Fånge på tv-fortet

Efter att jag schasats ut från tv-studion så hade jag tänkt gå tillbaks samma väg som jag kom in, lämna tillbaks besöksbrickan och åka hem. Nu blev det inte riktigt så. Jag har ett alldeles uselt lokalsinne, och plötsligt hade jag passerat en dörr ut i ett trapphus, utan möjlighet att ta mig tillbaks (passerkort och kod krävdes nämligen för det). Från trapphuset ledde bara en dörr ut, till något som såg ut att vara en bakgård/lastintag. På dörren stod dessutom en oroväckande skylt: "dörren skall hållas stängd". Jag trotsade detta och vågade mig ut. Döm om min förvåning då jag nu befann mig vid den bakre ingången till amerikanska ambassaden, och dit in vågade jag mig inte utan uppehållstillstånd och med ett suspekt efternamn. Efter ytterligare en stunds irrande föreföll den enda framkomliga vägen ut gå över ett två meter högt rostigt järnstaket, krönt av spetsar. Exakt hur jag bar mig åt vet jag inte riktigt, men till slut kom jag över. Jag vinkade lite lugnande åt de häpna bilisterna på andra sidan och linkade hem med skrapsår i handflatorna.