vad s och mp skisserar. Men sannolikt krävs det också investeringar i omskolning och kompetensutveckling för att fler människor ska kunna beredas jobb inom tjänstesektorn. En färsk konjunkturprognos från branschorganisationen Almega indikerar att den flexibla, kunskapsintensiva tjänstesektorn är både lösningen på lågkonjunkturen och sättet för svensk ekonomi att jobba sig in i framtiden.

    När prognosen presenterades häromdagen så konstaterades för övrigt att medan varslen duggar tätt inom den traditionella svenska industrin råder det brist på arbetskraft inom den kunskapsintensiva tjänstesektorn. Och trots det så har de senaste fem åren tjänsteproduktionen ökat mer än varuproduktionen i Sverige. Denna utveckling måste ett rödgrönt samarbete med regeringsambitioner ta på allvar.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "En ny strukturomvandling"

     

    Anonymous Anonym skrev... (21 november, 2008 11:20) : 

    Äntligen vågar någon tala om strukturkris.

    När socialdemokratin bestämde sig för att det var en finanskris som malde i början av 1990-talet, så fastnade vi också i ett tänkande som låg till grund för "den stora budgetsaneringen" och det oerhört höga pris för det solidariska, jämlika samhällsbygget fick betala för detta.

    Hade vi förstått att det var en strukturkris redan 1995 så hade vi inte stått där vi står idag. Vi hade inte haft några tvivel på nödvändigheten av ett starkt och aktivt EU-medlemskap. Vi hade sett en industri i full omställning.

    Men än har vi chansen, fler måste bara inse detta.

     

    Blogger Emil skrev... (21 november, 2008 21:58) : 

    Jodå, Anders, så att...om bara socialdemokratin hade insett att de inte fanns något som helst behov att minska budgetunderskottet och statsskulden efter 25 års Keynesianism under vilka det aldrig kom någon punkt där man gick med plus* så hade allting varit bra.

    Hur hade du förresten tänkt att staten skulle se till att industrin skulle ställa om sig? Kommandoekonomi?

    Förvisso måste jag hålla med dig om att staten (dvs (s) under dessa år) hade kunnat göra en hel del, typ inte vara ivägen och inte skrika om katastrofer stup i kvarten.

    Jag har själv jobbat i ett av de största svenska industriföretagen och kan inte annat än konstatera att de har gjort allt de kunnat för att ställa om sig under en längre tid, men hela tiden varit motarbetade av fackföreningar och svenska politiker. Det är bara att konstatera att omställningar per definition innebär flexibilitet, m.a.o. så är (s)-påfund som LAS fett i vägen



    *själva idéen med Keynesianism är ju att staten går minus i lågkonjunktur för att stimulera ekonomin med investeringar för att sedan gå med plus under högkonjunktur och p.s.s. på lång sikt gå runt.

     

    Anonymous Anonym skrev... (22 november, 2008 00:27) : 

    En finanskris kräver återhållsamhet med statens utgifter. Det innebär att att lönesillnader och ojämlikhet växer i samhället. Sverige, till skilllnad mot England och Italien tex har en av Europas minst spridda förmögenheter. Det samhället blir ett stelbent samhälle som får svårt at möte den egentliga krisen. (Det är ju fö inte förvånande att de som applåderar Persson högst är Friedman-skoln.)

    Hade man redan 1995 insett att vi stod inför en utdragen strukturell kris så hade vi drivit en offensiv europa-politik, en industripolitki som pekat bortom 2010, en utveckling och forskningspolitik som gynnat omställningen av svensk industri från traditionell tungt monteringsindustri den framåtsyftande energi och klimat-inriktnig som kunde gett oss en stabil plattform för framtiden.

    Om man nu tror på en aktiv stat i ett modernt, demokratiskt och socialt samhälle förståss.

     

    kommentera