Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    söndag, april 26, 2009

    Socialdemokrati i kris?

    [UPPDATERAD] Med mindre än en vecka kvar till arbetarrörelsens högtidsdag första maj så publicerar både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet stort uppslagna reportage om Mona Sahlin och socialdemokratins kris.

    I DN (som dock väljer att varken lägga ut sitt reportage eller den analys som politikredaktör Henrik Brors skrev i går, på nätet) refereras det till en opinionsmätning från Synovate som tidningen lått göra, och som tycks visa att förtroendet för Mona Sahlin har minskat till rekordlåga 23 procent. Och bland s-väljarna har bara 51 procent förtroende för henne. Även Ekot och Expressen uppmärksammar detta.

    Aftonbladet har talat med ”flera tunga socialdemokrater” om vad som krävs för att s ska kunna vända den negativa trenden. Råden (från bland andra Ingvar Carlsson, Kjell-Olov Feldt, Göran Greider och Stig Malm) är inte direkt samstämmiga. Flera lyfter dock fram bristen på en tydlig politik som ett av problemen.

    Och just det är onekligen något av en paradox. När Mona Sahlin valdes till partiordförande så var det med ett tydligt förändringsmandat. ”Politiken skulle utmejslas i rådslagsprocesser, inte i partiledarens hjärna eller innersta krets”, skriver SvD:s Göran Eriksson, och tillägger att ”Törstande socialdemokrater beställde in interndemokrati, men nu när den står på bordet är de inte särskilt intresserade”.

    Till DN säger förre den partisekreteraren Lars Stjernkvist att socialdemokraterna är ett parti som ”alltid hyllat kollektivet men som alltid satt våra egna ledare på piedestal”. Mona Sahlin företräder alltså ett parti som i ord är väldigt demokratiskt och hyllar folkrörelseprincipen, men som i praktiken ofta vill ha en ledare som pekar med hela handen.

    Robert Noord skriver klokt att när socialdemokraterna nu i opposition ”genomför en omfattande förnyelse av både politiken och ledarskapet ser inte väljarna resultatet och vågar då heller inte lita på förändringen”. Därför blir frågan om socialdemokraternas framtida möjligheter att vinna valet 2010 en förtroendefråga som inte bara gäller Mona Sahlin, utan alla som på olika nivåer företräder socialdemokraterna.

    * * *

    PS: Både DN och SvD gör analysen att början på nedgången för socialdemokraternas opinionsstöd och Mona Sahlins personliga förtroendesiffror inträffade när socialdemokraterna i oktober 2008 presenterade sitt samarbete med miljöpartiet och Sahlin deklarerade att dörren var stängd för vänsterpartiet.

    Personligen tror jag det började gå snett innan dess, nämligen när Sahlin i en intervju i SJ:s tidning Kupé sommaren 2007 fick frågan vilka frågor som var viktigast för henne just då. Hon svarade könsneutrala äktenskap, stoppad utförsäljning av hyreslägenheter samt utbyggnad av vindkraften.

    Behjärtansvärda frågor, för all del – men inte rätt svar för en socialdemokratisk partiledare med ambitionen att bli statsminister. Även då, när ytterst få hade någon uppfattning om djupet av den annalkande lågkonjunkturen, borde svaret ha varit ”jobben, jobben, jobben”.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Socialdemokrati i kris?"

     

    Anonymous Magnus Lindberg skrev... (26 april, 2009 19:54) : 

    Jag tror att det vi ser nu, mer än något annat, är den smärtsamma processen där ett tidigare maktfullkomligt SAP tvingas finna sig i att bli ett parti som alla andra. Dör är rörelsen, till vilken det var självklart att praktiskt taget varje svensk skulle sälla sig och kvar är ett vilset mittenparti med en urusel partiledare vars utbildning inte sträcker sig längre än till gymnasiet.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (26 april, 2009 20:27) : 

    Få saker är så tröttsamma som okunniga människor som dömer ut politiker med hänvisning till deras utbildningsnivå...

     

    Blogger Nils Dacke skrev... (26 april, 2009 23:12) : 

    I och med att (S) innehaft makten i det närmaste obrutet i 70 år vilket är unikt bland västdemokratier så samlas en väldigt stor grupp människor vars mål inte är att driva politik utan att få egen makt. Detta har inget med S egentligen att göra eller dess ideologi utan är något som händer i alla partier som innehaft makten så länge. Den generation som leder (S) idag, silverskedsgenerationen har aldrig och kommer aldrig att stå på några barrikader utan vimlar fram med paraplyet i drinken istället för att skydda mot regnet.

