Rösta ja till kärleken

[UPPDATERAD] Efter gissningsvis många, långa och tuffa förhandlingar mellan Allianspartierna och i regeringens inre kabinett så väljer man nu att låta riksdagen avgöra frågan om könsneutrala äktenskap, utan något egentligt regeringsförslag att ta ställning till. Det är en mycket ovanlig lösning – men sannolikt den enda politiskt hållbara. Ett alternativ hade förstås varit att göra som Olof Johansson i frågan om Öresundsbron, att det motsträviga partiets ordförande (i det här fallet kd:s Göran Hägglund) avgå som statsråd medan regeringssamverkan fortsätter. Hägglund skriver i SvD att han beklagar att regeringen inte kommit överens ”och därmed ytterligare manifesterat alliansens förmåga att lösa svåra frågor”, men att han ”hoppas och tror att alliansen fortsatt kan samarbeta väl”. TV4:s Lena Smedsaas betecknar beskedet som ”ett misslyckande för det borgerliga samarbetet”, och att ”Bilden av de fyra partiledarna som trivs så bra med varandra och är så ense har fått en rejäl törn”. HBT-sossen Alexandra firade att riksdagen nu äntligen ska få ta ställning till – och med största sannolikhet säga ja till – könsneutrala äktenskap genom att fria till sin älskade Åsa. Detta har även DN uppmärksammat. Det finns dock en del orosmoln. Oppositionen, i form av socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet, kommer ju som bekant att driva en egen linje i den här frågan – och räcker ut en hand till borgerliga riksdagsledamöter att rösta för det förslaget. Risken är dock stor att den utsträckta handen inte tas emot. Tidigare har ju borgerliga ledamöter sagt sig inte vara beredda att rösta på oppositionens motion. I stället vill de lösa frågan ”på eget initiativ”. Därmed kan vi få en situation där en klar riksdagsmajoritet för könsneutrala äktenskap inte förmår att ena sig om en gemensam linje. Erik Laakso skriver klokt att ”Den rätta lösningen borde vara att införa en civilrättslig samlevnadslag och plocka bort myndighetsutövningen från alla andra än de gemensamma myndigheter vi har”. Jag är av precis samma åsikt. För mig är samhällets oreserverade stöd till vuxna människors kärlek och önskan att få sin samvaro officiellt erkänd, lika viktigt som värnandet av religionsfriheten. Därför bör inte präster och andra religiösa samfunds företrädare tvingas att viga människor mot sin egen övertygelse. Och följaktligen bör därför vigselrätten, precis som annan myndighetsutövning, vara förbehållen lämplig myndighet. Men kan man inte få den man älskar så får man älska den man får, som det heter. Och i det här fallet så kan jag bara instämma med Alexandra i hennes uppmaning till alla partier: ”Oavsett vilken partifärg motionen för en könsneutral äktenskapsbalk har – RÖSTA JA TILL DEN! GÖR INTE DEN HÄR FRÅGAN TILL EN VI OCH DOM-FRÅGA!” Det här är alldeles för viktigt för att göra till en politisk prestigefråga. Andra skriver intressant om politik, riksdagen, könsneutrala äktenskap.