Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Vem vann egentligen?
| Det blev som opinionsmätningarna siat om: med marginal och högt valdeltagande röstade det franska folket nej till förslaget om ny EU-konstitution. Eller så markerade de sitt missnöje med president Chirac. Eller sa ifrån om ett eventuellt framtida turkiskt medlemskap i EU. Eller... Ingen vet egentligen säkert. Det är ett av problemen med folkomröstningar: folk svarar sällan på de frågor som ställs på valsedlarna. Därför jublar både folk på den yttersta vänsterkanten som på den yttersta högerkanten i Frankrike i dag. Och i Sverige gläder sig såväl kommunister som nyliberaler. Flera bloggare har redan gjort bättre analyser än vad jag förmår av den nuvarande situationen. Sandro Wennberg spekulerar i att det franska nej:et kan komma att resultera i en "EU-konstitution Light, där allt bra (fackliga och sociala rättigheter, full sysselsättning, förenkling av rättskaoset osv) försvinner och endast röstreglerna i en utvidgad kvarstår, eventuellt efter en omförhandling". Eric Sundström hoppas i stället att folkomröstningsresultatet kan "innebära skärningspunkten i Europas historia som sett i historiens backspegel innebar att vänstern tog sig samman över nationsgränserna för att bygga ett socialt Europa, samtidigt som regeringscheferna slutligen insåg att EU måste förankras och utvecklas i bättre dialog med unionens medborgare". Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Jag har själv varit engagerad på ja-sidan i två folkomröstningskampanjer om EU. Den ena gick bra, den andra gick åt helvete. Skulle jag ge mig in i en ny kampanj så blir det till tonerna av "...sista striden det är". |
skrivet av Jonas Morian om 08:27
Kommentarer om "Vem vann egentligen?"
-
Anonym skrev... (30 maj, 2005 08:46) :
-
Jonas Morian skrev... (30 maj, 2005 17:50) :
-
Tobias Lindberg skrev... (31 maj, 2005 00:36) :
-
Jonas Morian skrev... (31 maj, 2005 07:01) :
-
Tobias Lindberg skrev... (01 juni, 2005 01:21) :
-
Jonas Morian skrev... (01 juni, 2005 09:12) :
-
Tobias Lindberg skrev... (06 juni, 2005 01:28) :
-
Jonas Morian skrev... (06 juni, 2005 09:37) :
Vem vann egentligen?'">kommenteraJag förstår inte den här förtvivlan som många har över att folk säger nej till EU-konstitutionen. Det är demokrati tycker jag. EU i sin nuvarande storlek är ju ett organisation där många stater skall samarbeta om många frågor. Det är den första organisationen där många stater samarbetar så nära som vi gör. Och närmar oss varandra. Varför är det katastrof om första förslaget, till vad det än gäller, inte accepteras ? Det visar ju i alla fall att invånarna bryr sig och engagerar sig. Det vore som om när ett förlag om skolan eller sjukvården skull röstas ner i riksdagen. Skulle vi då säga, det är slut med skolan, vi kan inte göra något åt det någonsin. Inte alls, man skulle komma med nya förslag, friska upp arbetsgrupperna, som skriver förslag, med nytt blod. Om EU ska leva måste vi vara beredd på motgångar ibland, det är ju ett äktenskap, en relation mellan tjugofem länder. Ska vi skiljas bara för att man misslyckas en gång.
Se det som ett tecken på liv och vitalitet, folk vill och vågar protestera mot vad de tycker är ett dåligt förslag.
Jo, det är klart att om man utlyser en folkomröstning så har folk förstås rätt att rösta nej. Vi kan dock bara hoppas att de röstat nej till det som faktiskt stod på valsedlarna. Tyvärr tyder erfarenheterna inte på det. Och aldrig förr i historien har väl "vanligt folk" haft så stor möjlighet att kunna påverka en konstitution som nu. Trots det har ett antal fega regeringar inte vågat stå på sig utan i stället underställt konstitutonsfrågan en folkomröstning, för att själva slippa stå till svars. Jag har inget hopp om att det kompromisförslag till ny konstitution som lär bli effekten av Frankrikes kommer att bli bättre, mer demokratiskt och mer framåtsyftande. Snarare tvärtom.
"Trots det har ett antal fega regeringar inte vågat stå på sig utan i stället underställt konstitutonsfrågan en folkomröstning, för att själva slippa stå till svars."
Till skillnad mot vår regering och borgarna menar du då kanske som var så modiga att de bestämt sig att besluta i riksdagen trots att konstitutionsfrågan inte ens varit uppe för debatt inför valet 2002 då de blev valda?
Har man inte gått till val på en fråga som denna så kan man inte heller anse sig legitimerad att besluta om den. Att sedan den socialdemokratiska ledningen helt skiter i hälften av sina väljare, skiter i hälften av oss som har röstat på dem, är rent ut sagt skamligt!
