Varken vilja eller mognad

Jag förefaller ha haft rätt i det jag skrev för ett tag sedan om att vänsterpartiet gör bäst i att inta en konsekvent oppositionsroll i svensk politik. Trots hot om extraval om man inte får sitta med i en s/mp-regering, så visar nu Lars Ohly åter att hans parti vare sig är moget eller förefaller ha någon genuin önskan att axla regeringsansvar. Detta demonstrerade han tydligt vid en pressträff i tisdags, då han slog fast att ”fler måste betala mer skatt, inte bara de rika. De är inte tillräckligt många för att betala för välfärden.” Alltså, som DN konstaterar, skattehöjningar över hela skalan, också för dem med låga inkomster. Därmed stängde Ohly dörren för möjligheten att locka nödvändiga medklassväljare att rösta rödgrönt. Och Alliansen skrattar hela vägen till valurnorna. De senaste dagarna har vi kunnat läsa om fördjupad splittring i oppositionen och att s och mp bromsar samarbetet. Och det handlar alltså inte om några politiska motsättningar mellan just s och mp (även om sådana självklart finns), utan om vänsterpartiets hopplösa kompromisslöshet. Enligt uppgift har nu samtalen mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet avbrutits på grund av att man – läs vänsterpartiet – inte lyckats enas om grunderna för den ekonomiska politiken. V:s syn på det ekonomiska regelverket med budgettak, överskottsmål och självständig riksbank är helt enkelt inte kompatibel med de andras. Helt stängd är nu inte dörren, utan samtalen förs nu upp på partiledarnivå. Personligen har jag dock svårt att se att det kommer att leda någonstans. Som SvD:s Göran Eriksson konstaterar så har Mona Sahlin fått löpa ”ett opinionsmässigt gatlopp” efter att hennes ursprungsplaner om ett fördjupat samarbete mellan s och mp havererade. Eriksson tillägger att ”Skadan blev större eftersom den rödgröna röran mixades under en akut finanskris, när många väljare söker trygghet och stabilitet”. I efterhand så förefaller Sahlins största misstag i den här härvan varit att hon backade från sitt ursprungliga uttalande att dörren är stängd för vänsterpartiet, även om de vid ett senare tillfälle skulle ompröva sin ansvarslösa ekonomiska politik. Lars Ohly har tydligt visat att någon sådan omprövning inte är aktuell. Andra skriver intressant om politik, vänsterpartiet, Lars Ohly.