Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    lördag, mars 07, 2009

    Att döda ett barn

    [UPPDATERAD] Kan det rimligen betecknas som mord eller dråp att avsluta livsuppehållande behandling för ett spädbarn som så svårt hjärnskadat att om det överlever kommer att vara mer eller mindre mentalt frånvarande och kanske också lida svårt av multihandikapp? Kammaråklagaren Elisabeth Brandt tycks anse det, och har därför fått en barnläkare vid Astrids Lindgrens barnsjukhus häktad.

    Enligt Svenska Dagbladet och Aftonbladet ligger det rättsmedicinska utlåtandet till grund för brottsmisstanken. Spädbarnet i fråga sägs ha fått en för hög dos av det narkotikaklassade preparatet tiopental och morfin. Dagens Nyheter uppger dock att åklagaren backat från uppgiften att anmälan i fallet kom från en rättsläkare. Nu hänvisar Brandt i stället till de utredande poliserna.

    Stefan Engqvist, chefsläkare på Karolinska universitetssjukhuset och ansvarig för kvalitet och patientsäkerhet, menar att det inte alls var konstigt att flickan fick morfin och tiopental (vilket kan användas i rogivande syfte för barn med kort tid kvar att leva). Han uppger att hon var ”bortom allt hopp”, och då fattade flera personer tillsammans under ordnade former beslut om att avbryta den livsuppehållande behandlingen.

    Situationen på landets intensivvårdsavdelningar sägs nu vara lamslagen. Ett flertal ickeakuta operationer har ställts in på Astrid Lindgrens barnsjukhus, eftersom personalen är skakad över gripandet och behöver stöd.

    Läkarförbundets ordförande Eva Bågenholm-Nilsson uppger att det är ”en relativt vanlig situation inom vården” att livsuppehållande behandling avbryts. Hon betonar också att i läkares dagliga arbete har man patienter som är döende och då får smärt- och ångestlindring i syfte att de ska dö ”på ett så bra sätt som möjligt”. Men syftet är inte att förkorta livet.

    Bågenholm-Nilsson upprörs över att det är polisen och inte Socialstyrelsen som nu utreder fallet. ”Polisen har ingen kunskap om den här typen av ärenden”, säger hon.

    Socialstyrelsen startar nu en egen utredning för att ta reda på vad som egentligen hänt. Generaldirektör Lars-Erik Holm säger sig inte ha fått någon information om att åklagare Elisabeth Brandt anlitat någon medicinsk expertis från myndigheten, vilket han tycker är märkligt.

    I dag skriver barnläkaren Hugo Lagercrantz på DN Debatt att konsekvenserna av häktningen blir att alla hopplösa fall måste behandlas och att intensivvårdsavdelningarna blir fullständigt blockerade.

    Han menar att problemet är att man inom läkarkåren saknar riktlinjer. Det sägs i sin tur bero på att Socialstyrelsen och Statens medicinsk-etiska råd ”har alltför lite kontakt med verkligheten på barnintensivvårdsavdelningarna”.

    Själv kan jag förstås inte uttala mig om det specifika fallet som nu uppmärksammas. Redogörelsen jag lämnat här är endast ett sammandrag från vad jag kunnat läsa mig till av medierapporteringen. Men min generella uppfattning är klar; det behövs en ordentlig debatt – syftandes till klarare riktlinjer – för livsuppehållande åtgärder och dödshjälp. Det handlar om ett vägande av lidande mot rätten till liv, och inte minst definitionen av mänskligt liv.

    Jag hoppas att det finns ett politiskt mod hos våra folkvalda att faktiskt ta tag i de här frågorna på allvar. För innan så sker kommer man inom läkarkåren att utveckla en egen praxis – på grundval av erfarenheter och kunskaper – som kan komma att stå i skarp kontrast till en mer stelbent lagstiftning, uttolkad av åklagare vars drivkrafter vi vet väldigt lite om.

    * * *

    PS: Ja, rubriken på detta inlägg är förstås hämtad från Stig Dagerman.

    PS2: Aftonbladet tar i dag upp frågan om liv och död i en ledare. Och Göran Hägglund skriver ett debattinlägg i tidningen Dagen.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Att döda ett barn"

     

    Blogger Roland skrev... (07 mars, 2009 11:13) : 

    Fallet väcker ändå en hel del frågor. Att stänga av en respirator är ju en sak. Det handlar om att avbryta livsunderstödjande behandling och låta barnet visa sin egen livskraft. Men att ge dödliga doser av morfin o thiopental en annan. Det visar ju att syftet var att barnet skulle dö. En stor fråga är om detta dokumenterats i journalen och om det skett i samråd med föräldrarna.
    Undrar vad Lagercrantz menar med "innan det blir för sent".

