Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Småkakor och konservatism
Alltid lika kloka och läsvärda Helena Markstedt skriver om den nygamla familje-hemma-mystrenden och oroar sig för att det "förklätt i hemmamys, pyssel och inredningstrenden döljer sig en anstormande värdekonservatism". Hon kan mycket väl vara något på spåren här. Jag gillar framförallt avslutningen:"Hemmamystrenden är helt ok, så länge den inte blir könsstereotyp, heteronormativ, kärnfamiljskramande och allmänt utestängande mot de som valt att fylla sitt liv med andra saker än småkakor och barnskrik." |
skrivet av Jonas Morian om 08:16
Kommentarer om "Småkakor och konservatism"
-
Anonym skrev... (27 juli, 2005 11:16) :
-
Ulrika Ingemarsdotter skrev... (27 juli, 2005 12:02) :
-
Ulrika Ingemarsdotter skrev... (27 juli, 2005 12:23) :
-
Jonas Morian skrev... (27 juli, 2005 12:25) :
-
Anonym skrev... (22 september, 2005 13:56) :
-
Anonym skrev... (16 oktober, 2005 06:41) :
-
Anonym skrev... (16 oktober, 2005 06:50) :
Småkakor och konservatism'">kommentera"de som valt att fylla sitt liv med andra saker än småkakor och barnskrik." Något så fördomsfullt uttryck av förakt för andra människor var det var det länge sedan jag läste! Men det är OK så länge hon är på den rätta sidan, eller?
Bengt O.
När jag ändå har ordet
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Jag är sambo (med en man), 35 år, bakar aldrig och har valt att inte skaffa barn. Jag tillhör därför troligtvis inte de "kärnfamiljskramande" - undrar ändå varför allting som har med familjeliv att göra, per automatik ses med genusglasögonen på? Är inte det att nedvärdera oss kvinnor, att tro att vi så lätt hemfaller oss åt bakning i hemmets trygga vrå?
Att det dessutom är Aftonbladet som har "kak-enkäten", säger väl ingenting. Och torde inte ge upphov till moralpanik.
Bengt: du läser uppenbarligen texten med andra glasögon än jag. För mig (och, misstänker jag, Helena) handlar det absolut inte om förakt för andra människor. Tvärtom. Jag är fylld av beundran för mina vänner som väljer att skaffa barn och de som gärna vill göra det. Själv har jag - än så länge, man kan ju ändra sig, - valt ett annat liv. Och jag måste väl få tycka att mitt val, liksom andras, är det bästa för mig?
Ulrika: det är lätt att se det ur ett genusperspektiv därför att det så väldigt sällan är män som går ned på deltid, tar ham om hemmet, bakar kakor och ägnar sig åt att "rå om familjen". Det är inget fel att göra det, men det kanske vore bättre om det inte bara var kvinnans lott.
Intressant debatt, synd att den inta tar störe utrymme i media. Vet dock inte om jag ska skratta åt eller med min pojkvän när jag kommer hem och det luktar nybakade biscottis i hela huset. Jag är glad så länge iaf.
Hon har i alla fall missat att även barnlösa ickekärnfamiljseftersträvande gillar att inreda och pyssla. Det är kontemplativt, inte konservativt och det är utvecklande inte inskränande eller normativt. Basta.
Pysslande är kontemplativt, inte konservativt. Det är kreativt inte normativt. Anta en positiv livssyn och sluta oroa dig för pysslarna, rikta blicken mot Sex And The City och modebloggarna som skapar ouppnåeliga normer för unga människor som inte lärt sig tänka kritiskt ännu. Ingen har råd med en Balenciaga-väska utan att vara Hollywoodstjärna, ingen kan ha Nicole eller Paris kropp utan att späka sig till sömns varje dag och ingen av dessa modebloggare kommer någonsin att kunna mäta sig med de idoler de ikonförklarar varje dag. De skapar ett enormt gap mellan sig själva och verkligheten och de föraktar allt som är svensson och "normalinkomsttagare" för de vill minsann leva det ljuva livet. Det om något är ett orosmoln för framtiden.