På tv om SSU
[UPPDATERAD] I kväll, Framtidskommissionen verkar dock ha gjort ett bra jobb med att reda ut konflikthärdar, hitta lösningar samt få meningsmotståndarna inom förbundet att blicka framåt och koncentrera sig på att bekämpa socialdemokratins motståndare snarare än andra SSU:are. Medierapporteringen om konflikten och medlemsfusket i SSU har tyvärr flera gånger varit missvisande. Det har till exempel inte alls i så hög utsträckning handlat om pengar. I stället har det handlat om att få fler ombud till förbundskongresserna, för att där kunna vinna politiska strider om styrelseposter och formuleringar i handlingsprogram. En annan miss som gjorts är beteckningarna "höger" och "vänster" inom SSU. Alla SSU:are ser ju sig som "vänster" i förhållande till den verkliga "högern" – borgerligheten. De som av andra kallas "höger" inom SSU är en ganska heterogen samling där en del är för EMU och euron – andra är emot, en del har inga problem med röda flaggor eller epitetet "socialist" – andra (jag själv bland annat, läs mer här) har det, och en del tycker att det marknadsekonomiska system vi har i Sverige är bra – andra vill ha något annat. Det enda som egentligen tydligt förenar den här gruppen är motståndet mot dem som kallas för "vänstern" i SSU. Men också detta är förstås en grupp med stora olikheter "internt". Hur som helst så har känslorna verkligen rörts upp inom SSU sedan det först avslöjades att Ardalan Shekarabis kampanjgrupp använt pengar avsedda för SSU-verksamhet till att driva hans kandidatur till ordförandeposten. Men konflikten inom SSU går längre tillbaks än så. På bloggen "Wigforsska tankar" skriver Fredrik Jansson om en artikel i tidningen Socialistiskt Forum som ganska väl sammanfattar historien. Men när olja nu gjuts på vågorna i SSU föreslår SSU:s förbundsstyrelse nu ironiskt nog att förbundets debattidning, Tvärdrag, ska läggas ned. Det är ironiskt eftersom tidningen startades i början av 80-talet just för att då låta alla stridande falanger inom förbundet komma till tals och resonera om sina motsättningar. Nu verkar man i stället vilja tysta ned konflikten. Jag tror sammanfattningsvis att det blir en bra SSU-kongress, men det är samtidigt väldigt tråkigt att Göran Persson väljer att inte delta (något jag skrivit om här). Jag tror dock inte att det handlar om någon markering. Snarare är det så att Persson inte vill tvingas svara på frågor om fiffel i SSU och skandaler inom socialdemokratin överhuvudtaget. Det är förståeligt, men trist. Jag tycker i stället att han borde passa på att lyckönska SSU:arna i sitt arbete med att komma tillrätta med interna problem, tydligt slå fast att socialdemokratin inte tolererar fiffel – och sedan samla krafterna för en valseger. |
Kommentarer om "På tv om SSU"
Ganska intressant att följande stycke:
"De som av andra kallas "höger" inom SSU är en ganska heterogen samling där en del är för EMU och euron – andra är emot, en del har inga problem med röda flaggor eller epitetet "socialist" – andra (jag själv bland annat, läs mer här) har det, och en del tycker att det marknadsekonomiska system vi har i Sverige är bra – andra vill ha något annat. Det enda som egentligen tydligt förenar den här gruppen är motståndet mot dem som kallas för "vänstern" i SSU."
med några små förändringar skulle kunna handla om vänstern i SSU:
[Vänstern] inom SSU är en ganska heterogen samling där en del är [mot] EMU och euron – andra är [för], en del har inga problem med röda [stjärnor] – andra (jag själv bland annat) har det, och en del tycker att det marknadsekonomiska system vi har i Sverige är [OK] – andra vill ha något annat. Det enda som egentligen tydligt förenar den här gruppen är motståndet mot dem som kallas för ["högern"] i SSU.
Sanningen är väl den att konflikten har fungerat som en centrifug som tryckt ut tolkningsföreträdena mot kanterna. Fria tänkare har varit farliga för båda falangerna under konflikten eftersom det riskerar att skapa "femtekolonare" i de egna leden. Åsiktsmässigt är det givetvis så att SSU är ett pärlband av åsikter, inte två separata högar. Nu kanske de får chans att visa det.
Därför skrev jag också, omedelbart efter det stycke du citerar, att också "vänstern" förstås är en grupp med stora olikheter "internt".
Men alltså. SSU:s interna problem i all prydno: problemet är ju större. Idébärande ungdomsförbund kippar efter andan och försöker att hålla näsan över vattenytan oavsett om de bygger på politisk eller religiös grund. Själva grundproblemställningen handlar väl snarare om att man inom de idébärande grupperingarna inte lyckats att fånga upp de individualistiska trenderna i och därmed fastnad i obsoleta kollektivistiska perspektiv.