Ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande
I går rände jag runt på ett flertal valvakor och försökte fånga stämningen. Resultatet av detta kan ni läsa om på Makthavare.se. Däremot var jag inte på socialdemokraternas valvaka. Och när jag läser om vilka besked som trummats ut därifrån så är jag glad att jag inte gick dit. Jag hade sannolikt bara blivit förbannad. Carl Bildt yttrade en gång några bevingade ord som kom att sammanfatta hans statsministerperiod: ”ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande, och ett misslyckande är det”. Det hade varit välkommet om Mona Sahlin och Marita Ulvskog i går hade talat i de termerna i stället för att utmåla det faktum att moderaterna inte blev det största partiet som en seger. Som Victor Bernhardtz påpekar så skulle det inför riksdagsvalet kanske snarare vara på sin plats att ha som mål att öka antalet mandat för det egna partiet, och gärna också för blocket man ingår i som helhet. Jag har i dag skickat en krönika till Aktuellt i Politiken som publiceras i veckans nummer men redan nu går att läsa på webben. Där skriver jag att ett oförändrat socialdemokratiskt resultat jämfört med förra EU-valet knappast ens med god vilja kan kallas bra. Och att socialdemokratin i Stockholm nu bara är fjärde största parti – efter moderaterna, folkpartiet och miljöpartiet – kan inte sägas vara annat än katastrofalt. Redan efter riksdagsvalet 2006 slog s i Stockholmsregionen fast att man behövde göra insatser för att vara ett attraktivt parti även för storstadens medelklass. Den läxan återstår uppenbarligen fortfarande att lära. Robert Noord sammanfattar klokt vad som behövs göras: Socialdemokraterna har tagit flera steg i sin förnyelse men den måste fortsätta och förstärkas. Om vi inte lyckas är det bara en tidsfråga innan vi är näst största parti i Riksdagen. Vi behöver en politik för jobben och skolan som också tilltalar väljarna i Stockholmsregionen. Vi behöver en politik som ser företagarna och lyfter fram framgångsrik utbildningspolitik. Framgång måste vara en naturlig och självklar del av Socialdemokraternas politik. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, EU-valet. |
Kommentarer om "Ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande"
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Men hur förklarar du att medan Socialdemokraterna har tagit dessa "flera steg i sin förnyelse" så har opinionssiffrorna fallit därefter och valresultatet - inte minst i Stockholm - likaså?
Så här skrev en person med lång erfarenhet från vårt parti på en maillista jag tillhör:
"För övrigt är S fjärde största parti i Stockholms stad. Lättnad, var det vi sossar skulle känna! En lättnadens suck till och vi slutar andas."
Jag slutar snart andas känns det som.
Daniel, det är snarare så att den socialdemokratiska kräftgången i Stockholm pågått längre än den politiska förnyelsen. Som Maryam Yazdanfar skriver: "Vi socialdemokrater har för jag vet inte hur många gånger i ordningen fått tydligt besked av Stockholmarna. De gillar inte oss."
Socialdemokratin med nuvarande ledning samt politik är lika slut som soporna jag nyss bar ut.Enda anledningen till att Socialdemokraterna kommer att vinna nästa val är folks trötthet på folkförtryckarna Alliansen.Oavsett vilket så saknar bägge helt verklighetsförankring när det gäller att lyssna på folk i detta land.Ja , bortsett från valdagen då.För då¨lovar de ju som vanligt precis allt ha ha ... Frågan är ju bara vad det är för stolpskott i landet som röstar fram dessa två partier om och om igen trots allt mygel !?.
NetRunner
"NetRunner", observera kommentarsreglerna: presentera dig om du vill skriva här.
Jag kan också siffrorna, Jonas. De riktiga katastroftappen, de som visar på en strukturell borgerlig majoritet i huvudstadsregionen, har kommit först på senare år.
Ni säger: fortsätt förnyelsen. Det säger jag ja till, men vi har olika åsikter om vad denna förnyelse ska innebära. Hittills har den mest inneburit en anpassning till borgerlig politik. Hittills har den också varit misslyckad. Det är alldeles för mycket av traditionell förnyelse och för litet av förnyande traditionalism.
Jag tror att de förändrade väljarströmmarna i Stockholm beror på de ökade klyftorna. Stockholm har både Sveriges rikaste och fattigaste områden. Det är i Stockholm som systemskiftet har gått längst. Där kryllar det av privatägda skolor och vårdcentraler. Där är det i ökande grad omöjligt för vanliga människor att bo centralt eller i attraktiva områden. Där finns de flest otrygga anställningarna, springviken och svartjobben. Många kanske skulle tro att sådana förhållanden gynnar socialdemokratin. Jag menar att det är precis tvärtom. Där tillvaron och samhället har förborgerligats, där ändras också människors röstbeteende. Det är ju i de främsta välfärds- och högskatteländerna som stödet för vänstern är som starkast och tvärtom. Samma mönster gäller även på regionnivå inom landet: där det gemensamma upplevs som otillräckligt, där slutar de utsatta att rösta och de priviligerade börjar rösta borgerligt.
Slutsats: Socialdemokratin kan inte vinna Stockholm genom att härma högern, för borgerligheten kan alltid kontra med ännu lägre skatter och ännu mer individualism. Den måste i stället erbjuda ett alternativ. För stockholmarna - oavsett socioekonomisk position - handlar det nog om hög kvalitet i välfärden, minskade restider till och från jobbet, en bättre stadsmiljö, ökad trygghet och en rimligare bostadsmarknad. Det handlar nog mindre om en önskan om borgerlig skattepolitik - Miljöpartiet fick inte 15 procent av huvudstadens röster i EU-valet på grund av motståndet mot förmögenhetsskatten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Tycker att Nords analys av vad som behövs inom S är lite sådär. Enligt min mening hade de partier med framgång i EP-valet väldigt lite av det han lyfter fram. MP saknade väl överhuvudtaget unik profil utan hängde väl mest på genom att deras namn förknippas positivt med den allmänna klimatoron, PP hade sin fildelning och FP Marit Paulsen. Djupare än så behöver man inte gå i analysen. Jobb åt alla är idag en alldeles för abstrakt fråga för en person under 30 år. Och de över 65 intresserar sig mest för sin pension. En attraktionskraft gentemot mellanskiktet kanske ger en 20-25 procent. Alternativt skaffar man sig en lysande stjärna, frågor för alla grupper och positivare genklang. För mig låter det som ett nytt parti. Och i det sammanhanget vill jag till sist hävda att Mina Sahlin var väldigt rätt ute när hon ville börja om tillsammans med bara MP. Synd att hon inte kunde hålla emot. Den konstellationen hade kunnat räcka långt.
Jonas, jag kontakta dig för du har armenisk namn, Morian är du från Armenien?
Jag interesserad av EU-valet och vill fråga om soc.dem oc tyrkisk medlemska i EU, vad tycker ni? Och armeniens kontakt med EU ska den utvecklas. Turkisk folkmord på armenien 1915.
Har du msn du kan chata med mig min msn saffran_25@hotmail.com eller mail. kram, Anna, armenisk kvinna