Alex Schulman har fel. Och rätt.

Provokatören Alex Schulman vet hur man väcker uppmärksamhet och hur man agnar ett bloggbete för att få oss stimfiskar i den svenska bloggosfären att hugga. Tesen i Schulmans inlägg i Dagens Nyheter är att denna sfär är "rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös". Detta är förstås nonsens. Nyligen tvingades Alex Schulman lägga ned sin humorsajt 1000 apor; ett namn hämtat från tesen om att apor som slumpmässigt trycker på en skrivmaskins tangentbord till slut kommer att ha skrivit alla böcker i det franska nationalbiblioteket. Och likt dessa teoretiska apor tycks Schulman faktiskt lyckats hamra ned en korrekt iaktagelse i sin annars verklighetsfrämmande artikel. Han har nämligen rätt i att bloggen som sådan inte är något maktverktyg, men att de traditionella mediernas rapportering kring vad en eller flera bloggare skriver kan göra bloggaren till en sådan faktor. Detta är emellertid inget nytt. Exakt detta har många påpekat tidigare. Och fokuset på bloggen som medium är irrelevant. Det väsentliga är självfallet skribenten bakom och vad hon eller han har att säga. Fullständigt fel har Schulman när han påstår att bloggande unga tjejer som skriver om mode skulle sakna betydelse. Faktum är att dessa bloggar ofta har en mycket entusiastiskt läskrets som plockar upp tips och rekommendationer. Bloggar påverkar med andra ord i hög grad många människors konsumtionsmönster. Lika fel ute är han i påståendet att "de ämnen som bloggarna tycker är viktiga är inte intressanta för merparten av svenskarna". För även om det skulle stämma i sak så missas det faktum att det inte är merparten av svenskarna som sätter den politiska eller mediala dagordningarna. Få människor har möjlighet att påverka dessa. Och kan man genom bloggande regelbundet nå denna grupp så har man de facto reell makt. Vi som huvudsakligen bloggar om politik kommer aldrig att nå upp i sådana läsarsiffror som modebloggare eller redan kända människor som utnyttjar bloggformen som ytterligare en kanal att nå ut till sin publik. Det är inte heller poängen. I stället kan vi nå rätt publik, utifrån våra perspektiv. Själv kan jag av besöksstatistiken se att mina läsare i hög grad kommer från de politiska partihögkvarteren, riksdagen, regeringskansliet och de stora mediehusen. Det handlar inte om så många människor, men jag är väldigt glad att kunna nå och potentiellt kunna påverka denna grupp. Min slutsats av Alex Schulmans inhopp på DN:s kultursidor är att provokatören har lyckats igen med att provocera, om än i en till synes lite mer genomtänkt och seriös form än tidigare. Innehållsmässigt är det dock fortfarande väldigt tunt. PS: Ända sedan jag började blogga för drygt fyra år sedan så har jag varje sommar anlitat vikarier att skriva när jag haft semester. Så sker inte i år. I stället tänkte jag under de närmaste veckorna intensifiera mitt bloggande, som legat lite i träda efter att jag under maj och juni huvudsakligen fokuserat på Makthavare.se. På den fronten sänker vi nu, efter en väldigt lyckad Almedalsvecka, tempot lite - för att komma tillbaks med full kraft i höst inför valrörelsen. Andra skriver intressant om samhälle, bloggosfären, Alex Schulman.