Kommissionen och öppenheten

För en tid sedan replikerade EU-kommissionens talesman i handelsfrågor Peter Power på det debattinlägg där en grupp integritetsvänner av olika partifärg – Erik Josefsson (v), Karl Sigfrid (m), Erik Laakso (s) samt Erik Hultin (c) – krävde korten på bordet om handelsavtalet Acta. Power uppgav att han ”blev besviken” när han läste vad de ovan nämnda skrev. Han menade också att EU-kommissionen aldrig haft ”någon avsikt att dölja det faktum att förhandlingar äger rum”. I dag får han svar, och budskapet är att EU-kommissionen inte förstår vad en öppen politisk process är. ”Det intressanta är inte var och när Acta-förhandlingarna äger rum, utan innehållet i det avtal som förhandlas fram”, skriver Josefsson, Sigfrid, Laakso och Hultin. De sätter därmed fingret på en viktig skillnad mellan svensk politisk tradition och den som kommit att bli standard i EU-samarbetet. ”Om vi i svensk lagstiftningsprocess tillämpade EU-kommissionens principer skulle utredningar, propositioner och riksdagsbetänkanden hållas hemliga till dess att lagstiftningen är färdigförhandlad och beslutad”, konstaterar skribenterna. Men, och det här är ett viktigt men, man ska också komma ihåg att i EU-sammanhang så finns det inget som gäller för evigt. Allt handlar om vilja. Vad vi behöver är politiker i våra nationella församlingar, i regeringar och i Europaparlamentet som faktiskt står upp för öppenhet, insyn i de politiska processerna och modet att vilja förändra. Jag väntar fortfarande med spänning på att Fredrik Reinfeldt ska ta bladet från munnen i Acta-frågan. Andra skriver intressant om politik, EU, ACTA.