     

    Anonymous Johan skrev... (07 mars, 2009 12:11) : 

    Roland,
    har du någon aning om det du uttalar dig om? Låt mig fråga dig; hur gör man när man stänger av en respirator hos en patient i ett fall som detta? Trycker på off-knappen och låter patienten krampa och lysa av ångest till den dör?
    Då du uppenbarligen inte har en aning om hur detta går till, på varje vårdavdelning i landet, varje dag, kanske du skall hålla en ödmjuk profil. Var syftet med injektionen att barnet skulle dö tror du? Syftet med injektionen var att patienten skulle dö så lugnt som möjligt. Som med så många andra, vilket sker dagligen, på landets samtliga sjukhus. Inte en enda patient har fått läkemedel enl rekommendationer från FASS, det kan jag lova dig med 100% säkerhet.

     

    Anonymous Anonym skrev... (07 mars, 2009 13:05) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Blogger Hansa skrev... (07 mars, 2009 15:51) : 

    Det är en skandal. Att en åklagare på så lösa grunder vidtar åtgärder som riskerar att förlama landets intensivvårdsavdelningar och för den delen palliativa enheter. Det är en skandal att en så uppenbarligen omdömeslös person som åklagaren Brandt har fått så mycket makt.

     

    Blogger Edith skrev... (07 mars, 2009 17:59) : 

    Detta fall handlade att ge barnet en smärtsam eller obehaglig död eller lindra döden.

    Jag välkommanar en debatt men vill starkt påpeka att läkare ofta utses kunna göra underverk då de inte mer än vi bara gör sitt arbete så bra som möjligt.

    Barnläkaren gjorde inget fel och åklagaren har gett sig in på hal is då hela KS och KI massor av läkare som hade gjort samma beslut kommer ställa sig bakom henne. Jag kommer och ställa mig bakom henne.

     

    Blogger Edith skrev... (07 mars, 2009 18:01) : 

    Barnet hade inte haft ett handikapp, barnet att mött en väldigt svår död som kan liknas vid att kvävas till döds om läkaren inte insatt de insaster hon gjorde.

     

    Blogger Roland skrev... (07 mars, 2009 19:36) : 

    Det är skillnad på att ge sederande/lugnande och dödande doser. Den principiella frågan kvarstår om syftet var att döda. Vilket jag tycker skymtar fram i Lagercrantz inlägg. Eller vad menar han med "innan det blir för sent". Och varför finns det inte dokumenterat i journalen? Att du menar att liknande händelser skulle ske varje dag på varje vårdavdelning i landet visar att du inte har ngn kännedom om dessa problem.

     

    Anonymous Dr david skrev... (07 mars, 2009 22:46) : 

    Med "innan det blir försent" menade Lagerc. troligtvis att det är bättre att avsluta en hopplös situation genom att i lugn och ro, under ordnade former och välplanerat stänga av resp och ge lugnande och smärtlindrande för att ge patienten (och anhöriga) ett värdigt avslut istället för att måsta ta ett snabbt och mera kaosartat beslut i samband med att komplikationer tillstöter - och då riskera (som någon tidigare skrev) kramper och ångest.

    Det är ofta ingen större skillnad mellan vad som för en person kan vara en adekvat smärtlindring och för en annan en dödande morfindos - beror bl a på tidigare morfinvana (tidigare medicinering).

    Doseringen torde finnas dokumenterad i journalen och gör den inte det så är det ett fall för HSAN och inte polisen.

    Liknande situationer där man ger lugnande, smärtlindrande eller sederande medicinering i stundtals mångdubbelt högre doser än vad FASS-texten rek. är absolut en vardagshändelse inom palliativ vård - vad är alternativen? Att se patienten dö i svår ångest och svåra plågor eller lindra besvären med de doser som behövs. Jag tror dessvärre att det som hänt är att polisen o åklagaren fått obduktionsprotokollet och inte förstått att FASS inte är någon lagbok samt saknat kunskap om palliativ vård (och vård över huvudtaget verkar det som) och sedan inte tänkt på att fråga någon som vet innand dom rusat iväg - överilat är nog bara förnamnet.

    Det blev långt det här men det engagerar mig i alla fall :)

     

    Anonymous Anonym skrev... (08 mars, 2009 08:30) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (08 mars, 2009 08:45) : 

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn.

     

    Anonymous Roland skrev... (09 mars, 2009 19:48) : 

    Om man vill ge sederande medicin finns t ex midazolam som inte är andningsdeprimerande. Används t ex för terminal sedering.
    Att stänga av en respirator gör inte ont så finns ingen indikation för morfin. Thiopental kanske var indicerat i kramplösande syfte men då ges inte dessa doser.
    Intrycket kvarstår att man gett dessa doser i dödande syfte. Detta framkommer ju också av Lagercrantz artikel där han varnar för ökat vårdbehov och fullbelagda intensivvårdsavdelningar om man inte får följa sina "rutiner", dvs fler kommer att överleva.

     

    kommentera