Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    lördag, januari 10, 2009

    S-uppror eller SvD-anka?

    [UPPDATERAD] Svenska Dagbladet slår i dag upp stort, vilket bland annat Aftonbladet och flera bloggare hakar på, att det socialdemokratiska partidistriktet i Skåne tycker att den budgetpolitik som lades fast under krisåren på 90-talet ”har präglats alltför mycket av nyliberalism och ensidigt hyllande av marknadsekonomin”.

    Bakgrunden är det rådslag inom s som nu får in synpunkter på sina förslag som ska behandlas på en kommande partikongress. Skånedistriktet sägs anse, i likhet med vänsterpartiet tidigare, att reglerna för finans- och penningpolitiken ska göras om. SvD har bland annat pratat med Morgan Johansson, tidigare statsråd och numera riksdags- och partistyrelseledamot. Han menar att de restriktioner som budgetreglerna lägger på de offentliga utgifterna bör luckras upp, och att i ”extrema lägen” måste man kunna göra stora satsningar.

    SvD citerar också Skånes s-ordförande Heléne Fritzon som förefaller vara inne på samma linje som Johansson. Märkligt nog skrev Fritzon så sent som den 9 november under en debattartikel i Helsingborgs Dagblad tillsammans med Mona Sahlin om att grunden för regeringssamarbetet måste vara en ansvarsfull ekonomisk politik.

    Då sades det ingenting om ifrågasättande av utgiftstaket, det enprocentiga överskottsmålet i de offentliga finanserna eller Riksbankens inflationsmål.

    Frågan är därför hur pass allvarligt det ”uppror” SvD talar om egentligen är. Det kan också definitivt ifrågasättas huruvida Skåne är det ”tyngsta partidistriktet” inom socialdemokratin som tidningen påstår. Distriktet hade förvisso flest ombud på den senaste partikongressen, men politiskt är det knappast Skåne som brukar dominera. Andra distrikt har varit bättre på att förhandla ihop lösningar som vunnit majoritetens stöd.

    Någon enighet om det nu uppmärksammade remissvaret förefaller det inte heller råda inom Skånedistriktet. Europaparlamentariker Jan Andersson från Helsingborg skriver exempelvis på sin blogg att ”Vi socialdemokrater skulle förlora vår trovärdighet i den ekonomiska politiken om vi skulle följa förslaget” och att ”Om vi skulle följa Skånes partdistrikts förslag /.../ skulle [kronan] sjunka som en sten och alla svenskar därigenom bli fattigare”.

    * * *

    Även Dagens Nyheter uppmärksammar Skånedistriktets inställning till budgetreglerna, förstås utan att nämna att konkurrenten SvD var först på bollen.

    Flera andra s-bloggare skriver nu om detta. Fredrik Olsson menar att ”de socialdemokratiska skåningarna, med Morgan Johansson i spetsen skriker som alltid högst men som bekant utan hållbara argumnet”. Björn Andersson tycker att ”politiker” som Jan Andersson och undertecknad ”följer efter konjunkturerna som rädda harar”. Också Roger Jönsson adresserar Andersson och mig, och tycker sig ”läsa mellan raderna" att vi menar "att Skånes förslag inte är god budgetdisciplin" och budgeten nu kommer att rasa samman. Tord Oscarsson menar att vi inte bör ”fastna i en teknisk situation om budgettak" men vara överens om att i första hand "klara kostnaderna nu genom omprioritering och först om det inte går och vi har en mycket extrem kris diskutera hur vi vidgar budgetramen".

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "S-uppror eller SvD-anka?"

     

    Blogger Jörgen L skrev... (10 januari, 2009 13:22) : 

    Varför betraktas just utgiftstaket som den "enda sanna vägen" till "ansvarsfull ekonomisk politik"?

    Och alla som ifrågasätter det som "oansvariga"?

    Att i en kraftig lågkonjunktur använda Keynesianska metoder för att stimulera och upprätthålla efterfrågan och därigenom hålla igång ekonomin kan ju vara ett större mått av ansvarfullhet.

    När, som den här gången, krisen uppträder ganska plötsligt, vara bunden av en budget som beslutats långt innan den kunde förutspås, verkar bara korkat och kontraproduktivt.

