Heja kungahuset!

Republikanska föreningen borde allvarligt överväga att göra det svenska kungaparet till sina hedersordförande. Få andra lyckas nämligen leverera en sådan till synes aldrig sinande ström av goda argument för kungahusets avskaffande. För en tid sedan var det kung Carl Gustaf som gav sig in i den politiskt synnerligen infekterade debatten om vargjakt genom att hävda att vargstammen nu var så pass stor att den riskerade att explodera och att den därför borde ”beskattas”, alltså begränsas genom jakt. Detta rev förstås upp starka känslor. När drottning Silvia i går intervjuades i Ekot försvarade hon maken i och ifrågasatte författaren Kerstin Ekmans kunskaper om vargen. Men märkligheterna slutade inte med det. Det framkom också att drottningen försöker påverka politiker i olika frågor. Bland annat vill Silvia skärpa lagstiftningen kring barnpornografi och internet. ”Internet är ett svart hål”, säger hon i intervjun. ”Det är diaboliskt, man missbrukar det”, säger hon vidare. Personligen tycker jag att redan dagens lagstiftning, som förbjuder innehav av barnpornografiskt material, är ett alltför stort ingrepp i yttrandefriheten. Att utvidga detta till att göra det förbjudet att ens titta på en sådan bild vore direkt absurt. Man kan för övrigt hävda att dagens lagstiftning redan innebär det drottningen önskar. Den som surfar på pornografiska webbplatser där en eller flera personer på bilderna är minderårig får ju redan i dag kopior av dessa bilder lagrade i sin webbläsares cacheminne, och skulle därmed kunna fällas för innehav – oavsett om man aktivt sökt efter bilderna i fråga eller ens noterat dem. Detta ska inte tolkas som något stöd för barnpornografi. Men jag menar att det straffbara brottet bör vara det sexuella övergreppet i sig, samt dokumenterandet av det. Inte att inneha eller ta del av sådan dokumentation. Enligt den så kallade Torekovuppgörelsen från början av 70-talet ska kungen och hans familj inte uttala sig i politiska frågor, eftersom det skulle kunna ge kungahuset reell makt. Detta kan ses som villkoret för att kungahuset överhuvudtaget ska få finnas kvar. På senare tid har kungen och nu också drottningen upprepade gånger uttalat sig om just politiska frågor. Låt dem hållas, tycker jag. Förhoppningsvis får detta fler att inse hur fullständigt orimligt det är att ha en ordning där vissa medborgare i Sverige – på grund av sitt arv – ska ha helt andra livsvillkor än andra svenskar. Den vettigaste lösningen är förstås att avskaffa monarkin. Ge Carl Gustaf Bernadotte och hans familj den frihet de har rätt till! Andra skriver intressant om samhälle, politik, kungahuset, republik.