All your datatrafik are belong to us

[UPPDATERAD] Jag har här på bloggen inte kommenterat debatten om IPRED. Ärligt talat så var jag rätt trött på den typen av frågor efter hela FRA-debaclet. Min grunduppfattning är dock att det är fel att företag och organisationer ska få bedriva brottsbekämpning, samt att lagen i praktiken förbjuder öppna trådlösa nätverk. Mer om detta här. Svenska Dagbladet och Aftonbladet uppmärksammar i dag en annan angelägen integritetsfråga, nämligen datalagringsdirektivet. Direktivet ställer krav på lagring av trafikuppgifter, som innebär att telefonbolag och internetoperatörer ska bli skyldiga att spara uppgifter om vilka som varit i kontakt med varandra genom telefonsamtal, sms och e-post. Målet är avslöja ”allvarlig brottslighet”, men reglerna har med rätta fått hård kritik för att vara integritetskränkande. Redan i den statliga utredningen kring hur datalagringsdirektivet ska implementeras i Sverige konstateras att det finns integritetsproblem med lagen. Det är också en slutsats som flera av de remissinstanser som i våras lämnade sina synpunkter på utredningen delar. Sveriges advokatsamfunds generalsekreterare Anne Ramberg kallar i SvD lagen ”häpnadsväckande” och menar att den riskerar att bryta mot både den svenska regeringsformen och Europakonventionen. Detta är dessvärre inget som brukar bekymra våra folkvalda eller regeringsledamöter. Faktum är att jag aldrig upphör att förbryllas över hur lättsamt svenska politiker förefaller se på grundlagen. Varför har vi ingen författningsdomstol i det här landet? Till Aftonbladet säger också Ramberg att ”Ingen skulle drömma om att acceptera att postmästaren satt och antecknade vem alla skickade julkort eller brev till”, och konstaterar att datalagringsdirektivet innebär typ just det. Direktivet slår fast att uppgifterna om vem som har ringt till vem, när och varifrån ska sparas ”minst sex månader och högst två år från det datum kommunikationen ägde rum”. Den förre justitieministern Thomas Bodström förordade en lagringstid på ett år, något som moderaterna förefaller instämma i. De övriga borgerliga partierna är splittrade i frågan. Exempelvis är centerpartiet av integritetsskäl principiella motståndare till kravet på datalagring. Samtidigt öppnar de borgerliga för att gå längre än vad EU kräver. Även misslyckade försök att ringa någon, alltså när ingen svarar i andra änden, kan komma att omfattas av telefonbolagens lagringsskyldighet, skriver SvD. Jag inser att det tyvärr knappast är möjligt att undvika datalagringsdirektivet i Sverige, men om det finns några riksdagsledamöter som fortfarande står upp för den personliga integriteten så hoppas jag att de aktivt verkar för att minimera skadorna av direktivet så långt det är möjligt – och inte spär på det med ytterligare dumheter. * * * PS: Ja, rubriken på detta inlägg är vansinnigt retronördig. Det är helt okej att inte förstå. For great justice. Andra skriver intressant om politik, IPRED, integritet, datalagringsdirektivet.