     

    Blogger Inge skrev... (10 januari, 2009 13:40) : 

    Det handlar inte om att vara bunden av en gammal budget. Däremot handlar det om att prioritera samhällets resurser så att de används där de bäst behövs. Alliansens skattesänkningar uppgår till nära 70 miljarder. Har de gagnat utvecklingen. Och vilka har de gagnat mest. Att hålla sig inom vad ekonomin tillåter utan att föra över skulder till kommande generationer är att ha modet att prioritera.
    Det ska vara ett signum för klok socialdemokratisk politik.

     

    Blogger Jörgen L skrev... (11 januari, 2009 02:54) : 

    Problemet med budgettaket är ju just att den enda formen av offentlig expansion det tillåter är att sänka skatterna, ökning av utgifterna är förbjuden.

    Ur den synpunkten är det s.a.s. en konstruktion som endast tillåter borgerliga lösningar i kristider. Den socialdemokratiska varianten har ju tidigare varit att satsa sig ur krisen genom ökade offentliga utgifter, tex investeringar i infrastruktur och liknande.

     

    Blogger Emil skrev... (11 januari, 2009 03:36) : 

    Kan någon förklara för mig hur en skattesänkning kan betecknas som en offentig expansion? Vid en skattesänkning får staten mindre intäkter, inte mer...

     

    Anonymous Anonym skrev... (11 januari, 2009 11:56) : 

    "Problemet med budgettaket är ju just att den enda formen av offentlig expansion det tillåter är att sänka skatterna, ökning av utgifterna är förbjuden."

    Men är det inte lite intressant ändå, att man ger sig på just utgiftstaket. Det är nämligen inte alls förbjudet, taket är en riktlinje. Däremot har förstås både den socialdemokratiska ledningen och de borgerliga lovat och lagt ner prestige i att hålla budgettaket för att signalera att de inte låter utgifterna skena iväg.

    Dessutom är det väldigt sällan som man får någon vidare precisering av vilken politik som skulle föras om taket försvann, hur stor skillnad det är jämfört med dagens läge. Det finns redan idag en budgeteringsmarginal och det går att finansiera infrastrukturinvesteringar utan att det hamnar under budgettaket (låt vara att Riksrevisionen inte gillar det).

    Men det är förstås enklare att skylla ifrån sig.

     

    Blogger Jörgen L skrev... (11 januari, 2009 12:04) : 

    @Emil:
    Kanske fel uttryck. Vad jag menar är att det blir enda sättet att föra en expansiv ekonomisk politik, dvs att ge folk mera pengar att röra sig med så att de kan konsumera och hålla efterfrågan uppe. Om man låter folk bli arbetslösa så får de mindre pengar och konsumerar mindre vilket gör att fler blir arbetslösa. Den minskade konsumtionen är alltså ett problem som driver på konjunkturnedgången.

    Om man vill upprätthålla konsumtionen så kan man antingen sänka statens inkomster så att folk kan använda pengarna till att konsumera, eller öka statens utgifter, tex höjda barnbidrag eller offentligt finansierade projekt som håller uppe efterfrågan på arbetskraft och undviker att folk blir arbetslösa.

    Skattesänkningar fungerar ganska dåligt för att stimulera konsumtionen i kristider, eftersom folk som har möjlighet hellre sparar de extra pengarna, därför är det effektivare att se till att folk har jobb, i synnerhet som arbetslöshet i vilket fall kostar en massa pengar.

     

    Anonymous Anonym skrev... (11 januari, 2009 12:14) : 

    Du glömde Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, Assar Lindbeck och Lars Calmfors. Tillhör dessa herrar verkligen vänsterpartiet?

     

    Blogger Danne Nordling skrev... (11 januari, 2009 17:15) : 

    Är det inte en massa taktik som ligger bakom kritiken av utgiftstaken? Utan tak skulle man så fort det går att hänvisa till att jobben är i fara, kunna motivera extra satsningar på den offentliga sektorn. Det tror jag är v:s grundläggande drivkraft.

    Nu får man en gratischans när det blivit en rejäl kris. Med utgiftstak skulle hög arbetslöshet kräva att andra statliga utgifter minskades. Det skulle eliminera en del av de "automatiska stabilisatorerna". Därför skulle det behövas en stadga för hur taken kan ändras på ett i förväg fastställt sätt vid mycket djupa kriser. Det är också vad Calmfors krävt.
    /DNg

     

    kommentera