Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    onsdag, januari 14, 2009

    Det oacceptabla våldet

    Jag har fått många uppmaningar att skriva om den israeliska/ palestinska konflikten och de fruktansvärda saker vi ser ske i Gaza.

    Hittills har jag avstått, av flera skäl.

    Den grundläggande konflikten är komplicerad och kräver egentligen, tycker jag personligen, större kunskaper än vad jag besitter. Mina sympatier har dock alltid har legat hos det palestinska folket, något de som känner mig vet. Konflikten är också oerhört polariserande, vilket inte minst synts i debatten här i Sverige där annars sansade debattörer nu kommer ut som bombhöger och stenkastarvänster. Något utrymme för nyanser verkar inte finnas.

    Och jag vet att jag må låta naiv, men jag tror inte att det finns någon annan lösning än att Israel måste öppna sina gränser och sluta behandla palestinier som terrorister. Om en bråkdel av de resurser man satsat på militära ”lösningar” i stället lagts på generösa ekonomiska bistånd som skulle ha gett palestinier en reell möjlighet att bygga upp en välfungerade infrastruktur och en ekonomi där människor kunnat tjäna sina egna pengar så hade rimligen rekryteringsunderlaget för självmordsbombare och annan terrorism minskat drastiskt.

    Detsamma gäller självklart det ekonomiska stöd Hamas, Hizbollah och andra grupper får från olika håll – det är pengar som hade kunnat användas bättre.

    Men jag inser att detta är omöjligt under de nu pågående stridigheterna.

    Låt mig vara väldigt tydlig: jag tar absolut avstånd från de terrorhandlingar som palestinier under lång tid bedrivit mot israeler. Och jag tar lika bestämt avstånd från Israels agerande med robotbeskjutningar, fosforgranater och marktrupper som drabbar den palestinska civilbefolkningen mycket hårt.

    Våld kommer aldrig att skapa en fredlig tillvaro för någon i regionen.

    Men jag har inte, och kommer inte att delta i manifestationer mot de nu pågående stridigheterna där det deltar demonstranter som hyllar Hamas och Hizbollah, som jämför den israeliska regeringen med Nazityskland och som inte förmår att skilja på den israeliska krigsmakten och judar i Sverige.

    På sistone har det kommit uppgifter om hot och attentat mot enskilda judar, synagogor och andra judiska byggnader i många länder – långt ifrån Israel. Även detta är förstås fullständigt oacceptabelt och visar hur pass infekterad och närmast hopplös den här konflikten är.

    * * *

    Jag kommer troligen inte skriva så mycket mer om det här. Redan nu stålsätter jag mig för kommentarer från folk som kommer tycka att jag är en idiot. Vissa teman lockar nämligen fram sådana reaktioner. Och påtagligt ofta så skrivs sådant anonymt. Vi får väl se hur det blir den här gången.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Det oacceptabla våldet"

     

    Blogger Erik Laakso skrev... (14 januari, 2009 09:15) : 

    Bra inlägg Jonas. Tyvärr kommer många på båda sidor anse att man tar ställning för den andra sidan om man inte är ensidigt fördömande åt eller annat håll. Men jag menar att den kritiken tvärtom tyder på att man hittar ganska rätt i sina bedömningar. Håll i hatten. :)

     

    Blogger Jinge skrev... (14 januari, 2009 09:20) : 

    En hyfsad kommentar. Jag delar din uppfattning i allt väsentligt.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (14 januari, 2009 09:33) : 

    Erik och Jinge, tack för stöd!

     

    Anonymous Anonym skrev... (14 januari, 2009 10:37) : 

    Det är lugnt. Jag har noterat att sansade inlägg möts av tystnad. Folk på båda sidor verkar mer intresserade av att strida om vem som har rätt, än att hitta en lösning. Det är en sandlåda utan dess like.

     

    Blogger roberth skrev... (14 januari, 2009 13:16) : 

    När man får stöd av Jinge då vet man att man har fel! Palestina har haft många chanser till egen stat men de vill inte ha det inse fakta! De vill utroda judar det är målet!

