Ett fritt, nytt år?

Vi skriver snart 2010 och ett nytt årtionde tar sin början. Vissa hävdar att allt blir bättre hela tiden, och på det stora hela ligger det mycket i det. Tyvärr finns det undantag, inte minst när det gäller människors frihet. Ett exempel på ett land där ofriheten ännu råder och som jag skrivit om en del tidigare, är Kuba. Trots ett delvis nytt politiskt ledarskap, där lillebror Raúl tog över styret från Fidel Castro – som då regerat i nästan 50 år, har nödvändiga reformer låtit vänta på sig. Positivt är dock att landet äntligen skrivit under två av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter; konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Men som bland annat organisationen Reportrar utan gränser påpekat finns det fortfarande stora brister i exempelvis pressfrihetssituationen på Kuba. Bara under november fängslades en känd bloggare och en journalist vägrats utresetillstånd från landet. Reportrar utan gränser konstaterar att journalister och dissidenter på Kuba hela tiden övervakas, trakasseras och diskrimineras. Organisationen placerar landet på plats 170 av 175 på sitt pressfrihetsindex, mellan länder som Laos och Burma. Enligt Amnesty är yttrandefriheten på Kuba mycket begränsad på grund av att regeringen kontrollerar all media i enlighet med konstitutionen. Privat ägande av mediekanaler är förbjudet. Socialdemokratiska studentförbundets tidning Libertas tar i sitt senaste nummer (ännu ej på nätet) upp bloggportalen desdeCuba.com där det finns en gryende form av fri journalistik av och för Kubas invånare. Målet med sajten är att åsikten och idéer man inte hittar i regeringskontrollerade organ ska höras. Problemet är att bara c:a två procent av befolkningen har tillgång till internet. Det finns också lagstiftning som förbjuder internetanvändning i strid med det kubanska samhällets moraliska principer, vilka de nu är. I stället kopplar folk upp sig på utländska ambassader och sprider information från nätet via cd-skivor och usb-minnen. Kanske kan de ekonomiska reformer Raúl Castro genomdrivit, där syftet sägs vara att öka produktiviteten genom att stimulera till högre löneklyftor, ironiskt nog driva på Kubas utveckling i en mer demokratisk riktning. När budgeten för nästa år nyligen presenterades framkom nämligen att befolkningen kommer att få uppleva omfattande sociala nedskärningar nästa år till följd av landets dåliga ekonomi. När det påstådda socialistiska paradiset inte förmår leverera så är det inte otänkbart att det kubanska folket börjar söka efter förklaringar till landets ekonomiska motgångar på andra håll än i partipropagandan. Jag håller för min del tummarna för att fler på Kuba ska få upp ögonen för de lögner dess politiska ledare tutat i dem i över 50 år – och under 2010 påbörjar ett verkligt demokratiskt förändringsarbete. Andra skriver intressant om politik, demokrati, Kuba.