Tobias: Vi har uppenbarligen lite olika syn på frågan. Själv anser jag inte att det är de folkvalda som har ensamrätt på att avgöra huruvida en fråga "varit uppe för debatt" eller inte. Och jag har ett bestämt minne av att konstitutionsfrågan diskuterades hyfsat offentligt inför valet 2002, och att bland andra s deklarerade att frågan skulle avgöras av riksdagen. Fullt rimligt, givet frågans komplexitet och egentligen ringa betydelse för Sverige.
Vad menar du egentligen med "hyffsat offentligt"? Att någon socialdemokrat vid ett enstaka tillfälle någonstans i Sverige nämner konstitutionen räcker inte för att räknas som offentlig debatt.
Jag är och har varit ordentligt insatt i politik, speciellt under valet 2002 läste jag nästan allt som rörde valet, och ändå undgick socialdemokraternas diskussion av konstitutionsfrågan mig helt. Någon artikel eller text som styrker det du tycks dig minnas måste ju finnas?
"Frågans komplexitet" säger du. Inte mer komplext än att bedöma all information inför ett vanligt riksdagsval och avgöra vilket parti/kandidat man skall rösta på och det är ju som bekant något som varje människa anses klara av.
"Ringa betydelse" säger du. Här kan jag absolut inte hålla med dig, jag tycker tvärtom att konstitutionen skulle påverka och förändra väldigt mycket.
Tobias: vad menar du själv ska till för att en fråga ska anses ha varit uppe för "offentlig debatt"? Min uppfattning är nog att konstitutionsfrågan definitivt har diskuerats offentligt i Sverige. Däremot inte tillräckligt. Jag skulle helst se en ständigt pågående diskussion om vad vi vill med EU-medlemskapet och hur vi tycker att det europeiska samarbetet ska utvecklas. Dessvärre är folkomröstningskampanjer inget bra foum för detta. De är per definition polariserande och tenderar att handla om helt andra saker än vad som står på valsedlarna. Frankrike är ett väldigt tydligt exempel på detta.
I ett vanligt riksdagsval behöver du som väljare inte heller vara detaljinsatt i alla frågor som står på spel om du har ett grundförtroende för ett parti och dess företrädare. Själv röstar jag på socialdemokraterna, tror att jag långt ifrån alltid håller med partiet i allt. Men en s-regering är alltid bättre än en borgerlig.
Och ja, konstitutionen skulle påverka och förändra en del i EU-samarbetet, men knappast i Sverige.
Med "varit uppe för offentlig debatt" menar jag att den skall ha diskuterats tillräckligt mycket, dvs så pass mycket att de flesta har någorlunda koll på vad den nya konstitutionen innebär. Detta var inte fallet inför valet 2002 då konstitutionsfrågan faktiskt nästan inte alls diskuterades. Jonas, du har fortfarande inte visat på några artiklar eller dylikt som visar att konstitutionsfrågan diskuterades inför valet 2002.
Ja, en ständigt pågående diskussion vore bra men vad skall man egentligen med en sådan till när de politiska ledarna ändå inte lyssnar till vad folket eller ens dess egna väljare tycker.
Inser man inte som politiker att det viktigaste är att kunna förklara och förankra sina beslut hos väljarna, förklara så att väljarna förstår och vill samma sak, så skall man inte hålla på med politik. Går man med inställningen att vanligt folk inte förstår och att man som politiker skall fungera som en slags förmyndare så är man helt fel ute. Visst, vanligt folk har ej tid eller engageman nog att sätta sig in i en fråga lika väl som en politiker som ju ägnar sig åt detta på heltid men att det av denna anledning skulle vara okej att en politiker fattar beslut i strid med väljarnas åsikter är helt fel.
Du måste vara exakt lika detaljinsatt i ett vanligt riksdagsval som i en folkomröstning om EU-konstitutionen. Det du beskriver som ett "grundförtroende för ett parti" grundar sig alltid på att man är insatt i flera sakfrågor och har samma åsikter som partiet i de flesta av dessa.
Tobias: jag känner inte riktigt att jag har lust att gräva i tidningarnas arkiv för att styrka min tes. Min bild är - precis som jag skrivit - att konstitutionsfrågan har diskuerats offentligt i Sverige, men alltså inte tillräckligt. Din uppfattning om motsatsen får stå för dig.
Du påstår vidare att "de politiska ledarna ändå inte lyssnar till vad folket eller ens dess egna väljare tycker" utan att ge några exempel på detta. Själv tycker jag att de politiska partiernas främsta plikt är gentemot sina medlemmar, och här har åtministone socialdemokratin sett till att förankra sin EU-linje genom interna diskussioner, rådslag och kongressbeslut.
Jag håller inte heller med dig om att riksdagsval kräver en lika hög grad av detaljkunskaper jos väljarna som en teoretisk folkomröstning om konstitutionen. Det visar inte minst det franska exemplet där väljarna enligt flera undersökningar röstade om helt andra frågor än vad som stod på valsedlarna.