     

    Blogger Olle skrev... (14 januari, 2009 14:02) : 

    En bra sammafattning kring hur jag själv ser på situationen, tack Jonas!

    Detta måste vara en av få gånger då jag och Jinge faktiskt har samma uppfattning, men det kanske inte är så konstigt egentligen. För jag förstår faktiskt inte varför denna tragiska situation har blivit uppdelad i höger-vänster.

    Robert>> Så man förtjänar att bombas ihjäl ifall man har en statsledning som inte gillar judar? Och på vilket sätt gör dessa bomber det bättre för någon?

     

    Anonymous Anonym skrev... (14 januari, 2009 14:44) : 

    Jag tillhör dem som väntat på din kommentar. Jag har full respekt för din försiktighet och ditt ställningstagande, men hade kanske hoppats på lite mer tydlighet kring våldet och den humanitära situationen. Nåväl. I övrigt delar jag din syn på en del av lösningen, där jag tycker att du i din analys har en väldigt viktig infallsvinkel som inte hörs så ofta.

     

    Blogger Johan Hedin skrev... (14 januari, 2009 15:56) : 

    Jag kan inte påstå att jag håller med om hela den här analysen - men ditt ställningstagande som sådant har jag enorm respekt för. Du är ju väldigt tydlig om att det är tolerans och icke-våld som är det vettiga perspektivet - inte något vi-mot-som tänkande.

    Äntligen också någon som (likt jag) inte anser sig kunna sitta här på sin trygga häck i Sverige och självgott veta exakt hur det förhåller sig (men den ena eller den andra "sidan") i en konflikt så långt bort.

     

    Blogger Björn skrev... (14 januari, 2009 17:29) : 

    Det otroligt sorgliga är att praktiskt taget alla sansade personer och debattörer är överens om vad det enda rimliga slutresultatet är (i korthet tvåstatslösning, tillbakadragande av bosättningarna från västbanken, viss utväxling av mark för rimligare gränser (motsvarar omkring 4 % av västbanken och gazas yta, ersätts med mark som ligger i Israel idag), ekonomisk kompensation till palestinier i flyktingläger i Libanon, rätt att återvända till Palestina men inte till Israel, kompromisslösning om Jerusalem osv...), men trots det vet ingen hur man ska kunna få processen som leder dit att fungera...

     

    Blogger Sven Holmström skrev... (14 januari, 2009 22:51) : 

    Det är märkligt. Jag brukar uppfattas som rabiat högermänniska av de flesta jag känner. Men så fort du skriver om nåt annat än skattepolitik håller jag oftast med och även när jag inte håller med så blir jag aldrig upprörd. Vilket jag annars tycks bli hela tiden.

    Så nån besynnerlig talang besitter du onekligen. (Möjligen är det så enkelt som att du tillåter dig att tänka innan du skriver, det är en utmärkt vana.)

    Det viktigaste i sammanhanget är detta:

    "Men jag har inte, och kommer inte att [...] som hyllar Hamas och Hizbollah, som jämför den israeliska regeringen med Nazityskland[...]"

    Och såklart kritiken av Israel, men den var ju självklar.

     

    Anonymous Anonym skrev... (16 januari, 2009 08:44) : 

    Mycket av extrema yttringar beroende på det hemska som nu pågår i Gaza hämtar näring i den mediadramaturgi som palestinier regisserat/r från Gaza. Fruktansvärda bilder som också visar den uppmärksamme att att lögner frodas. Och fosforbomber Jonas? Det är ännu inte klarlagt att sådana använts. Om jag så blir utkastad ur S hävdar jag att vi behöver vara självkritiska mot vår tidigare ensidiga propalestinska hållning. Vi bör stå på de svagas sida men inte oreserverat och inte genom att identifiera oss med dem. I så fall skulle vi ställa oss sida vid sida med de intellektuellt svaga inom sd och hävda att de "har rätt" i t.ex. sin kritik av invandringen i Sverige. Att "ha rätt" syns dessvärre vara den viktigaste målsättningen hos såväl män som kvinnor med patriarkala böjelser.

    Vänligen
    Klara

     

    kommentera