En kul kille i Almedalen

Göran Hägglunds problem är de samma som kristdemokraternas; otydlighet och brist på profil. Det är inte hans fel egentligen – det tar tid att etablera ett tydligt ledarskap efter Alf Svenssons exceptionellt långa tid vid makten. Men kd lider också mer än sina borgerliga bröder av att tona ned sina profilfrågor och inte sticka ut. Det finns helt klart en nisch i svensk politik för ett traditionalistisk, socialkonservativt parti. Men kd visar i dag inga tecken på att vilja ta den rollen. I stället sitter man snällt i den borgerliga båten, och riskerar att åka ur riksdagen på kuppen. Den fråga man har stuckit ut med på sistone, om en lagstadgad skyldighet att ingripa vid brott, väcker förvisso sympati i teorin. Problemet är att det innebär en komplicerad gränsdragningsproblematik för domstolarna, som alltid när lagar stiftas på moralisk grund. Men kd är ett parti med förkärlek för att stifta lagar utifrån sin egen moraluppfattning. I sitt tal i Almedalen uppehöll sig Hägglund även kring sitt ”kompromisförslag” om energipolitiken och lanserade en idé om att låta skolorna tillåta ”gemensamma kläder” för att motverka mobbing. Men när han pressades på denna punkt under pressträffen innan sitt tal så svävade Hägglund på målet om till exempel muslimska friskolor med stöd av en sådan lagstiftning skulle kunna påbjuda burka som ”gemensam klädsel” för skolans kvinnliga elever. Inte heller ville ha ge någon vägledning om hur en sådan ”gemensam klädsel” skulle kunna se ut. Det sades en del om jobb och välfärd, men inte många konkreta förslag om var och hur dessa jobb ska komma ifrån. Riktigt engagerad blev Hägglund när han talade om de höga bensinskatterna och refererade till Per Nuder som ”oljeshejken i Rosenbad” som ”badade i oljepengar”. Värt att notera var att Göran Hägglund var betydligt mer på hugget; avspännd och rolig på pressträffen innan Almedalstalet och i utfrågningen "After speech" som Lars Adaktusson och Per Wendell höll i efteråt, än under själva talet. Om Hägglund vågar ignorera sina talskrivare och rådgivare och bjuder på sig själv lite mer, så kan kanske hans eget skämt om att han är de borgerligas statsministerkandidat bli åtminstone lite mer än just ett skämt.