I dag hölls en presskonferens ("turbulent" enligt Expressen) där Riksteatern medgav att man låg bakom gårdagens lansering av Kulturpartiet. Detta för att - på det sätt man kan bäst - uppmärksamma kulturfrågor i ett politiskt sammanhang där allt annat än kulturen får medialt utrymme. Jag vidhåller att det var ett begåvat och väl genomfört pr-trick. Och man kom ut rejält i medierna. Enligt omvärldsbevakningsföretaget Agent25 "stal" Kulturpartiets kupp medieutrymme från miljöpartiet, som ju talade i Almedalen i går: "I ett slag blev det fejkade partiet Almedalens femte mest omskrivna parti under måndagen", skriver Agent25 i ett pressmeddelande. |
Kommentarer om "Riksteatern bakom Kulturpartiet"
Det är mycket möjligt att kulturpartiet var ett festligt PR-trick som halva Almedalen går och fnissar åt medan andra halvan skäms över att de tog "partiet" på allvar.
På det svenska fastlandet är det dock inte en käft som bryr sig.
Fenomenet kan snarast bekräfta tesen att vid en vistelse i Almedalen drabbas man av politiskt tunnelseende i bemärkelsen att man tror att hela världen är Almedalen. Samma fenomen uppenbarade sig sommaren 2003 då hela "Ja till Europa" och makteliten frotterade i Almedalen. Alla gick runt och sade glatt "nu vänder det, ja jösses vad opinionen vänder nu." Väl tillbaka i Nynäshamn blev det dock uppenbart att ingen opinion hade vänt.
:Iza
Dock kan den berättigade frågan ställas om skattepengar ska användas till opinionsbildande på detta sätt. Utmärkt om de vill sätta fokus på kulturfrågor men det ska inte göras med Riksteaterns skattepengar.
Johan: ingen hade höjt på ögonbrynen om Riksteatern i stället hade arrangerat ett seminarium eller en debatt. Den negativa mediebilden hänger nog snarare ihop med att journalisterna är sura över att de gick på bluffen.
Det enda som de lyckats visa är att Riksteatern har mer pengar än de verkligen behöver. Kan de slösa bort pengar på det här sättet bör de få mindre nästa år!
"Slössa bort"? Ska teatrar inte få budgetera för marknadsföring? Riksteatern är dessutom ingen myndighet utan en folkrörelseorganisation, med ett demokratiskt fattat kongressbeslut på att satsa på opinionsbildning för att trygga de offentliga anslagen till kulturen - samt parallellt med det även utveckla inslagen av annan extern finansiering, t ex genom sponsring.