    Den ledning som (S) har kommer inte att kunna vända detta då de är helt vilse och S paradgren regeringsdugligheten är totalt borta.

     

    Blogger Kraxpelax skrev... (27 april, 2009 00:47) : 

    Ledande socialdemokrater är nog måttligt motiverade att agera stöttekryckor åt den lealösa Sahlin, som aldrig borde ha blivit partiledare; att hon faktisk blev det är redan det ett symtom på långt framskridet förfall. Partiet är demoraliserat och desorienterat. Det kan inga hurtfriska paroller i världen dölja. Samtidigt är det ynkligt att bara hacka på "sossarna" å alliansens vägnar. Respektabelt folk distanserar sig från hela det politiska etablissemanget.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (27 april, 2009 06:10) : 

    Nils, de senaste 40 åren har Sverige haft s-regeringar under Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson, samt borgerliga regeringar under Thorbjörn Fälldin, Ola Ullsten, Carl Bildt och Fredrik Reineldt. En hyfsat stor variation, således. Är det inte rimligare att utgå i från att dagens socialdemokrati präglats mer av de senaste 40 åren än något annat?

    Kraxpelax/Peter, jag förstår inte vad det är för "ledande socialdemokrater" du syftar på. Mona Sahlin är enhälligt vald till partiordförande och det finns som bekant ingen intern opinion för något annat.

    För övrigt accepteras inte anonyma kommentarer. Stå för dina åsikter med ditt eget namn.

     

    Blogger Hansa skrev... (27 april, 2009 13:10) : 

    Jonas: Vad var det du sa när Mona blivit SAP-ledare för två år sedan "Be afraid Reinfeldt. Be very afraid".

    Fniss.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (27 april, 2009 13:15) : 

    Hansa, fnissa du - men minns då den opinionsmässiga ökenvandring Alliansen fick ägna sig åt under lååång tid efter att Sahlin tillträtt som s-ledare. Valet 2010 kommer att bli en intressant politisk kraftmätning. Alla som nu tror att något är avgjort lär få skäl att omvärdera detta.

     

    Blogger Hansa skrev... (27 april, 2009 15:19) : 

    Jonas: Jag är inte dum nog att tro att Alliansen kommer att uppleva någon promenadseger. Jag hoppas det men jag tror det inte.
    Hur som helst så fnissar jag åt dina ord då för två år sedan. De fäste sig då jag upplevde dem som lite krystade.. "Be afraid Reinfeldt. Be very afraid".
    Mona Sahlin är ett stolpskott liksom stora delar av SAP. Jag hoppas innerligt att detta av för mycket makt under för lång tid korrumperade parti normaliseras och blir ett parti bland andra.

     

    Blogger Forestman skrev... (27 april, 2009 22:38) : 

    Ja hurra. Fram för militärer och ekonomer som ledare i alla skikt, så har vi snart den rena storebrorsstaten där ingen ska komma och tro att de är något.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (27 april, 2009 22:43) : 

    Återigen "Forestman": presentera dig på riktigt om du vill skriva här.

     

    Blogger Carl Norberg skrev... (28 april, 2009 14:22) : 

    Socialdemokratins problem är bland annat att dess struktur motverkar progressiv utveckling av politiken.

    I detta måste man skaffa sig kontroll över valutaregionens finans och valutasystem. annars spelar ingen politik i världen någon roll.

    I dag har finansmarknaderna genom privatbankerna den egentliga kontrollen över Riksbanken, och statens kreditskapande förmåga används nu för att täcka finanssystemets kollapsande struktur i form av en valuta som baserats på att skulder är tillgångar, alldeles oavsett om dessa skulder kan betalas eller inte.

    Gigantiska krediter skapas nu eller garanteras av staten genom Riksbanken, vilket är detsamma som att landet Sverige och dess invånare sätter sig i skuld i någon form, men ingen långivare har något att erbjuda av verkligt värde, bara pengar. Och mer pengar är mer av problemet och mindre av lösningen, vilket tycks gå tröttsamt långsamt att begripa för de flesta.

    Att deflationstendenserna i nuet givetvis beror på att en dominerande del av ekonomin nu är finansiellt betingad, och därför så likviditetskrävande att det uppstår likviditetsbrist i den producerande delen av ekonomin, detta tycks vara mycket svårt att begripa för många.

    Samtidigt är det därför tvärstopp i utlåningen till infrastrukturella investeringar och faktiskt helt och hållet till producerande företag. Detta är nu några av kärnpunkterna i "den svenska modellen".

    Regeringen har alltså ingen real verkställande makt, utan detta sköts istället av myndigheter och ämbetsmän som dessutom tror att detta system har en långsiktig överlevnadsförmåga.

     

    kommentera